Årets sista inlägg

Idag är det Nyårsafton 2010. I morgon går vi in i ett nytt år, ett nytt decennium. Det är 10 år sen vi firade Millenieskiftet i en tvåa på Gråbo. Alla var barnlösa, många var singlar. Jag minns fortfarande hur god Henriks punchglass var. Undrar om jag kommer få smaka den igen..? Sen tog vi oss ner på stan, ställde oss på berget ovanför Domkyrkan och tittade på fyrverkerierna och lyssnade på gotlandsfärjornas serenad. Tuuut-tuuuut. Det blåste pinnstorm och raketerna gick längs marken. Flygplanen stannade inte i luften och datorerna funkade 2 min över midnatt. Buggen kanske kommer nu? 10 år försent.

De senaste tio åren har varit mina bästa kan man väl säga. Åren då jag satsade på vad jag trodde på. Vad jag ville göra. Åren då jag älskade och förlorade och älskade igen. Osv. Åren då jag blev vuxen. Sen har det ju varit en del skit med. Men skit som visat sig vara rätt bra grejer ändå. Mina föräldrar skiljde sig. De sålde mitt barndomshem. Jag blev rotlös men 3 dm längre på kuppen.

Det senaste året har ju varit omtumlande men fantastiskt. Det började i moll kan man säga, men nu är det ljust och mjukt och fint. Jag är så innerligt glad att det slutade så här, det hade ju kunnat bli moll rakt av, eller mer dalar än toppar liksom. Jag känner mig väldigt lyckosam, väldigt lättad. Otroligt glad.

Har jag nyårslöften? Jag brukar inte ha det. Men i år tänkte jag radda upp några. 2011 hoppas jag blir det året då jag

Lever i nuet. Stannar upp och luktar på blommorna helt enkelt.
Utrycker ofta hur mycket mina närmaste betyder för mig.
Vänder negativa tankar till något positivt och ljust.

Det får nog räcka. Lyckas jag med 10% så är jag nöjd. Jo så dessutom ska jag ju framåt sommaren börja träna igen, jag ger mig lite tid först. Men asså, hittills 22 kg plus. 22 kg! Det är ju en tredjedels person. Men det kommer nog av sig själv, längtan av att röra sig. Den brukar ju dyka upp.. :)

Gott nytt år allihop!
Jag önskar er alla ett fantastiskt 2011
och
att era önskningar och drömmar slår in.

orka vänta mer...?

Nu är jag trött på att vänta. Jag fattar, det är bara att gilla läget men ändå... Nu har jag tom fått upp mobilen, självhäftande tavelgrej från Järnia gjorde tricket - tack Livrädd! Har försökt sätta upp tavlor idag men det resulterade bara i fula hål i väggen. Skitbetongväggar. Får väl leva sparsmakat med konsten. Jag har lite egna bilder som jag skulle vilja hänga, men det får nog bli förrådet...

Har dessutom blivit hyfsat irriterad på min pocketdigitalkamera. Asså den är ju egentligen okej, men jag vill ha en riktig kamera.. :( Synd att en bra pocketvariant kostar 5000 pix. Jag är för pocket, släpa på systemkamera - det blir väl mycket i packningen. Men självklart är det också en tanke, fast senare. Men 5000 kronor. Det är itne i min budget. Får hålla till godo med min gamla Ixus. Fast fan vad jag sparkar mig för att jag inte köpte en bättre när jag hade råd.

BM besök

Var hos min riktiga bm idag efter den där extra kollen på förlossningen igår. Och inget dramatiskt verkar hända på ett tag. Dvs bambi har inte fixerat sig än. Magen har inte sjunkit ner. Jag har inga förvärkar. Min barnmorska sa att det blir ingen Decemberbaby iaf. Så 2011!

Vad ska jag hitta på nu då?! :)

39+1 och en vurpa

Yes, idag gled fötterna iväg och jag damp i backen på parkeringen. Fast magen klarade sig. Knäna inte. Jag ringde till förlossningen och de sa att jag fick komma in och kolla fast de trodde inte det var någon fara. Först var jag lite kaxig och tänkte att det gick ju fint. Men sen blev jag lite nervös och jag åkte ner med min syster. Fick göra en ctg kurva och allt såg fint ut. :)

Det var lite kul att se förlossningen med, som ett studiebesök liksom. Det var en liten som började skrika när vi var där. Antar att den kommit ganska nyligen. :)

Baby-boom

På Gotland... I år har hittills 600 barn fötts. 2007 var statistiken 468st. Jippie. Kommer jag få dagisplats kan man undra....

Hemma

Idag är allt lite bättre, det är fint väder - kroppen är lite bättre och jag ska åka på utflykt. :)

Det börjar bli iordning här hemma, letar nån sorts upphängningsanordning till mobilerna bara. Tänkte sätta en i badrummet och en ovanför barnsängen. de väger ju inget så jag tyckte som det var onödigt att borra hål - speciellt i badrummet - det är nog ingen bra idé. Nån som har nån idé vart man kan hitta självhäftande små "krokar"? Jag vet att vi har haft såna på jobbet för julstjärnorna i fönstrena men ingen minns vart de kom ifrån...

Annandagen

Och här snöar det fortfarande! Har varit ett slags konstant snöstormande i dagar nu. Jag har så stora fönster, ibland när jag tittar ut känns det som jag sitter i en sån snöglob man skakar...
Jag hade en fin jul, lagom sådär. Lunch och paketöppning hos min syster med familjen. Vit jul både ute och inne. Och då menar jag helvit. Fast våra jular har alltid varit vita, det är jag himla tacksam för. De andra drack 2,25% glögg, men jag hoppade över den med. Jag fick fina presenter jag önskat mig, och gav saker av värde. Det kändes som en balanserad presentjulafton för första ggn, tom för barnen. Det var inget galet överflöd, kändes som om alla satsat på kvalité istället för kvantité. Härligt.

Nu lite klag och gnäll. Jag vet, den bästa presenten kommer jag ännu att få. Jag är så himla glad och tacksam, förstås fortfarande nervös. Men nu har jag som rätt ont i kroppen. Ont i ryggen. Ont i bäckenet. Sover superilla. Hjärtat hoppar. Allt är jobbigt.

I värsta fall är det 4 veckor kvar. Det är bara 1 vecka till utsatt datum. Men här får man minsann gå 3 veckor över tiden innan igångsättning, min syster råkade ut för det. Fast allt kom igång av sig själv i sista minuten.. Hoppas, hoppas det inte tar en månad till innan han kommer.

God Jul!

Det är ju dan före dopparedan :)
Jag hoppas ni alla får en finfin julhelg!

Efter kontrollen

Åh tillbaka. Har gjort UL på hjärtat. Asså tur att jag inte är särskilt blyg. Inte en tråd på överkroppen, ligga på sida med ryggen mot läkaren, han har typ armen mellan mina bröst - som hmm ja är rätt stora just nu. Blunda och tänka sig någonnnastans, inget annat alternativ. Kan säga att så nära en man har jag inte varit på över typ ett år. Tur att han var närmare 60 än 35. Och tur att jag har gjort så oändligt många undersökningar hit och dit de senaste 2 åren att jag som inte orkar bry mig längre...

Men till saken då, allt ser jättebra ut! Inget hål, inget läckage, allt är normalt. Så det blir inget kejsarsnitt, iaf inget planerat. Pustar lite faktiskt, jag tror fördelarna med en naturlig förlossning är större. Framförallt att man repar sig lite snabbare efteråt. Min kusin var här igår, hon har gjort en av varje och vi pratade om alternativen. Fast hon fick göra ett akut snitt, och vad jag inte vill det. Inget akut tack!

Så nu väntar jag. Och väntar. Och tror väl att Bambis fyra första kommer bli 1101.. men sen? 110111 är förstås ett coolt datum... som ett IP-nummer.

Nu ska jag lägg mig en stund och vila, ikväll ska vi famlijehandla julmat på Maxi, tur att vårt julbord är mer en slags jul-assiette.

Tack alla fina för era uppmontrande ord! Nu tar vi det härifrån :)

Hälsorapport 2.0

I morrn ska jag till en kardiolog, göra ett ultraljud på mitt hjärta. Ska bli himla skönt att få det kollat på. Min bm verkar lite oroad. Jag har blivit lite sämre sen Sthlm, det är skönast att sitta och skala potatis och när man borstar tänderna liksom. Hjärtat klappar, svetten lackar, benen domnar bort. När jag ligger på rygg försvinner de med. Undrar vad det beror på. Hur som i morrn hjärtdoktor och koll. Efter det så ska de bestämma om det blir kejsarsnitt eller förlossning. Blir det kejsarsnitt så blir det i mellandagarna. Galet! Jag blev lite stressad när min bm sa det. Fast det mesta praktiska är ju klart, och mentalt blir man väl aldrig riktigt redo.. :)

Iaf. I morrn blir det ny rapport! Ha en fin dag!

socialisera

Idag har jag fikat med en tjej jag gick en kurs med 2003-2004. Hon är från Sthlm men har bott i omgångar i Visby och bor här just nu. Vi har aldrig varit speciellt nära, men hon är trevlig. Så jag frågade henne på fejjan om hon bodde kvar och så bestämde vi fika. Det slumpade sig så att vi tydligen bor grannar, jag ser in i hennes vardagsrum från mitt sovrum - liten stad...?

Jag bakade scones och vi pratade, hon är också gravid. 10 veckor. Tydligen så har hon och pappan varit tillsammans rätt kort tid, det var iten planerat, men välkommet. Hon verkar känna sig redo efter år av kringflyttande och olika jobb här och där. De ska flytta ihop i Sthlm i januari. Så lite trist att hon lämnar Visby, även om vi kanske inte hade umgåtts jättemycket så hade vi själklart setts en del. :)

Hon sa en grej, att det är nästan omöjligt att träffa nya vänner här. Att folk håller sig på sin kant. Och det är nog sant. Jag tror inte det är bara här, eller bara på landet. Jag tror det är så i hela Sverige. Om man kollar in min bekantskapskrets så har jag nästan inga nya vänner som jag lärt känna senare än 2005. Knappt några nya bekanta. Galet. Hur har ni det? Lär ni känna nya människor regelbundet?

Jag ska gå med i nån mammagrupp, och gå på öppna förskolan nästa år. Hoppas att det kan sluta med en ny bekantskap både för mig och bebis. Jag vill inte hålla mig på min kant. Jag vill vara social. Stort umgänge tror jag är en bra grej, både för mamman och bebis.

16 dar

Sexton dagar? Shit pommes. Vart tog tiden vägen? Känns som helt nyss det var 30 grader varmt, illamående och sommar. 16 dar. Det innebär ju att när som helst kan det sätta igång. Oh my god. Jag är nästan klar. Typ. Fast jag behöver köpa 2 julklappar till. Och helst fira jul. Och min syster vill helst fira nyår med. Efter nyårsraketerna har vi sagt.

Idag har min svåger varit en ängel och borrat och borrat. Stringhyllor, rullgardin, nattlampa, spegel. Dessutom fixade han mina gamla vintagelampor så nu lyser det med. Det mesta är klart, vi måste montera barnstolen i bilen. Köpa blöjor. Annars... ja.. kanske klart? Kan man bli det??

Jag borde göra lite matlådor. Kanske är det jag ska pyssla med nu när allt annat fallit på plats. Jag har inte någon micro. Jag är lite antimicro. Men det kanske är för praktiskt för att låta bli.

Åh det här blev lite rörigt. Jag hade väl egentligen inte så mycket att säga. Mest: 16 dar!

Skrik-grannar

Asså. Alltid ska det vara nått liksom. Jag har begåvats med grannar som skriker åt varandra. Till saken hör att alla husen är små, bara fyra lägenheter i varje hus. Grannen under mig är en trevlig gammal farbror som är halvdöv. Hans tv är högljudd och han spelar dragspel, men det är ju bara mysigt. Gubben kollar ju bara på tv på normala tider. De som bor bredvid honom hör jag ju inte av, för långt bort. Men de som bor väg-i-vägg. Gör slut god dammit! De håller sig väldigt lugna vardagkvällar, det är ju tipp-topp. Men varje helg hittills så drar det igång. Gap och skrik och gräl. I går somnade jag på soffan och vaknade vid midnatt, då var det igång. Och klockan 02.30 verkade de somna. Värsta är väl att de har en tonårstjej, ska man orka med det när man är 14? Och de röker allihopa, vilket har den effekten at de grälar på loftgången och på balkongen. Då kunde de likagärna stå i min lägenhet liksom..

Jag tänkte chilla en stund. Tills bebis är ute och vi fått rutiner. Vi kommer ju föra en del liv. Men sen får jag nog ta upp det med dem, iaf be dem hålla sig inomhus bakom stängda dörrar. Antar att man inte kan föreslå parterapi...

När får man ringa värden och klaga egentligen? jag har aldrig bott i första hand men sen har jag aldrig råkat ut för såna gaphalsar förr heller??

Posten rycker ut

http://www.aftonbladet.se/wendela/article8287730.ab

Rabatt på provrörsbefruktning som en löneförmån. Posten betalar, summan dras på bruttolönen. Jag är inte helt säker på att AB fått siffrorna rätt, men i så fall så blir priset 15 000kr billigare.

Schysst deal.

Purelan och annat

Samlade ihop all min kraft och gick runt på Öster-centrum i 1,5 timme idag. Hälften av alla julklappar inhandlade (dvs 2 av 4), amnings-bh check, två par mjukisbyxor i strl. stor, 4 par byxor och lite pyjamasar i liten, liten strl. Plus en bunt grejer från apoteket. Och plugg och skruv.

Efter att ha gått igenom skatt-kassarna från min syster - asså få barn efter sin syster är banne mig inte så dumt, så behövde jag bara köpa lite pyjamasar och några små mjuka byxor till Bambis första tid. När vi kommer upp i strl. 62 (vilket kommer gå fort ifall han följer samma kurva som kusinerna...) så finns det ett överflöd. Visst lite nytt kommer jag ju handla, men bara för skojs skull - inte för att det är nödvändigt precis. Och alla kläderna är ju härligt mjuka och sköna efter att ha blivit tvättade rätt mkt. Win-win.

Jag har iaf öppnat väskan jag ska ha med till bb, och lagt i ett par tofflor och en amnings-bh. Resten lovar jag ska vara packat innan jul. :)

Och i morrn får jag antagligen hjälp att borra upp mina string-hyllor. Härligt! En av mina gymnasievänners storebror bor 2 min bort och råkade ut för likadana döds-betongväggar som jag. Så han kommer över och hjälper mig. Älska att bo i Visby.

Nästa shopping-attack blir på måndag tror jag. Då ska jag till Babyland och hoppas att de har en amningströja, för det är tydligen helt omöjligt på andra affärer här. Jag visste att jag skulle ha köpt några på H&M innan jag flyttade... H&M-Visby är ju en skam för företaget.

ps. jag fick tips om en salva på apoteket av en av apotekarna som tydligen skulle vara fan-tas-tisk om man får såriga bröstvårtor - Purelan hette den. Och jag köpte amningsnappar med.. Hoppas verkligen att amningen kommer funka, för jag vill verkligen amma.

Aj.

Lossar fogar. Tror jag. Jag får väl vara glad att det inte varit så farligt hittills. Igår och idag har iten varit kul. Hopaps det liksom itne bara blir värre och värre härifrån. Jag ska ta mig in till stan i morrn iaf och fixa mina julklappar, ifall jag blir helt orörlig typ. Köpa det sista inför bebis med.

Nu ska jag dricka kaffe med min syster, hon kommer över snart. Det är fantastiskt att kunna ses så här ofta. :)

Läskigt!

Verkar ju vara rätt tid att flytta från Sthlm! Självmordsbombare vid Drottninggatan?? Galet!! Tur, tur, tur att ingen mer än mannen själv kom till skada. Herre min je.

Nattuggla

De e jag. Gud vad jag sover illa. Fast inatt super-illa. Gav upp klockan 02 och kikade på ett Sopranos-avsnitt. Kollar igen. Inne på säsong tre nu. Ifall nån inte sett och gillar tv-serier - den håller verkligen måttet så här 10 år senare. Jag gillar karaktärer man både tycker om och tycker illa om. Ger dem lite djup och trovärdighet.

Sen blev jag iaf hungrig. Och loggade in på fejjan. Där stöter jag på den enda andra med insomnia, min chef. Så vi pratade lite, bara trevligt. Även om det är lite underligt. Fast han sa att han skulle skicka mig en grej jag ska korra - lite kul. Något att bita i mellan allt praktiskt fix.

Soffan har fått en halv ny kostym, det blir toppen. Och jag hittade ett fint 70-tals köksbord för en liten peng. Sängen har blivit ihopmonterat, men borren fick ge vika för betongen - måste hitta en bättre innan hyllorna kommer upp. Men det blir fint. Bilder kommer.

Nej nu ska jag försöka somna om. :)

Börjar vänja mig

Vid att vara den udda. Igår var jag på profylaxkurs på MVC, min syster kunde inte följa med. Så det var jag och 6 par. Ja, ja. Det var bättre än att inte gå iaf. I väntrummet stötte jag på en person som gick i min parallellklass på högstadiet. En av de där otäcka, tuffa tjejerna som rökte och drack och skolkade och mobbades. Jag fick ett litet lantsortsrys. Nu är det ju det man måste räkna med. Oanonymiteten liksom. Blä. Annars mest fördelar med att bo här. Men det där med att träffa folk man känner på stan varje gång man är där liksom.... Ovant.

En kul grej igår var en artikel i tidningen, om en tjej som träffat sin fru på lokala danshaket för typ 4 år sen. Och insett att hon var bisexuell. Nu har de två barn via donatorer. Det gjorde mig himla glad att läsa. Att de finns här med, de små personerna med avvikande bakgrund. Inte ensam udda liksom.

Idag är det köksbordsjakt, jag insåg igår att jag fått pengar tillbaka på skatten - tjohoo. Så nu blir det nog lite julklappar ändå. Så kommer min svåger och monterar upp lite hyllor och så. Kommer bli fint. :)

MVC 3e dan i rad

Asså det här med läkare. Efter hjärtklappning, EKG, remiss till fel läkare i Sthlm, en gynekolog som iof hörde blåsljud så fick jag ytterligare en remiss till en gynekolog. Fast jag har problem med hjärtat. Hon i Sthlm lovade att jag skulle få komma till en kardiolog här i Visby men nånstans på vägen blev det alltså en gynekolog. Som självklart inte kunde göra mer än att skriva en ny remiss. Till en kardiolog. Som är busy-busy. Så inom några veckor ska jag få komma och träffa honom. Hoppas innan bebis.

Har som inte tänkt på det men hur kommer det gå med förlossning om jag typ blir yr, domnar i armar och ben och måste sätta mig när jag typ viker tvätt. Eller diskar. Eller bara sitter i soffan redan. Går säkert fint. Hoppas jag, för jag är inte mot kejsarsnitt, inte för heller. Men jag är mot akut kejsarsnitt. Okej då är det ju inte så mycket mer att göra än att gilla läget, men fasan vilket trauma. Jag vill inte bli sövd och missa hela grejen.

Önskar bara att någon kunde göra något uttalande och inte bara skicka mig vidare.

Skrämsel-hicka

Bambi var trött igår. Så himla trött att han inte rörde sig alls från det jag vaknade till jag fick panik vid tvåtiden. Så då åkte vi till MVC och fick lyssna på hjärtat. Först lyssnade hon med tratt, och hörde inget. Bambis mormor satt i väntrummet då som tur var. Sen lyssnade hon med den lilla mirofonen, och då till slut kom de. Jämna och fina och i rätt takt. Puh.

Nu ska jag snart iväg till min nya barnmorska för första ggn. Måste säga att hittills är alla så där gulliga och trevliga på Visby MVC som alla säger. Hoppas min bm är det med.

Bambi har varit mer aktiv idag, men han är lite långsammare än förra veckan, han kanske förbereder sig... men jag är inte riktigt klar än... men kommer han så kommer han. Och då får allt lösa sig. Samtidigt vill jag gärna att han kommer snart, det vore himla fint att äntligen få träffa honom.

Installerad

Typ. Bara gradinstängerna kommer upp, och stringhyllorna... Men det går framåt, lite i taget. Det har snöat nästan oavbrutet sen jag kom hit. Det yr utanför mina jättefönster. Spotify spelar julmusik och jag har invigt tvättmaskinen. Jag travar böcker längs väggen så länge och tänker, vilken bokmal jag är. dags att rensa igen. Soffan lyser fortfarande orange men ska bli grå. Skötbordet står i min systers förråd och spjälsängen i mammas. Men snart kommer allt samlas här. I finaste 2:an i Visby.

Alla som har vägarna förbi är välkomna. Idag hittade jag dessutom sladden till min perkulator. Så nu kan det bli kaffi.

Jag ska försöka läsa ikapp allas bloggar, men så länge önskar jag er en fantastisk fin tisdag! :)

Packad kappsäck

Idag går färden! Min svåger sitter just nu på nått hak i Nynäs och käkar. Lilla Troll-1 skulle ha följt med men bangade ur i morse, lite rädd för havet. Så det är bara han och jag, ett släp med grejer. Båten går ikväll vid åtta. I morrn får jag se min lägenhet för första ggn. Spännnade!

Jag har inte trixat med bredband än, så snart hamnar jag lite i radioskugga. Tillbaka till 90-talet :) Men vi ses snart igen! Internet är ju viktigare än kaffe.

Skitarg

Fan säger jag bara. Messa inte med min flock. Fast det hjälper ju inte att bli arg när angriparen är en 6-årig tjej. Vad hände? Stora Troll-1 fyllde 6 år i förrgår. I present fick hon bla ett par inneskor, av typen fejk-uggs. Tror med anledning av att lill-tjejen springer runt på tå hela dagarna och alla börjar bli lite oroliga för hennes hälsenor. Svarta med lite broderier på om jag fattat rätt. Hon tyckte mycket om dem. Tills en tjej i skolan sa att hon såg fånig ut.

Åh vad jag blir arg! Arg för att jag vet precis hur det känns. Och arg för att det ska börja redan nu. När kidsen är 6 år gamla, vad som är rätt och fel. Det är svart och vitt och inget däremellan. Vad kommer det ifrån? Nånstans måste det ju komma sig av att nån liten tjej kan bestämma att det är fel skor. Fan mode ska väl inte vara nån big deal innan man fått sina permanenta tänder iaf.

Usch. Jag minns den där känslan av att vara hopplöst ute och cykla när det gäller allt från skolväska till jeans, och prata inte om smink. Men det kom ju inte förren högstadiet?! När vi gick på låg och mellanstadiet så var det väl ingen som brydde sig? Alla sprang ju runt i mysbyxor och täckbyxor. Självklart hade jag fighter om kläder, men det handlade mer om komfort. Jag ville bara en slags trosor och hatade långkalsonger. Min syrra hade en vägra mössa grej från åk 6. Men jag gillade mössa. Tror jag aldrig vägrat mössa.

Men högstadiet var ju en enda misär, allt var fel och fult. Jag var fel. Åh vad jag verkligen inte vill att Troll-1 ska behöva känna så. Jag vill att hon ska vara den som säger till den där tjejen som påstår att fejk-uggsen är fåniga "säger vem?! Det tycker inte jag iaf!" Eller bara rycker på axlarna, smaken är olika.

Det här är nog en av de hemskare bitarna med att ha barn, man kan inte skydda dem från allt. Och alla är olika. Troll-1 är försiktig, blyg. Det tar lite tid. Troll-2 har redan go för fem. Jag önskar att jag kunde linda in henne lite, absolut inte göra henne hårdhudad - det är världen som är fel. Bara göra stötarna lite mindre.

Avslut och adjö

Igår var vi på julbord med jobbet. Vi var Hemma Hos Kaj, en rätt ny restaurang i Hammarby Sjöstad. Att vi gick just dit var för att en av tjejerna på jobbet känner de som äger stället. Det var himla mysigt för att vara i Sjöstan, men ärligt var julbord inte deras grej - det var gott men rätt litet, och servicen behöver de jobba lite på. Men det var mycket folk och av de andras tallrikar att döma så är musslor kajs grej.

Jag blev avfirad, fick ett presentkort på 1000 pix på Babyproffsen, kommer mycket väl till hands :) Och så fick jag de här fina fiskarna! En annan kollega på jobbet har virkat dom, hon är helt fantastiskt händig. Synd bara att hon avskyr att göra samma grej 2 ggr annars skulle hon lätt kunna sälja saker..


Det kändes märkligt att kramas och säga hej då, jag kommer nog träffa de flesta igen. Men då i en annan situation - när man har umgåtts dagligen med vissa så länge som 5,5 år så är det bra underligt att ta adjö. Men nu är det gjort, mot oändligheten och vidare liksom...

Idag ska jag fixa lite praktiska saker hemma. Måste backa min dator innan jag packar ihop den, lite tvångsmässigt men bra. Och installera det där ftp-programmet jag borde ha stoppat in för länge sen. Spåra ett paket med en julklapp som Ellos verkar ha tappat av en långtradare.. och sova lite. Trevlig torsdag på er!

Trasiga nätter redan

Någon håller på att trassla till dygnsrytmen redan. Killen är ett nattdjur. Det bådar ju inte gått, har hört att sömnrytmen de har i magen har de när de föds med. Han protesterar vilt när jag vill sova, sådär runt 22-snåret senast. Och värst blir det om jag ligger på vänster sida, vilket innebär att han hamnar på rygg. Fötterna spretar och ryggen tryggs ut, händerna boxas. Så jag lägger mig lydigt på höger sida och stryker honom över ryggen säger sh-sh nu ska vi sova.. efter en stund verkar han lyda. Men han verkar vakna varje gång jag vänder mig och då börjar vi om. Så nätterna är redan trasiga. Men än så länge kan jag ju sova länge om mornarna, sova både lunch och middag. Undrar ju förstås hur det ska gå sen... När han dessutom blir verbal... Jag förbereder mig och läser om sömnrytm och sömnmönster och hur man kan påverka. Hoppas jag hittar en strategi. Och att han vänjer sig vid att sova på rygg, för det blir inte mage och andningslarm.

Födelsdagar och möten

När blev du så stor?

Idag fyller stora trollet 6 år. Hon har dragits ut på längden och har inga korviga små fingrar längre. Jag minns den här dagen jätteväl. Mosta Kahn var bakis och på dåligt humör. Dels därför att jag var bakis och dels därför att vi höll på att rensa ur våra förråd. Hemma. Innan hemma byttes mot borta. Jag önskar att jag inte hade varit så tvär, inte för att jag tror att Troll-1 märkte det. Men trollets mamma och trollets mormor var också ledsna. Istället för att hjälpa till, kliva ur min egen sorg så lät jag den bara flöda. Jag önskar att jag kunde hoppa tillbaka i tiden och krama er alla tre. Men hur som, idag blir tjejen 6 år. Det är stort. Mosta Kahn älskar dig.

Idag har varit en strålande dag i Sthlm. Krispigt och klart och sol, som jag har längtat efter den. Jag fick vänta lite extra länge på bussen och började prata med en farbror som också stod där. Farbrorn var 93, still going strong. Han bodde i sitt föräldrahem vid Bastusjöns kant. Och tyckte allt att det var bättre förr när man kunde fiska kräftor i sjön och de var de enda bofasta däromkring. Det fanns lite sommarstugor. Men det var inte som nu, när varje kvadratmeter är ett stort hus. Fast å andra sidan var det lite bättre nu, när han slapp gå till bäcken på andra sidan Bråvallaplan när brunnen hemma sinade, och han gillade verkligen Nacka Forum - dit han var på väg. Jag gillar gamla människor. Jag tycker det är otroligt trist att jag inte känner några gamla. Kan man gå med i PRO bara för att? Det var ett fint möte i solen hur som.

Sen for jag till Vurma, för en mini-bloggträff-lunch med Loba. Det var himla trevligt. Jag hoppas verkligen inte det var sista gången. Det var som lite nervöst, men väldigt roligt att se människan bakom alla fina ord.

Fin, fin dag. Som nu ska bli te och kardemummalängd från Gateau. Lyx! :)

It's all about the money...

Suttit i telefonkö idag. CSN förvånade mig. 8 samtal före och en väntetid på 2min, så snabbt har jag aldrig kommit fram förut. Sen var det värdens drygaste man som svarade, han kanske är den effektivaste telefonist de har. Chop-chop, hejdå.

Iaf, kommer få sänkt återbetalning nästa år, lite oklart hur mycket. Men eftersom jag kommer få ut typ drygt hälften av vad jag brukar så hoppas jag ju på hälften. Men jag har en sån där dålig deal med gammalt och nytt lån så man vet ju aldrig. En kul grej var att när jag var inloggad så såg jag att mitt lån krympt ner till 190 000, cool. Under 200 000 liksom. Grejt.

Unionen var inte lika frikostiga, men sänkte från 410 till 295 iaf, alla bäckar små. Jag vill som inte gå ur facket. Jag fick sänkta föräkringar via dem så det blev väl plus minus noll, men med fackligt stöd. Win-win.

Och så FK. Vad uppmuntrande det är när man är 112 i kö. Men det gick fortare än jag trott så fine. Massa frågor fick sina svar hos olika personer. En kul grej är ju att jag antagligen inte kommer få min sjukpeng utbetalad förren i början av januari. Så det blir inte så mycket julklappar iår då... Jag har redan köpt till syrrans troll, så det får väl stanna där. Men jag har ju sparade pengar så jag kommer ju inte svälta.. :)

Jo, ni som inte visste det (fast jag är nog sist) alla som får barn via insemination får underhållsstöd från staten. Lite drygt 1200 pix i månaden om jag fattat rätt, man ansöker när man fått de fyra sista siffrorna i personnumret. Grejt. Jag har betalat skatt sen jag var 19, nu kommer återbäringen. Kattching.

Nu måste jag leta reda på mitt hyreskontrakt, ska slänga in en ansökan om bostadsbidrag redan för december. Bejeesus vilken parasit jag håller på att bli. Det känns lite olustigt men som sagt, jag har betalat för det här.

Sen dusch, mot Hornstull och en mini-bloggträff på Vurma! Spännande! Som en blind-date fast ändå inte. :)

Snart högkostnadskort igen

I den här takten innan jul. Idag har jag varit på Ultragyn för att min husläkare ville att en specialist på foster skulle titta på provsvaren med. Ragnhild som jag träffade idag undrade lite varför jag var där (kanske för att jag litar på att de vet vad de gör och går dit de skickar mig...), men lyssnade på mitt hjärta sa "Ja det låter ju väsigt", och skickar en remiss vidare till en kardiolog på Visby lasarett. Tydligen ytterligare ett gravid-symptom som kan vara heeeeelt normalt - alltså man får så mycket extra blod att hjärtat "läcker" lite. Läcker?! Håhåjaja.

Innan Ultragyn så hade jag en tid hos min läkare Christer hos barnmorskorna i Gamla Stan. Asså. Christer har lätt, och då menar jag det, den vackraste utsikten i hela Sthlm. Hans kontor ligger högst upp i ett av packhusen på Skeppsbron. Man ser hela Djurgården och beyond. På måshöjd. Och idag precis när jag var där var det en strålande morgon, efter ett hastigt snöfall kom solen fram. Vackert. Iaf. Christer sjukskrev mig from idag fram till förlossningen.

Idag känner jag mig verkligen gravid och tung. Och nu har jag börjat få ont i fogarna. Jag är ju lyckligt lottad som sluppit värk i 35 veckor, men nu kommer det. Jag går som en tant och inget blir ju bättre av att man halkar omkring. :(

Nä nog surande, avsluta med något kul. Fick mess av en gammal gymnasiekompis, vi är inte tajta, ses ungefär en gång varje sommar. Hon berättade i somras att de var gravida igen - de är sjukt fertila. deras 4e barn. Iaf, alla tre innan har kommit tidigt. Den första inte så hemskt mycket men de två andra ungefär en månad. Och ikväll fick de en liten tjej, som vägde 1500g. Som jag tror var beräknad i slutet av januari. Men alla mår fint. Galet tidigt.

Jag hoppas Bambi stannar inne till andra sidan nyår. Jag är inte riktigt redo än. Fast han sparkas som om han försöker göra en liten flyktväg. :)

Advent

Sitter här bland mina flyttkartonger. Har nog överansträngt mig lite idag med packningen, känns. Idag är det 1a advent. Jag tror att min julstämning kommer vara på topp framåt 3e. Nästa söndag kommer också tillbringas med flyttkartonger men sen så..

Nytt liv runt hörnet. Det är fullt av längtan i tanken, även om det finns rädsla där med. Men mest ett stort ljus.

Bjuder på en sång, så här advent till ära. Den handlar också om en slags resa, fast en annorlunda.

http://open.spotify.com/track/6eVRFrgn78VJ81pUqAdxVh

Sista söndan

Idag är sista söndan i Sthlm. Underligt. Jag har ändå bott här i 5,5 år nu. De första åren var lite halvgalna. För mycket sökande. För mycket alkohol. För mycket män. Sen lugnade det ner sig. Och de senaste 1,5 åren har varit stiltje kan man säga. Jag har varit himla fokuserad. Fokuserad på Damark, på att öka möjligheter, på att spara pengar. Så jag känner att mina senaste 1,5 år här, jag har knappt bott i Sthlm. Jag har knappt gått ut, knappt sett några konserter, knappt varit på några utställningar eller teaterföreställningar. Bara fokuserat på en grej. Och jag hade nog inte kunnat göra något annorlunda.

Pengar har ju tyvärr varit a och o. Och att välja spara och lägga pengar på tex akupunktur och zonterapi har inte varit ett svårt val. Men jag kan säga nu, så här på sluttampen att jag saknat Sthlm. Jag har till viss del saknat den där personen som jag var innan planer sattes i rullning. Den mer spontana, den som bodde på söder. Som inte brydde sig så himla mycket om morgondan. Jag kan inte minnas när jag senast var ute och klubbade. Jag älskar ju att dansa. Okej sen jag blev gravid hade jag nog inte haft orken. Men bara tanken liksom. Att jag inte varit ute bland utefina och glada människor på så länge att jag inte ens minns det. Jag hoppas bara att jag hittar tillbaka till viss del till den där andra jag. Fast förstås på ett nytt sätt, mamma-jaget ska korsa vägen med icke-mamma-jaget. Det ska bli spännande att se.

Jag har varit sjukt fokuserad. Men nu har jag tappat fokus lite. Vill mest att det ska vara andra advent. Nu.

Rip off.

Var det bara jag som blev himla tvär på Idol-Linnea ikväll? Hon brukar annars vara min favorit i den mån jag kollar på programmet men nu undrar jag ju vad mer "orginellt" hon "lånat". Den där cover-versionen av Beyonces Crazy in Love lät himla, himla bekant. Jo för att jag hörde den på plats, i Dalhalla sommaren 2007.

Det var magiskt. Vi hade bilat upp, och ni minns kanske den sommaren som den regnigaste ever. Men den dagen var det fint väder, tom ganska varmt. Jag hade gjort mackor med lax och avacado. Vi såg Anthony & the Johnsons i ett fullsatt Dalhalla, från rad 6. Och han gjorde den där versionen av Crazy in Love. Som då Linnea rippat rakt av. Det är väl okej så långt.

Men. Att sen stå där och ta emot juryns lovord för innovation, att ha tagit låten och gjort den till sin egen - utan att erkänna att man snott den. Illa. Fi tusan.

På vägen hem höll vi på att köra på en grävling i höjd med Arlanda.

Anthony i Dalhalla 2a Juni 2007 - crappy mobilkvalité

Ett klipp med lite bättre ljudkvalité

Fixa fixa

Åh vad jag inte älskar att hålla på att trixa med olika myndigheter. Iaf nu har jag äntligen ominstallerat mitt BankID som krånglat. Då får man höra på telefon att BankID-tjänsten är liksom skapad åt PC, så har man MAC får man räkna med strul. Asså hallå.

Loggade in på FK, och ansökte om föräldradagar för hela nästa år, det går ju att justera hit och dit när man väl kommit igång så det kändes okej. Men kan någon förklara för mig en grej, jag ansökte om 5 dagar/vecka, jag tänker mig att jag behöver kanske vara hemma lite 2012 med ifall Bambi helt enkelt inte är redo för dagis eller jag inte fått någon plats. Då såg utbetalningarna ut ungefär så här:

januari (efter skatt): ca 7.500
feb-nov (efter skatt):ca 10.000-11.000
dec (efter skatt): ca 7.000

Hur kan det skilja så?? Jag hajjar inte. Jag förstår att det kan skilja en tusing, det kan jag köpa, men 4000? Aj dånt get it.

Så på måndag ringa FK om det här och om bostadsbidrag som känns lite akut om januari ska vara så där öken-pank. Dessutom kommer jag få min sjuksksrivning då, nu är jag ju bara hemma från jobbet. Angående bostadsbidrag, nån som vet hur det funkar om man har kallhyra? Får man räkna med lite fjärrvärme?

Dessutom måste jag prata med CSN om att få sänkt återbetalning, de har de lovat att man kan få. Och mitt fack med, samma där. Sen ska det nog gå fint. Det kommer ju inte bli fett, men det kommer att gå ihop. Önskar bara att allt var klappat och klart så jag kunde veta exakt hur mycket jag får ihop i januari. Så det iten blir något glapp. Eller för den delen glapp nu i december, jag är inte insatt i sjukskrivningssvängen...

Shit asså, inser att jag inte varit inne i bidrags-Sverige alls. Det känns ju rätt skönt att ha sluppit. Det är ju en djungel.

Denna dagen, ett liv.

Helt jäkla slut. Har tillbringat dan på SÖS. Så jäkla o-charmigt. Var hos Ann, min barnmorska, på koll i morse. Nämnde att det gör en smula ont i vänster lunga när jag andas in. Hon skickade mig till SÖS, eftersom jag har haft problem med hjärtat. Så jag fick röntga och utesluta propp. Har suttit där hela dan. Tvingades äta en sunkig sjukhuscafeterialunch. Men det var förstås väldigt skönt att höra att det inte var några proppar, de tror att jag har en virusinfektion typ i muskeln ovanför. Tydligen vanligt. Så lång dag.

Fan vad trött jag är på att min kropp är skröplig! Jag trodde jag hade förutsättning att bli en sån robust och rosig gravid kvinna. Nu e're ju mest skröplig tant över mig.

ps. tack alla som rekommenderade Losec. Det enda bra med SÖS-vistelsen var ju att jag lyckades ta mig till apoteket. Och det hjälpte. :)

Sista pappainlägget

Att rent ut säga att någon är känslomäsigt efterbliven har sina konsekvenser. Och det fattade ju jag från början vart vi skulle hamna. Så vansinnigt förutsägbart liksom. Just nu är jag mest arg fortfarande, men jag fattar ju att resten kommer hinna ifatt.

"ja du aer ju saa mycket baettre du o jag avslutat kapitel"

Det sista mailet från pappa. Kort och koncist. I min mage sparkar en liten kille. Jag gav honom en liten bit choklad nyss, han gillar choklad. Jag tänker, hur kan man skaffa barn för att sen avsluta relationen med dom? Jag lägger handen på min mage och tänker, du och jag - vi ska aldrig hamna i den här sitsen. Du är inte här än, men jag älskar dig redan. Du är inte här än men jag får dödsångest vid tanken på att förlora dig. Kärlek kiddo.

Så himla ont...

.. i magmusklerna. Haft ont hela dan, det ger som inte med sig. Det gör ont när jag försöker slappna av, ondare när jag anstränger dom. Nån som har något förslag?? Jag blir galen. Och halsbrännan från helvetet har dykt upp. Det har hållt på i två dygn nu och Gaviscon hjälper inte. Jag har aldrig känt så här förut. Det gör så himla ont. Klockan är 02 nu, och aldrig förr har jag varit så tacksam att jag inte behöver gå att jobba. I morrn kan jag sova hela dan om jag vill. Halsbrännan är lite bättre på dagarna. Men så här dags är det ju sitt-sova som gäller. Jag är kass på att sitt-sova. Senast var när jag bröt bäckenet men då fick jag ju morfintabletter. Bläää.

Jag tror jag håller på att bryta med min pappa. Jag kallade honom feg i ett mail idag. Det är precis vad han är. Men han är för självupptagen för att förstå vad jag menar. Det var inte det enda jag sa. Han är känslomässigt efterbliven. Jag försöker verkligen förstå att jag inte kan göra annorlunda. Det är så himla svårt. När han väl går bort måste jag ju leva med det. Att jag inte vill ha kontakt, för det tär så mycket. Han lastar mig för att vår kontakt är kass, han lastar mig för att vi inte har någon relation. När jag försöker kommunicera så stänger han av och säger "ditt fel, ditt fel, ditt fel". Som att prata med en vägg. Jag tror två-åringar har större empati för andra människor än min 66-årige far. Jag fixar det inte.

Jag sa till honom idag att jag älskar dig pappa, men jag gillar dig inte.

Jag är glad att min son kommer få en tokengagerad mormor. Min mamma går runt därhemma och säger till höger och vänster att hon ska vara pappaledig i januari. Hon har ringt mig angående artikeln i AB tre gånger idag.

Mamma jag älskar dig, och jag gillar dig. Det ska bli ett privilegium att kunna umgås mer med dig igen. Vi kommer säkert irritera oss på varandra till döds ibland, men det fixar sig. Jag är glad att du vill umgås med dina barn, jag är glad att du vill hänga med dina barnbarn.

Aftonblaskan..

..är här. Alltså artikeln om mig och dansk insemination i Aftonbladets Kropp&Hälsa bilaga. Jag har inte hunnit köpa den själv ännu, men fick ett sms från en long lost vän i morse som sa grattis! Min mamma har hunnit köpa bilagan och kunde också konstatera att det var så. Nu väntar jag med spänning på att hushållets bil ska komma hem så jag kan köra ner till affären. Den säljs med tidningen idag och i morrn, och fram till 19e december på Pressbyrån om jag fattat rätt.

Tänkte också uppmuntra alla att tävla om en ugglalala! Tävlingsinfo vid länken, men den här tävlar vi om:

Jag har redan en ugglalala men tänker tävla ändå. Orange är min favoritfärg :)

Sjukskriven..

... inte riktigt än, har inte träffat min läkare, men min barnmorska ordinerar det. Så jag antar att det inte stöter på patrull. Jag tror jag har världens bästa barnmorska, det har nog de flesta iof. Men min är himla omtänksam. Det blir jag glad för :)

Så i morrn ringa, boka. Och diskutera provsvar, som jag inte helt förstod. Det var fyra iaf, två i underkant och två i överkant.

Jag tog en sväng förbi pocketshop, så lite förströelse de närmsta 12 dagarna har jag. Sen ska jag sitta i min soffa i Visby och peka vart mamma ska stoppa in porslinet...

Söndag i regnet

Usch, vädret i Sthlm är verkligen vidrigt idag. Sånt där kallt regn som letar sig in överallt. :(

På tisdag går jag in i v.35. Det är ju helt oundvikligt att tänka på Tonci. Jag försöker avskärma mig och tänka glada tankar, men så glider man in på sånt man inte ska tänka på. Hemska, hemska hemskheter. Jag ska lyssna på kroppen och ta det piano. Än mer än jag gjort hittills. Tror jag ska försöka vara hemma. Ska ringa till UltraGyn i morrn, kolla provsvar och höra vad de säger.

Idag ska jag åka in till stan en sväng. Jag har blivit bjuden på Afternoon tea på Rörstrandsgatan. Det ska bli intressant, vi har försökt gått dit en gång förut men då trots att jag bokade typ 2 veckor i förväg så fick vi ett knasigt bord för två vid dörren - när vi var tre. Det såg så obekvämt ut att vi gick nånannanstans.. men idag så :)

Lördagkväll...

.. jag har precis varit fram och tillbaka till Cityterminalen med systern. Det var så himla många partyklädda på stan, och ikväll även om jag är dödstrött så blev jag lite sugen på en fest och en dagens eller två. Se där tänkte jag, än är jag inte uträknad :D

Det har varit två fina dagar, det är så sällan vi umgås bara hon och jag. Men det blir det nog ändring på rätt snart. I går var vi först på profylaxkursen, som egentligen var en förlossningskurs med profylaxdel. Det var verkligen jättebra att göra det tillsammans. Vi kneps och andades och masserades. Det var typ 6 andra par där. Min systers kommentar efteråt var "Vad gamla de var?!" Jaa sa jag, det är ju lite så i Sthlms innerstad. (Barnmorskorna i Gamla Stan) Man väntar på den rätte, man väntar på att göra lite karriär, det är ju bra att ha den där lägenheten, och man är runt 35 när första barnet är på g. Så får man ju bara hoppas att det funkar, att det inte är för sent, att man knatar vidare mot IVF. Hon själv hade ju varit bland de äldre på sin föräldrakurs då för 6 år sen när troll-1 kom. Hela 29 år. Men det är nog lite annorlunda i Visby.

Efteråt gick vi till Skeppsholmen, åt lunch på Moderna och gick ner i bergrummet under Östasiatiska museét och kollade på 2200 år gamla krigare i lera. Exakt vad gjorde vi i Sverige för 2200 år sen? Inget va? Sen vart det middag och film hemma. Lagom. Efter lite presentshopping i Nacka Forum idag och en film till var det hemfärd.

Nu är här lite tyst och tomt. Min syster och jag har utvecklats till personer vi gillar att hänga med. Det tycker jag är coolt och stort. Och det känns som om det bara kan bli bättre och bättre.

"Mooot Sherwoodskogen!!!"

Finbesök från ön

Nu sitter min syster på färjan över. Den har inte ens gått ännu, får vänta i en evighet tills hon kommer hit. Men hit kommer hon! I morrn ska vi gå på sista föräldraträffen. Profylaxandas. The odd ones out. Men det är ju Sthlm, alla kommer anstränga sig för att verka som om det är hur vanligt som helst.

Sen ska vi förhoppningsvis gå och kika på Terrakottakrigarna från Kina. De vill jag se. Jag har mått lite kasst idag, hemma från jobbet, ordinerad vila. Men nu är det bättre, en långsam promenad till Skeppsholmen klarar jag hoppas jag. Har de rest ända från Kina liksom...

Så ska jag inhandla ett par fejk-uggs. Inte för att jag tycker de är fantastiska precis, men mina vinterkängor är så tunga. Orka släpa 5kg Sorel uppför trapporna. Så det är jag och kidsen som ska hasa runt i de där fejkisarna.

Trevlig kväll på er allihopa! Vi ska äta varma mackor och kramas och skratta lite hoppas jag. :)

Award :)

Jag fick för ett tag sen en award av Mirakelmamman, en sån söt med körsbär på. :)

Man ska lägga in en bild som betyder mycket, nämna tre saker man gillar och sprida awarden till 5 andra. Den där sista biten är jag så usel på, jag får väljar-ångest värre än på valdagen. Alla bloggar jag följer är intressanta, fina, roliga etc.

Men en bild! En bild från i somras:



Trollen och en av deras kompisar badar i Gnisvärd. Det var en av mina sista semesterdagar och den var perfekt. Jag hade börjat må bättre, och det var soligt och fint. Vattnet var klart och supervarmt. Lite småvågor, som var större för vissa. Jag älskar den här bilden för jag älskar de små trollen, och jag älskar att bada, jag älskar havet. Saltsjön är inte havet. Om man inte ser horisonten så räknas det inte. Bland det första jag ska göra när jag flyttat ner, om vädret inte är anskrämligt, är att ta mig till havet - och andas.

Tre grejer jag gillar:

Fotmassage! De e grejer de. En av de bästa grejerna med mitt senaste förhållande var att han verkade aldrig tröttna på att massera mina fötter. När vi låg i soffan, han kollade på fotboll och jag kollade på Weeds på laptopen. Kläm-kläm-kläm. Jag vill gå på pedikyr så fort jag kan i vår, massera och fila...

Varma mackor! I ugn. Jag har ett sånt där mackjärn, men jag gillar när de blir så där knapriga i ugnen. Det är godast. Helst med svampröra på. Mm-mm..

Loppisfynd! Åh vad det är roligt att hitta riktigt fina gamla tallrikar från Rörstrand. Eller en duk som någon broderat på för länge sen. Eller bara en pocketbok jag inte läst som kostar en femma. Som en skattjakt varje gång. Som i somras när jag hittade 12 st koppar och fat från Gustavsberg. I en låda på Kupan i Hemse, hela lådan kostade 100 spänn. Fy farao vilket klipp.

De var det hela. Nu ska jag ringa mamma, för att berätta att Bambi är en kille. (Om inte barnmorskan var helt ute och cyklade förstås... ) Hans förnamn tänkte jag suga lite på ett tag till, men i andranamn vill jag att han ska heta Einar efter morfar. Fiskar-morfar med många barn som dog när jag var 6-7. Som jag knappt förstod vad han sa för hans gotländska var så bred. Men som hade en sån spännande kammare, hans sovrum man fick lov att gå in i. Där fanns spännande grejer som en motionscykel han nog aldrig använde. Och en lukt av rök..? Rökte morfar? Jag minns inte. Jag minns att jag hade strumpbyxor på mig på begravningen, under mina finbyxor. Det var snö på marken. Tror jag. Eller var det en annan begravning? Strumpbyxorna kliade i alla fall.

Hög puls

Fint blodtryck men förhöjd puls. Hur går det ihop? Ingen aning..

EKG var en upplevelse. Halvnaken, elektroder över hela bröstkorgen, vid handlederna och anklarna. Det kändes inget. Normal puls ligger mellan 60-90, och är man gravid är det inget ovanligt att pulsen ligger i den övre skalan, eller tom lite över 90. Min låg på 109.

Så de drog lite blod, och jag får en remiss tillbaka till UltraGyn, allmänläkaren ville utesluta struma men ville också att en läkare med mer koll på foster skulle kika på provsvaren. För att avgöra hur det påverkar Bambi. Alla prover hos bm har ju varit jättefina, så förhoppningsvis inte alls.

Det finns ju två varianter av struma, överproduktion av köldkörtelhormon eller underproduktion. I mitt fall skulle det i så fall vara överproduktion. Hoppas verkligen inte. En vän till mig har fått det utan graviditet och hon har varit sjukskriven sen i våras nån gång.

Kanske blir det medicinering, kanske blir det hemgång lite tidigare än jag tänkt. Det är ju bara 3 veckor kvar nu ändå, men säger de stanna hemma så är det klart jag gör det.

Fars dag

Har läst så många inlägg idag som handlar om fäder. Fars dag. Blev förånad att läsa att det faktiskt inte var handlarna som instiftade dagen. Däremot flyttade de den för att passa bättre ihop med handeln vs Mors dag. Men ursprunget är en kvinna som helt enkelt ville hedra sin far som uppfostrat henne och hennes fem syskon efter moderns död på 1910-talet. Hedra far.

Jag skrev en hälsning på min fars fb-wall. Jajjebox. Pappan har fb. Ganska nyligen införskaffat. Där kan man även läsa hans nuvarande hemort, nån bergsby i Thailand. Han har typ 15 vänner på fb. Hoppas han har fler irl. Vi har inte så mycket kontakt. Jag är kluven till min pappa. Han var fixar-pappan. Han som lagade middan. När jag gick på gymnasiet och hade dryga skoldagar så mockade han för mina två hästar om kvällarna. Han har kört runt mig och mina möbler i hela Sverige. När jag har hoppat från skola till skola. Fixat. Borrat. Skruvat.

Han var inte pappan som var där känslomässigt. Han sa aldrig "jag älskar dig", möjligtvis med minst 2 promille i blodet. Han hade mindevärdeskomplex som gjorde honom elak ibland. Mot mamma. Mindevärdeskomplex som gjorde att han var tvungen att vara lite bättre. Lite smartare. Liksom. Det rann över på oss. Eller mig ska jag säga. Det här är ju mina tankar, inte min systers. Han gjorde i alla fall bara vad farmor och farfar gjort. Hålla brasan under Jante levande.

Så kom den där julen. Skilsmässojulen. Han ville skiljas, han ville sälja huset, han ville flytta utomlands. Han ville slänga, och bränna. Ut med det gamla och in med det nya. Bort, bort, bort.

Jag var 28 när han flyttade för drygt fem år sen. Vuxen. Det var himla underligt. Han har varit hemma två ggr sen dess. Nu är vår kontakt reducerad till sms. Han har nyligen upptäckt Skype, vill att vi skypar. Vad ska vi säga? Inget blir väl lättare för att vi ser varandra? Om han ändå hade sett mig när jag var 8 bast.

Så Fars dag för mig är inte tårta. Inte tofflor och koftor i mjuka paket. Ingen middag. Utan det ynkligaste kommunikationsmedlet ever. Ett grattis på fb.

Som ni fattat så är det här fortfarande något jag är arg på. Jag är jäkligt arg på farmor och farfar. Två så socialt familjeokompetenta personer. Att de skulle hitta varandra och producera en sån rasande mängd trasiga personer. Av min farsas alla syskon så finns det ju ingen som är normal.

Jag är arg att pappa inte har kunnat ta ansvar för sina egna brister. Jag vet att han inte ser alla, eller har grova förklaringar för dom. Alla har ryggsäckar. Det är om man vägrar att inse att man har eget ansvar i hurdan man är som jag bara ilsknar rejält på.

Jag försökte kommunicera vad jag kände, en gång. Jag är rätt dålig på kommunikation med. Men jag skrev ett långt, långt sorts brev. Som jag efter många om och men postade. Lagom till min 30-årsdag, för 3 år sen. Då han faktiskt var i Sverige. Men han tog aldrig färjan över. "Det var för jobbigt, för krångligt." Pappan som kan flytta till andra sidan jordklotet för sex. Kan inte åka gotlandsfärja, sova hos sin bror i stan, när hans yngsta dotter fyller 30. Håhåjaja. Iaf brev. Kommunikation. Jag hörde aldrig något om det. Förren för ungefär exakt ett år sen. När jag fick reda på att han diskuterat det med min kusin. En alkis till en annan. För medhåll är ju ens bästa vän ifall man har lite unket samvete över något. Och han kom tydligen fram till att det var inget han behövde prata med mig om.

Mamma, för jag vet att du läser. Jag är som sagt var kluven. Och om jag skulle beskriva min uppväxt med ett ord för en främling skulle jag säga: fin. Och det var den med. Och jag tycker att både jag och min syster utvecklades till riktigt fina personer. :)

Och du, som medberoende till pappas alkoholmissbruk, medberoende till någon så avskild från sina egna känslor - kunde antagligen inte ha gjort annorlunda då. Med skilsmässan kom du fram på ett annat sätt, jag är otroligt stolt över dig. Du är av segt, segt virke. :)

Jag är också svår. Jag har massa pappaegenskaper i mig. Jag gillar dom inte särskilt mycket. Jag försöker vända dom, göra dem annorlunda, slipa av dom. Jag vill för allt i världen, inte föra dom vidare. Jag tänker att när jag landat hemma, när allt ordnat sig. När barnet kommit, när vi lärt känna varandra och skaffat rutiner. Nångång i vår. Ska jag ringa nån och boka tid. Ta itu med den här ilskan. Mormor kanske vill köra runt kvarteren med barnvagnen under tiden.

Oj vad långt det blev. Jag hade egentligen tänkt skriva om Bambi, och avsaknaden av pappa för Bambi. Och hur jag är rädd för att det kommer bli en issue. Men så läser jag igenom det här och tänker. Att ha en pappa - kan också vara en issue. Inget är enkelt.

Men något som jag hoppas med framtiden, är att kunna kommunicera med Bambi ordentligt. Att säga ofta, ofta "jag älskar dig". Ge Bambi självförtroende, egenvärde, vetskap om att det finns ingen gräns för drömmar. Ingen gräns för möjligheter. Och aldrig, a-l-d-r-i-g, kommer Jante in i vårt hem.

Hjärtliga saker

Jag var hos min bm i torsdags, och allt ser bra ut. Jag har dock haft problem med hjärtklappning. Jag vet, det är jättevanligt och så. Men väldigt obehagligt. Och jag kan som förstå att det dyker upp när jag masar mig upp för trappor eller går lite fortare än vanligt. (Springa efter bussen har jag lagt ner...) Men det kommer som när jag sitter/ligger still. Ibland flera ggr i timman. Mitt blodtryck ser okej ut, så det är säkert ingen fara. Men min bm tyckte att jag skulle gå och göra ett EKG för säkerhetsskull.

Så på tisdag, ny erfarnehet. EKG.

Angående Bambis hjärta så såg det fortfarande finfint ut när jag var på UL i torsdags. :)

Mera näthandel!

Jag har beställt ett par byxor hos http://iheartretro.blogspot.com/

De ser ut så här:

Bilden är lånad från Åsa tidqvist som driver bloggen. :)

Men nu har jag shoppingförbud fram till mellandagsrean....

UL v.33

Idag var jag på Läkarhuset vid Odenplan. Stockholms långsammaste hissar.
Allt såg finfint ut. Bambi placerade sig mitt på kurvan. Växer snudd på perfekt.
Jag frågade och fick reda på kön. Men får nog berätta för människorna i verkligheten först.

Ikväll har Bambi fått både cheesecake och julmust. Det var livat. Men must var också min favvogrej när jag var liten. Varje julafton var just julafton, med tre prinskorvar och en 33cl flaska must. Och ingen jäkla kokt potatis. :D

signerat.se

Hade fått två paket på lådan när jag kom hem. Fina fynd från signerat.se, se det var rea. Eller, det var rea på mössan. Byxorna var fullpris men prisvärda. De är ganska stora, bambi kommer nog kunna ha dem lagom till 1-årstårtan. Men de var de sista och de var ju helt fantastiska. Mössan är med lite stor, men det var medvetet, den kommer passa framåt vårkanten. Tjatar nu, jag vet. Men. Älskar att det finns människor som sitter runt om i Sverige och syr på kammaren, och tänker annorlunda än H&M.

I morgon ska jag på UL. För att min läkare är dålig på att läsa journaler. Egentligen är det ju bara IVF-bebisar som får ett extra UL inplanerat, tydligen brukar de vara lite mindre av någon anledning. Men inseminationsbebisar brukar följa normal kurva, men jag var inte den som sa nej. Eller först var jag lite tveksam, efter UL-larm och hej och hå. Men min tvillinggravida vän har redan 5 extra UL inplanerade och det kan typ sluta upp mot 25-30 om det vill sig så. Då kan nog Bambi bli zappad en gång till.

Jag är i valet och kvalet angående kolla kön. Jag var inte alls nyfiken förra ggn, och bstämd med att det fick vänta till förlossningen med att se det. Men nu har jag som haft lite problem med tjejnamn. Det är skitsvårt. Så jag tänkte att antingen kan jag strunta i det, eller så får jag lägga i en högre växel. Blir det en tjej kan hon ju inte heta junior...

ps. hur svåra kan såna där byxor vara att sy egentligen? Och nån som har tips på vart man handlar roligt tyg??

Kontrollbehov

Några meter bort sitter två av mina kollegor och diskuterar sina män. Den ena håller på att läsa en bok - "Jag säger upp mig som projektledare". Hon är kontrollmänniska av stora mått. Har väldigt starka åsikter. Vet vad som är rätt. Så sitter hon och undrar hur det kunde bli så här, att hennes man inte tar några initiativ. Jag skulle vilja säga, det är inte så konstigt. Men självklart gör jag inte det.

Så tänker jag, puh, ganska skönt att slippa en sån situation. För jag är nog lite likadan. Mitt senaste samboskap, som iof var ett komboskap började ju bra men slutade i katastrof. För att vi hade olika sätt att se på grundgrejerna som städning. Jag tyckte det var enklare om jag gjorde det istället för att tjata. För det tog mig hälften så lång tid med dubbelt så bra resultat... Men det tärde ju i längden. Att luddet i kylskåpet var hennes ludd, men min städning. Att jag var den som tog fram dammsugaren när det var grus över hela hallgolvet och dammråttorna var små miniflodhästar. Städade toan när det började bli en sanitär olägenhet. Rensade hennes hår (långt svart, jag är kort - blond) ur duschen. Osv. Jag blev projektledaren - men måste erkänna att jag tilldelade mig den rollen lite för mycket själv. I likhet med min kollega.

Det är 8 år sen jag var sambo senast med en sambo. Då var jag den lite mer slarviga. Och sambon kontrollmänniskan.

Undrar hur det skulle vara idag?

Been there, done it.

Oh vad jag innerligt hoppas att jag kan låta bli att bli en sån där Been there, done it mamma, mot andra blivande mammor och färskare mammor än mig. För den attityden är bra trist. Jag vägrar som dels att tro att alla barn är stöpta i samma form, bara för att du är expert på ditt barn liksom - blir du expert då? Kan du börja på BUP liksom? Så vägrar jag att inte få ha allt det här nya och mysiga, att det ska plockas ner till "inget speciellt" i janteland. Det ä-r speciellt! Jag har ju aldrig varit med om det förr. Ta inte det ifrån mig.

Det för mig in på en annan situation. Min vän som väntar tvillingar. Jag tror inte jag orkar prata med henne just nu, hon är en fantastisk tevlig person. Och hennes graviditet är ju annorlunda. Hon går totalt upp i den nu, vilket jag tycker är bra, och jäkligt naturligt. Men för varje sak jag säger händer mig, så kommer det saker om hur jobbigare tvillinggraviditeter är, hur allt blir dubbelt värre etc etc. Hur allt kommer bli dubbelt värre efter förlossningen med. Som hur kan hon veta? Hon kanske får två snällisar och jag får en kolikbebis? Fast jag fattar ju vad hon menar, ensam hade jag aldrig räckt till. Hon är ju inte en sån been there, done it - men ändå så blir det så att jag håller in och skär av mina meningar. Det änns som den där pjäsen med Hasse&Tage - spiiiik i foooten! Jag hoppas bara hon taggar ner, för jag gillar ju henne jättemycket. Men drar mig för att ringa.

Vi är alla speciella, alla unika. :D

Avskedskalas

Har jag haft idag. Lite tidigt, 4 veckor kvar till flytt. Men jag tänkte att så trött som jag är nu så kommerdet bara bli än mer. Så idag har jag bakat 5 sorters kakor och scones och bjussade på afternoon tea. Det kom massor, det var roligt. Jag bor inte supercentralt i stan så jag blir alltid glad när folk tar sig hit.

Av min kompis från Täby, tvåbarnsmamman med villa, som när vi träffades var singelpartypinglan, fick jag värsta superkittet med saker man ska babyproofa sin lägenhet med. Sån himla bra present! Tips ifall nån annan ska ge bort något. Det var tippskydd, hakar till dörrarna i köket, hakar till fönstrarna, pluggar till el-urtagen osv. Super!

Sen fick jag också en body, från samma serie som den där pyjamasen från lindex som jag la in en bild på i förra inlägget. Flax! :)

Men nu... zzzzzz... det tär att vispa ägg och socker poröst. Men vill bara dela med mig av den här fantastiska cheesecaken som jag bakat några ggr nu. Den är väldigt uppskattad jämt :)

Barnkläder

Alltså jag har ju vetat det här och borde inte bli provocerad. Men lite ändå va. Vaknade på tok för tidigt och surfar lite. Kollar kedjornas hemsidor för babykläder. Det första som provocerar är ju att efter Newborn som varierar lite men säg upp till strl. 62, så delas kläderna upp i flick och pojkkläder. Why? Irriterande.

Och efter en snabb koll så går ju alla H&M-kläder bort i stort sett. Det är rosa och hello Kitty och små klänningar i samma färgskala för tjejbebisarna. Och killbebisarna har en supertråkig färgskala i grått och brunt typ. Återigen. Why?

Lindex är den enda av de stora kedjorna som kommer undan lite, även om det också är uppdelat efter Newborn. Men den här tyckte jag var fin.Fan alltså. Det är nu jag måste lära mig sy... Det här könsindelade mammonhelvetet vill man ju inte ta del av. Man får ju försöka indoktrinera ungen innan den gör för mycket motstånd.. :P

Kap

Jag har ju bara köpt roliga saker till Bambi. (i julklapp vill han/hon ha ett regnskydd till vagnen *blink-blink*). Fina lapptäcket kom idag med posten! Kan som inte bärga mig tills det ska användas nästan. :)

Så ifall nån annan är sugen på shopping, till sig själv eller i julklapp:

Lapptäcket kommer från Gerda Berglund.
Ugglalalan har jag fått av Sophie, hon säljer en otrolig variation av dem, och har börjat göra minisar som barnvagnsmobiler med. De är alla döpta, min heter Melker.
Den lila katten kommer från Kattching.
Och till sist den virkade filten kommer från Systrarna Stenlund.

Jag önskar att jag vore stenrik för det finns så otroligt mycket fint som tillverkas hemma hos folk. Och jag har hittat massvis av roliga kläder som inte är den där rosa/blå/Hello Kitty/Spiderman-uppdelningen. Bara retro, randigt, prickigt, färgglatt och härligt. Jag tänker att så länge Bambi bara kan få vara barn, så är jag glad. Sen fattar jag att det kommer en egen vilja så småningom, inte minst för att jag själv vägrade sätta på mig det mesta...

Ifall nån som känner mig IRL läser nu, och tänker aha! Present kanske i januari.. så är dagens tips http://www.signerat.se/butik/produkter/barn-lek/index.php Och det är verkligen inte så att man måste köpa något, men ifall ni undrar vad liksom.. så åt det hållet... :)

pyssel, pyssel

Jag tänkte måla om en bokhylla. Jag har en smal, hög gammal Leksvik. Ni vet de där som är i mdf eller vad det heter men typ betsade så de ska se lite gamla ut. Bara fejk liksom. Jag tänkte måla den vit, och sen tapetsera den inuti. Har hittat en fantastisk sida med gamla tapeter, skitsvårt att välja men det blir nog den här:


Så tänkte jag ha den i köket, ha kokböcker och lite finporslin i. Och på ena utsidan tänkte jag ha krokar till förkläden och handdukar och så. Åh vad roligt det ska bli att fixa :)

För alla julgalningar!

Dvs såna som jag. Vill jag bara tipsa om Bonniers nya tidning 101 nya idéer, de har en julspecial som var jättetrevlig. Fick massor av roliga idéer. Hoppas på minusgrader, då ska jag göra isiga prydnader till balkongen :D

contractions

Ja jag fattade först igår det där med sammandragningar. Höll på att inte ta mig från Slussen hem. Eller jag var yttepytte nära att ringa en taxi. Men jag sansade mig och klamrade mig fast vid 409:ans säte. Backen hem från hållplatsen var som K2. Jag var tvungen att pausa och gå framåtlutad som en 90-årig tant. Magen var stenhård, alltså utsidan, och hade kramper under den. Extremt obehagligt. Fast antagligen en vindpuff i jämförelse med en förlossnings-orkan. Längta liksom.

Idag är det bättre.

Fina täcket

Åh det är farligt att ha för lite att göra på jobbet, då kan man surfa runt och hitta det här:

Baksida i mjuk fleece. Gerda hade gjort fler, är någon annan intresserad så hittar ni hennes blogg här. Det kommer lysa upp i vagnen :)

Asså barns funderingar.. :D

Det var lite si och så först, med kollegor som driver skämt lite för långt och jag som har lite för lite tålamod med sånt just nu. Och snorkiga geeken på Mac-affären i V-malm gallerian som minsann tyckte att jag inte skulle lämna in min laptop fast det är fel på den. Och varför köpte jag då en jäkla tilläggsförsökring på 2500 pix för att inte få hjälp?? Verkar helt normalt att fläkten drar igång så fort jag har mer än ett program igång. När datorn är lite drygt ett år gammal. Men där stod jag allt på mig.

Men det roliga då, när kommer det roliga?! Förstår att ni hoppar av förväntan. Jag ringde min syster, som la på i örat på mig. Inget konstigt, hon sitter ju på föreläsningar nu för tiden. Så ringde hon upp mitt jobbnummer helt förvirrad, bara det var lite roligt.

Men det roligaste. Min systerdotter som fyller 6 år snart är lite orolig. Hon är orolig för hon vill "verkligen inte" ha barn. Min syster försöker lugna, och säga att det behöver hon inte heller, och iaf inte än på typ 25 år. Men hon går som inte att lugna ner. Och det är jag som ställt till det. Innan jag blev gravid så pratades det itne så mycket om att ensamma kvinnor kan få barn, däremot att barn kan ha två mammor och två pappor, och plastföräldrar och adoptivföräldrar osv. Men inte att man kan bli gravid när man är singel (däremot har bästisen P en singelmamma, men han har ju sin pappa i Sthlm). Så detta har hon börjat fundera på. Och tankarna går i riktningen, kan moster Kahn bli gravid utan kille så kan hon det. Det är ju stort, och lite svårt - men hon är ju så söt!

Jag sa att syster fick säga till henne att man måste åka till Danmark, men det ville inte syster för lill-tjejen vill åka till Legoland. Fatta fasan om hon tror att man blir gravid av att åka till Danmark.. Min syster har försökt förklara biologi och sex och så vidare, bägge trollen är nog 100 ggr mer upplysta än jag och T var.. men nånstans går det fel..

Nu till frågan, finns det överhuvudtaget några barnböcker som tar upp det här? Jag såg någon dansk på Storkkliniken men finns någon svensk version??

Fototriss - "Så här ser det ut där jag är idag"

Senast jag var med i fototriss, eller för den del enda gången jag varit med var det samma tema. Jag gillar enkelheten i det antar jag. Då var det juli, dödshetta och såg ut så här.

Idag var det gråmulet, plus 8 grader och såg ut så här:




Jag lyckades lura ut en vän till förorten. Fika på Gateau. Och sen när jag gick hem insåg jag hur mycket mer man ser när löven fallit ner. Som rosa slott.

Zzzzzzzz

Jag har blivit en koala. Jag kan sova hur mycket som helst just nu. Som tur var håller jag mig vaken på jobbet, och jag somnar alltid planerat - ingen narkolepsi från svinissprutan. (är det otäckt eller! Har hört att de är bättre i år, men fy.)

Igår gick jag upp och åt frukost, somnade om vid 11-snåret. Vaknade och kissade nån gån på eftermiddan och vaknade på riktigt halv sex. Och somnade ändå sen vid midnatt. I dag har jag sovit 3 timmar sen frukost. Skulle kunna somna om men har en fikadate om en timme. Gäsp.

Me is a koala.

Jul, jul, glittrande jul!

Vill bara tipsa om Åhléns julprylar! Jag gick dit idag för att lämna tillbaka en väska som jag redan bytt en gång och som gått sönder igen en månad senare... Jag gick helt bananas. De 250kr förvandlades till massa roliga julgranskulor. Jag som inte ens hade tänkt ha en gran. Fast nu tänker jag att jag nog ska ha lite kvistar i en golvvas iaf.. får ta en bild när den dyker upp. Men missa inte! Åhléns kör på glitter :)

Vissa dar alltså

Den här är en sån som man bara vill ska ta slut. En sån dag som gör en till den som grinar lite på bussen. Som äter en halv chokladkaka i tv-soffan. Eller 2/3-delar för att vara exakt. Och jag hade ätit hela om den där första tredjedelen inte redan varit slut.

Aldrig sinande ström av jobb. Huvudvärk. Ledsamma besked på mail. Inställda besök. Inställda fikadater. Väntan på bussen. Duggregn. Trött. Sliten. Liten.

Som tur var ringde min syster. Och var yster. Allt går uppåt framåt för henne, och det är henne väl värt efter lång tid av neråt bakåt. Hon var på toppenhumör och det smittade av sig lite. Sen gjorde väl chokladen lite till.

Vissa dagar känner jag bara mig extremt ensam. Jag antar att ni andra i samma sits också hamnar där i bland. Ensammast i världen. Alla andra lyckades ju faktiskt. Med att träffa den rätte, eller bara den som dög fint. Jag känner mig misslyckad och bitter. Som tur var bara ibland. För det är inte kul att känna avundsjukan riva. På alla de som har nån annan att äta middag med, att glömma handla toapapper åt, att slåss om fjärrkontrollen. Osv. Jag vet att gräset säkert är gulgrönt och halvorrt där på andra sidan. Inte så där smaragdgrönt som på Wisteria Lane. Men det är svårt att se, genom tårarna.

Halsbränna.

Check.

Kunde man slippa några läskiga graviditetsgrejer? Halsbränna är läskigt värre.

Idag var jag tvungen att köpa en ny bh. Kunde inte andas i de två jag köpte i juni. Juni! Jag tog en chansning och köpte en amningsbh, fast lite för stor. Håller tummarna att jag kan pressa på mig den i januari... Bara jag kan andas nu så.

Åh fem veckor kvar i stan. För den här veckan räknas ju inte.. :)

Aj

I kroppen. Jag har fått himla ont i en fot efter den där långpromenaden i söndags, alltså förra söndagen. Det verkar inte gå över. Så då går jag konstigt och får ont i knät med. Som inte gillar tyngden av mitt nya jag. Dessutom har jag fått ont i bäckenet. Jag brukar få ont ibland om jag överanstränger mig, på två av ställena jag bröt. Nu är det mer konstant.

Jag har nog ändå tur, det tog 30 veckor. Ifall jag inte gjort det där jättejobbiga jobbet förra veckan hade jag nog klarat mig en stund till.. I morgon börjar v. 31. Galet!

Backa till 1994

Inte när det gäller allt. Men jag känner mer och mer att det här 2010-samhället är torftigt. Sociala medier - my ass. Jag har börjat hata facebook. Fast samtidigt kan jag inte gå ur, det är lite som att vara nykter på en firmafest. Facebook, sms, twitter. Alltså det ringer aldrig på min telefon längre. Om det ringer är det min syster och min mamma. That's it. Visst träffar jag folk, fika kan man inte göra via nätet. Men det är ju bara dom som bor i närområdet. Vad hände med att ringa och bara prata lite? Jag känner mig alltid som ett ufo när jag gör det. Jag ringer fortfarande folk, bara för att höra hur det är. Men jag hör att människan i andra sidan luren undrar "vad vill hon"? Det är inte legitimt att bara ringa och kolla läget. Ville du inget?? Det slutar alltid med att jag ursäktar mig, fast jag egentligen vill säga jag längtade efter dig och ville bara höra din röst.

Har nån fått barn - tryck like. Fyller nån år - skriv en rad på facebook. Är nån ledsen, glad, arg whatever - :(, :), :D, :@, :P. Det räcker. Inte.

Är det ingen mer som tycker att det är torftigt?? Jag skulle vilja prata med människor, träffa människor, ta i människor. Inte skicka fåniga hjärtan på facebook. Tänk förr, när man fick ringa upp på fasta telefoner. Jag fick sitta i kökssoffan eller ligga i mammas och pappas säng, tvinna telefonsladden. Och det gjorde jag i timmar, timmar som nu har reducerats till förkortade sms-ord. Är vi så ointresserade av varandra? Så upptagna med att rapa upp våra egna liv i text. Det känns så, som om alla är så upptagna med att berätta om sig själva att de lessnat på att läsa. Läsa är ju det nya lyssna. Men det betyder inte att folk blir hörda. Alla är för upptagna med att formulera sin senaste statusuppdatering för att hinna med att ta in andras. Och om det är för svårt, hur svårt är det inte att engagera sig i ett samtal. Lyssna in. Bara försöka förstå.

Är det bara jag som tycker att det är tyst?

Orka stå på barrikaden..?

..varje dag. Är frågan. Är hos kund den här veckan, katalogproduktion. Min 10:e gång. Man pratar ju om massa, och oundvikligt om barnet. Igår berättade jag lättsamt för en av de anställda som också är gravid om bakgrunden och hela karusellen. Idag när saker som "vad roligt att ni flyttar hem" och vet ni vad det är för kön ännu?" hoppade ur mun på andra så orkade jag bara inte dra allt igen. Utan mä-häigt sa jag bara "ja det är kul" och "nej". Ibland orkar jag inte helt enkelt.

Men jag fattar att sen när Bambi är här så måste jag orka varje gång, för att det ska bli en naturlig del i hans/hennes liv - lika enkelt och självklart som huvudet är upp och fötterna ner. Bot och bättring. Ikväll var jag bara för himla trött.

Nu ska jag läsa den där texten som ska hamna i Aftonblaskan. Jo förresten, när den dyker upp så får ni hemskt gärna länka till den om ni vill - men länka inte bloggen, jag vill behålla bloggen anonym. Tackelitack!

Självklarhet

Är så in i ballongen trött. Har jobbat en extradag på tre. Ligger i sängen och läser lite blogguppdateringar, hamnar hos Abbepappan.

http://www.hejaabbe.com/2010/10/spread-word.html

Jag är uppskriven i donationsegistret, och jag tänker skriva upp Bambi där med. Även om såna otäcka tankar en onsdag när man är svintrött gör att man får tårar i öronen.

Mys-söndag vid Erstaviken

Nyss hemkommen efter en promenad från Fisksätra till Erstabadet, med min tvillinggravida vän. Hennes mage är lika stor som min fast hon ligger 10 veckor efter mig. Det var nog lite fasa i blicken när vi konstaterade det. Man kan undra exakt hur stor den ska bli. En annan grej som slog mig var att hennes foster inte bara sparkar på henne, de ligger ju där inne och sparkar på varandra. Jepp sa hon, när vi var på UL så sparkade 2:an 1:an i huvudet. Galet! Tänk om de gör illa varandra.. Erstaviken var fantastisk, spegelblank och solig. Vi satt där en stund. Sen gick vi till Saltsjöbanan och åkte till Fiskis där jag fick middag. Väl spenderad tid.

I morgon är det dags för hetsjobb i Uppsala. En hel auktionskatalog ska fotas på en vecka. 1300-1500 nummer ungefär. Långa dagar med dryg pendling och korta pauser. Längta till nästa söndag liksom. Jag har köpt ett stödbälte för mage och rygg. Använde det lite i fredags och visst var det ett stöd, men samtidigt så tryckte det ihop blåsan, så nu kommer jag få kissa 35 ggr istället. :)

Hoppas ni alla får en fin vecka, ses på andra sidan ungefär 700 tavlor med gamla gubbar på.

Om att undvika "duktig"

http://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2010/10/14/hur-ser-jag-till-att-mitt-barn-far-en-god-sjalvkansla-8285

Det kommer bli svårt, speciellt för mormor. Mamma om du läser nu får du börja öva. På att inte säga duktig. Eller iaf vänja dig vid att jag kommer bli lite ilsk varje gång. Mitt barn ska inte behöva bli duktigt. Speciellt inte om det blir en tjej, duktiga tjejer har lättare för att må dåligt när de inte lever upp till de duktiga kraven.

Men visst är det svårt, att ge ett barn uppmärksamhet utan att lägga en värdering i det. För om man söker den där bekräftelsen men aldrig får den, tex tror jag inte att min pappa någonsin lät beröm slippra ut mer än på snedden, då blir det ju knas med. Tricket är nog att se barnet utan att behöva bekräfta det. Uppmärksamma det, älska det - utan att blanda in duktig.

Tävlar om pyjamas med ugglor på!

Via den här länken!

http://guldgris.wordpress.com/2010/10/11/tavling-vinn-en-pyjamas-fran-polarn-pyret/

Kom igen alla, den var ju jättesöt ju :)

Sparkad! :)

Sparkad har jag blivit ett tag nu, det har gått från euw obehagligt till ganska trevligt. Nu tar Bambi i. Ikväll var första gången som det syns utifrån. Bonk-bonk. Lite tillbaka på obehagligt nästan. Lieutenant Ripley över det hela. Eller Rosemary's baby. Men skönt förstås att den rör sig.

Idag har jag också blivit fotad igen för den där artikeln, förra gången regnade det katter och hundar, och det var nästan inget ljus alls. Naturligt ljus är ju en sån där grej som är svår att styra över. Så vi hade bestämt träff idag, kvart i fem. Och jäklar vad vi fick skynda på, solen bara störtdök bakom hustaken. Det är höst nu. På allvar. En av kvällstidningarna hotade med snö i stan på lördag. Kan väl ändå inte vara sanning...?

Torsdags-känslor

Missade onsdagen tydligen.

Nu sitter jag och lipar lite efter det här:

http://www.visomaldrigsasexist.net/2010/10/en-overlevare-berattar.html

Jag önskar som Joel att jag kunde ta mitt 13-åriga jag i handen och visa saker som hände mellan där och nu. Det är ett rätt långt klipp, men jag lovar - sevärt.

matt tisdag.

Kan ingen ta hand om mig nu? Känner mig rätt orkeslös. Känns som om all energi de senaste två åren bara har tagit slut. I morse efter 8 timmars sömn orkade jag inte gå upp. Kom försent till jobbet. Men vem bryr sig. Jag är inte deprimerad, bara dränerad.

Hjälp.

Jaha-ja. Måndag.

Så har man gått och dragit på sig en svampinfektion. Min första. Och inte fattade jag det. I min värld har jag trott att det är något rysligt jobbigt, så där hela tiden asjobbigt. Så jag mitt nöt fattade ju inte det. Så nu sitter jag här och har lite ont i njurtrakten och äggstockstrakten och väntar på att få min dom från min barnmorska, ifall jag måste göra något mer än bara springa till apoteket och handla receptfri salva.

Korkade jag.

SVD artikel

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tack-vare-honom-finns-elvin_5483345.svd

Läs om Jenny och Elvin :)

Jennys blogg hittar ni här: http://www.barnlangtan.se/

Trevlig söndag!

Dansk Design

Glömde ju berätta. Igår när jag satt i väntrummet hos bm så bläddrade jag i ett nummer av Mama. Ingen aning om hur gammalt det var, men det låg en annan tidning där från 2008..

Iaf i denna Mama så var det en artikel om tre män. Tre stycken danska donatorer. De hade alla donerat flera gånger till samma spermabank som Storkkliniken använder sig av. Ingen av de tre är Bambis donator, ingen var 184cm. Men något de alla tre hade gemensamt var att de såg bra ut, väldigt bra. På ett lagom sätt. Så där snygga som de flesta skulle säga, utan att vara för bildsköna.

Intressant. Nu blev jag ännu mer nyfiken på att se vad Bambi kommer få från mig och vad han/hon kommer få från donatorn. Om jag får önska åt mitt barn, så hoppas jag att det inte ärver min hy. Annars är det inget större fel på mig, men huden var i jobbigaste laget förr om åren och är fortfarande inte jättekul. Men utöver det så kan det få ärva vad som, jag är rätt nöjd med resten. Iaf nu för tiden. :)

v.27+3

Var hos min bm idag, allt såg finemang ut. Bambi ligger fortfarande med huvudet neråt - det har varit likadant ända sen första ultraljudet i v.12. Bambi kommer komma ut som en conehead. :)

Hjärtat finfint, kurvan finfin, mina värden finfina. Tippetitopp liksom. Skönt. Igår var jag lite orolig. Inte mycket rörelser på hela dagen. Svepte ett glas isvatten och då blev det lite lama protester. Men sen på kvällen blev det lite mer aktivitet. Det är läskigt det här. Att vänta och vänta och längta.

Meh Försäkringskassan...

Detta är ju bara galet. Tjejen ska ha tvillingar i november och får ingen havandeskapspenning. Veckan efter att FK blivit dömda att betala skadestånd till fyra gravida. Vad är det för fyrkantiga människor?? Undrar om de själva varit gravida? Klart alla graviditeter är olika, vissa får mer problem än andra, men när tom hennes chef och läkare säger att hon borde sluta jobba... Man undrar vad det är för personlig vendetta hos handläggaren. "Nu ska jag jäklar sätta dit alla, för att vara gravid är fan ingen sjukdom!"

http://www.aftonbladet.se/wendela/article7908495.ab

Skämmes FK!

Dubbelt upp

Två av mina vänner, ett par, ska ha barn. Jag pratade nyss med tjejen, I, och avslöjade att det är två. Tvillingar liksom. De hade varit på ultraljud förra veckan, hon är nu i v.19 och då hade de fått se två huvuden, två hjärtan. Jag har fortfarande gåshud. Det är så coolt.

Och jag är så glad att jag inte är kvar där jag var för ett år sen, då hade jag nog inte överlevt. Det är ju inte riktigt rättvist, att vissa inte kan få barn alls och vissa är superfertila. Hon plockade ut sin spiral och 3-4 dagar senare hade hon ägglossning - blev gravid direkt. Jag önskar att det kunde fungera så för alla. Eller alltså, ett barn räcker nog. Hon lät lite matt, men väldigt väldigt glad.

Jag känner Bambi under hjärtat och är så glad att jag kan glädjas med henne. Klart lite avis kan jag ju vara på att hon har en pojkvän, som är sjukt exalterad och kommer bli en strålande far. Men jag tänker att jag kan kanske låna honom ibland, leker han med två kan han ju leka med tre. Och också lite avis på att barnen kommer ha varandra, jag önskade att Bambi fick syskon - nu när jag slutat må illa så kan jag nog tänka mig en resa till. Men inte så troligt att det kommer hinnas med. För ensam gör jag inte resan en gång till, jag tror att det bästa för två barn eller fler är helt enkelt två föräldrar. Av vilket kön som helst. Men ensam tror jag det blir svårt att få ihop det, speciellt om man ska göra samma sak igen - stressinsemination i Köpenhamn. Hmm. Nej, som tur var har Bambi två fina kusiner.