socialisera

Idag har jag fikat med en tjej jag gick en kurs med 2003-2004. Hon är från Sthlm men har bott i omgångar i Visby och bor här just nu. Vi har aldrig varit speciellt nära, men hon är trevlig. Så jag frågade henne på fejjan om hon bodde kvar och så bestämde vi fika. Det slumpade sig så att vi tydligen bor grannar, jag ser in i hennes vardagsrum från mitt sovrum - liten stad...?

Jag bakade scones och vi pratade, hon är också gravid. 10 veckor. Tydligen så har hon och pappan varit tillsammans rätt kort tid, det var iten planerat, men välkommet. Hon verkar känna sig redo efter år av kringflyttande och olika jobb här och där. De ska flytta ihop i Sthlm i januari. Så lite trist att hon lämnar Visby, även om vi kanske inte hade umgåtts jättemycket så hade vi själklart setts en del. :)

Hon sa en grej, att det är nästan omöjligt att träffa nya vänner här. Att folk håller sig på sin kant. Och det är nog sant. Jag tror inte det är bara här, eller bara på landet. Jag tror det är så i hela Sverige. Om man kollar in min bekantskapskrets så har jag nästan inga nya vänner som jag lärt känna senare än 2005. Knappt några nya bekanta. Galet. Hur har ni det? Lär ni känna nya människor regelbundet?

Jag ska gå med i nån mammagrupp, och gå på öppna förskolan nästa år. Hoppas att det kan sluta med en ny bekantskap både för mig och bebis. Jag vill inte hålla mig på min kant. Jag vill vara social. Stort umgänge tror jag är en bra grej, både för mamman och bebis.

angående uppdatering

och vänner.

Det är några få personer som känner mig i verkliga livet som fått adressen hit. Till mitt innersta. Det är ju lite som att låta dem läsa dagboken. Vilket är helt okej, om de ändå läste den. Vilket jag förstår att de inte gör. Mamma läser. Syster läser. Och M i Karlstad. Kanske H.

Men inte de andra. Vilket också är helt okej. Om det inte vore för att de frågar hur det går. Vissa ställer samma fråga om och om igen. "hur är det nu igen med det här?" Och jag förstår fullkomligt att det viktigaste för mig knappt är i periferin för er. Men varje gång ni frågar sånt jag svarat på ristas det in. Även om jag vet att ni är genuint intresserade:

Jag gillar er alla väldigt mycket, nån älskar jag tom. Men. Jag orkar inte upprepa mig. Jag orkar inte uppdatera er enskilt, igen och igen och igen.

Dag 5

Jag kan ju inte räkna. Önsketänkande att onsdag var fyra. Det var ju bara tre. Så idag är nummer fem. Eller 19 i min cykel. Jag har bestämt att jag struntar i det där graviditetstestet, väntar på min mens istället. Så slipper man kanske bli dubbelt besviken...?

Jag pratade med en vän idag. Hon hade tydligen pratat med min syster. Att de oroade sig för hur jag ska hantera besvikelser. Jag är rätt dålig på det. I allmänhet. Om du läser här nu L, och systern med för den delen så tror jag det kommer gå fint ett par ggr till. När jag möter väggen får ni väl skrapa ihop mig och leda mig till nån som kan sätta ihop bitarna igen. Jag kommer verkligen inte lägga min sorg på era axlar. Jag äskar er för mycket för det.

El Perro Del Mar – God Knows - You Gotta Give To Get

ps. du kommer alltid vara snyggare än Mila. Och vi borde ha krossat den där gamla tv:n istället. Fatta vilka bilder det hade blivit!

Dag 1

Idag är dag 1. Igen. Jag ska ju göra insemination i naturlig cykel. Min är rätt regelbunden. 28-31 dagar. ÄL dag 12-14. Peppar, peppar. Vågar knappt tänka Köpenhamn just nu. Jag gjorde ett misslyckat försök i januari. I februari var jag förkyld, lite för mycket feber. Och i mars hade jag en monsterinfluensa. Jag hade misstänkt svinis om jag inte vore vaccinerad. Så nu, ca 12 dagar kvar att hålla sig frisk. Jag sköljer näsan och spritar händerna. Tänker att det vore härligt om alla sjuka kunde hålla sig hemma. Utopi. :)

Jag tänkte ta några dagar ledigt, bo hos en kompis i Malmö. Testa positivt med bron i sikte liksom. Inte sitta stressad på ett X2000. Tror det är bättre upplägg att försöka vara på plats.Så hinner jag hänga lite med Cy med, och kanske några andra fina Malmöbor. Som en liten semester.

Det känns faktiskt nu, så här på Annandag påsk som att det varit en liten minisemester. En helg fylld av trevligheter. Långa promenader i vårväder, våffla på altanen, middag i Fiskis, räfsning i trädgården, oväntat besök från Karlstad, fika i Nyckelviken. Sen att det slutade med ett smärre snöoväder är okej. I morrn tar våren vid igen. Dag 2.

In the loop

Sålt fonder. Fick mig en ekonomikurs på köpet. Kanske för att jag råkade outa för min min bank att jag även sparar resurser i en annan. Min bank står lågt i kurs i dagens Sverige. Behöver knappast nämna några namn. Växlat pengar. Och gladdes åt att danska kronan såldes idag för 1.34 svenska istället för 1.5 som i november. En tredjedels tågresa sparad! Alltid något. Ska packa packsäcken. Fast alla mina underkläder ligger i tvättmaskinen. Note to self, buy new panties, in case of emergency. Alltså om stickan visar Go, go, go!! I morrn bitti. Men jag tror inte det. Ingen gång jag mätt har jag blivit positiv tidigare än dag 12, kväll. Vilket jag hoppas på, då blir det fredagståg till södern. På jobbet kommer snacket gå att jag blivit "fredagssjuk". Förrförra fredan var jag minsann sjuk på riktigt. Och förra månadens resa till Danska hufvudstaden skedde - på en fredag. Så för att inte förankra någon slags helhetsintryck av att jag 1. är lat eller 2. är vek så pratade jag med en av lill-bossarna förra veckan. Det verkar vara förståelse, men inte något som varken hon eller jag egentligen ville prata om.

Det går i vågor det där. Hur mycket jag vill prata om det. För två veckor sen när det visade sig att jag misslyckats så var jag ledsen. Ledsen-jag ville inte prata om det ledsna. Men det var skönt att det fanns några som hade velat prata med mig om jag velat. Oj, snårigt. Men jag skulle vilja säga tack, till L i Lau, S som tog mig med på café, E&H som nog hade släpat med mig på promenad om jag bara sagt Ay, Lady D som alltid har ett öra, och T i Skåne min största supporter när det gäller det här. Och förstås min syster, som jag inte alltid är bra på att prata med när havet är kav lungt men som alltid står där när det blåser. Stor kram!