Visar inlägg med etikett avundsjuka. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett avundsjuka. Visa alla inlägg

onsdag 27 oktober 2010

Vissa dar alltså

Den här är en sån som man bara vill ska ta slut. En sån dag som gör en till den som grinar lite på bussen. Som äter en halv chokladkaka i tv-soffan. Eller 2/3-delar för att vara exakt. Och jag hade ätit hela om den där första tredjedelen inte redan varit slut.

Aldrig sinande ström av jobb. Huvudvärk. Ledsamma besked på mail. Inställda besök. Inställda fikadater. Väntan på bussen. Duggregn. Trött. Sliten. Liten.

Som tur var ringde min syster. Och var yster. Allt går uppåt framåt för henne, och det är henne väl värt efter lång tid av neråt bakåt. Hon var på toppenhumör och det smittade av sig lite. Sen gjorde väl chokladen lite till.

Vissa dagar känner jag bara mig extremt ensam. Jag antar att ni andra i samma sits också hamnar där i bland. Ensammast i världen. Alla andra lyckades ju faktiskt. Med att träffa den rätte, eller bara den som dög fint. Jag känner mig misslyckad och bitter. Som tur var bara ibland. För det är inte kul att känna avundsjukan riva. På alla de som har nån annan att äta middag med, att glömma handla toapapper åt, att slåss om fjärrkontrollen. Osv. Jag vet att gräset säkert är gulgrönt och halvorrt där på andra sidan. Inte så där smaragdgrönt som på Wisteria Lane. Men det är svårt att se, genom tårarna.

tisdag 5 oktober 2010

Dubbelt upp


Två av mina vänner, ett par, ska ha barn. Jag pratade nyss med tjejen, I, och avslöjade att det är två. Tvillingar liksom. De hade varit på ultraljud förra veckan, hon är nu i v.19 och då hade de fått se två huvuden, två hjärtan. Jag har fortfarande gåshud. Det är så coolt.

Och jag är så glad att jag inte är kvar där jag var för ett år sen, då hade jag nog inte överlevt. Det är ju inte riktigt rättvist, att vissa inte kan få barn alls och vissa är superfertila. Hon plockade ut sin spiral och 3-4 dagar senare hade hon ägglossning - blev gravid direkt. Jag önskar att det kunde fungera så för alla. Eller alltså, ett barn räcker nog. Hon lät lite matt, men väldigt väldigt glad.

Jag känner Bambi under hjärtat och är så glad att jag kan glädjas med henne. Klart lite avis kan jag ju vara på att hon har en pojkvän, som är sjukt exalterad och kommer bli en strålande far. Men jag tänker att jag kan kanske låna honom ibland, leker han med två kan han ju leka med tre. Och också lite avis på att barnen kommer ha varandra, jag önskade att Bambi fick syskon - nu när jag slutat må illa så kan jag nog tänka mig en resa till. Men inte så troligt att det kommer hinnas med. För ensam gör jag inte resan en gång till, jag tror att det bästa för två barn eller fler är helt enkelt två föräldrar. Av vilket kön som helst. Men ensam tror jag det blir svårt att få ihop det, speciellt om man ska göra samma sak igen - stressinsemination i Köpenhamn. Hmm. Nej, som tur var har Bambi två fina kusiner.