Asså. Alltid ska det vara nått liksom. Jag har begåvats med grannar som skriker åt varandra. Till saken hör att alla husen är små, bara fyra lägenheter i varje hus. Grannen under mig är en trevlig gammal farbror som är halvdöv. Hans tv är högljudd och han spelar dragspel, men det är ju bara mysigt. Gubben kollar ju bara på tv på normala tider. De som bor bredvid honom hör jag ju inte av, för långt bort. Men de som bor väg-i-vägg. Gör slut god dammit! De håller sig väldigt lugna vardagkvällar, det är ju tipp-topp. Men varje helg hittills så drar det igång. Gap och skrik och gräl. I går somnade jag på soffan och vaknade vid midnatt, då var det igång. Och klockan 02.30 verkade de somna. Värsta är väl att de har en tonårstjej, ska man orka med det när man är 14? Och de röker allihopa, vilket har den effekten at de grälar på loftgången och på balkongen. Då kunde de likagärna stå i min lägenhet liksom..
Jag tänkte chilla en stund. Tills bebis är ute och vi fått rutiner. Vi kommer ju föra en del liv. Men sen får jag nog ta upp det med dem, iaf be dem hålla sig inomhus bakom stängda dörrar. Antar att man inte kan föreslå parterapi...
När får man ringa värden och klaga egentligen? jag har aldrig bott i första hand men sen har jag aldrig råkat ut för såna gaphalsar förr heller??
lördag 18 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh vad segt! Hade också ljudliga grannar i Stockholm. Där var det så illa att jag var inne på att ringa polisen, för det lät som att de slogs, men det gick aldrig så långt. Tycker du har rätt att ringa värden ganska tidigt. De kanske inte gör något, men det är nog bra att få dokumenterade klagomål om det fortsätter.
SvaraRadera(och sen kanske du och bambi inte för oväsen, det kanske är en gnällbebis och inte en skrikbebis...)
Ps. Skaffa en tjock och mysig badrumsmatta, det är bra att kunna lägga ner bebisen när man går på toaletten och åtminstone min bebis tycker inte alls att det är roligt att jag går iväg om hon ligger själv i något annat rum.
Jag hade absolut gått ut och sagt till dom! De är ju för fan vuxna människor, har man spädbarn är det väl en annan sak om det låter lite på nätterna. Troligtvis dricker de väl på helgerna... IDIOTER säger jag! Ta tag i detta, man ska inte behöva ha det så!
SvaraRaderaMan får ringa värden när störningarna är så regelbundna och så störande att man upplever det som jobbigt. Och om det är Gotlandshem du hyr av, så har de en ambulerande störningsjour som åker ut på just sådana här saker. Du ringer fastighetsjouren som ringer ut patrullen, de brukar åka på en gång.
SvaraRaderaHoppas det löser sig. Kram.
Åh ja jag får ta itu med det om det fortsätter så här, men av de två helgerna jag bott här så har det ju varit skrik o gap bägge. Skulle tro att det är ett mönster... Känns liksom bäst att kanske prata med dem själv först, innan jag ringer störningsjouren.. men jag är ju så harig.. :(
SvaraRaderaStackars dig. Jag vet precis hur det är. Har skrikgrannar under mig - eller snarare en skrikpappa. Han vrålar på sina barn, 3 och 5 år och på helgkvällarna går han på sin sambo... Idiot! Det är vid såna tillfällen man är glad att man inte bor ihop med någon iaf :)
SvaraRadera@Frk Sverige ja men eller hur! Jag tänker det säkert 100 ggr när de vrålar. Fasan vad glad jag är att mitt barn inte kommer uppleva det där. Kan ju aldrig vara bra uppfostran liksom.
SvaraRaderaHade otroliga problem med en granne som spelade högsta volym på stereon på nätterna. Han och flickvännen bråkade jämt!! Ringde på hos honom vid ett par tillfällen, då sänkte han. Ringde även störningsjouren (sitter ofta info om det i trappuppgången) Vid ett tillfälle fick polisen ta sig in. Det dånade musik i hela trappan, killen låg aspackad och sov och hörde inte när alla bankade på dörren....ca 3 på natten. Han blev vräkt till slut.
SvaraRaderaåh jaaa.. jag får ta mod till mig och knacka på.. men usch jag är världens mest konflikträda.. :(
SvaraRadera