oro och lättnad

Pratade med min syster igår kväll, hennes vän F hade åkt till akuten med värk i njurarna. Till saken hör att min syster och min mamma var ute med trollen i skogen i lördags och plockade svamp. Trattkantareller och gul trumpetsvamp. Delikatesser. På kvällen hade min syster bjudit F på middag. Svampmiddag. Ni kan ju föreställa er hur läskigt det var att F började må dåligt.

Jag googlade och googlade halva natten, tror jag slocknade av ren utmattning vid 3-snåret. Det finns en svamp, Toppig Spindelskivling - en av Sveriges topp 3 i giftighet, som är snarlik de där andra två delikatesserna. Eller egentligen är de inte lika alls. Samma storlek och snarlik färg, helt olika annars. Fast de trivs i samma områden, växer ibland rätt tätt ihop. Jag är expert efter den här natten.

Det giftet är ett av de otrevligare. Vit flugsvamp är trevligare, förutsatt att man får vård i tid. Då kan man bli helt frisk. Lite toppig Spindelskivling och 2-14 (!) dagar senare blir det intensivvård, dialys och förstörda njurar. Symptomen är just värk i njurarna, törstighet och dåligt urindriv. That's it. Inga kräkningar, inga hallucinationer.

Iaf, fick precis besked att F har magbråck, har antagligen inte ett dugg med svampen att göra. Otroligt otrevligt ändå, men med operation kommer hon bli bra. Jag är så otroligt lättad. Jag låg som och funderade på hur tidigt man kan snitta mig för att kunna transplantera en njure. Bad till något okänt om att jag och syster är en perfekt match, eller mamma, eller jag och F. Eller om man kunde donera en njure till någon okänd och pusha upp sina kära på så sätt i donationskö.

Aldrig mer svamp i skogen utan en kunnig person (min mamma är iof sig kunnig på de två) och en svampbok. Och när ni plockar trattkantareller eller gul trumpetsvamp, plocka en och en! Det är tipset från alla mykologsidor jag hittade, håva inte in dem i buntar hur lockande det än är. En och en, och när ni rensar hittar ni trasiga småbitar som är svårigenkännliga - släng!!! Det krävs pyttebit för att bli dålig. Och det finns ingen återvändo.

Helt lättad kommer jag inte bli förren om 10 dar när alla borde vara safe efter den sista svampmåltiden.

Hej, hej ICA-champinjon.

MVC och TENS

Nu är jag inskriven i Visby. Den 8:e december ska jag gå dit på kontroll. :)

Jag försökte förhöra mig om TENS, men det gick sådär. Hon sa att jag skulle vända mig direkt till företaget som hyr ut. Ceasar nånting. Så gav hon mig en web-adress som inte funkade. Och en e-mailadress som inte funkade.

Är det någon som har rätt uppgifter...? Jag försökte googla men det funkade rätt dåligt det med..

Beslutet är fattat

När ska jag sluta jobba beslutet. Den 4:e december blir sista dan. Den 5:e går färjan. Och eftersom man får lov att ta ut sina semesterdagar i förskott så blir jag inte fattig på kuppen heller. En hel månad ska jag bara gå hemma och skrota. Julpynta och lyssna på Elvis julskiva. Dricka glögg och sätta upp tavlor. Tvätta pyttesmå kläder och mata fåglarna med talgboll på balkongen. Det kommer bli fint det.

award-angst...

... närå.. det ska nog gå fint. Jag fick en sån här av Debbie. Debbie som jag misstänker är en trevlig och cool person. Rå-cool liksom.

Ooookej... man skulle 1. klistra in sin lilla award. Check. 2. Skriva 7 grejer om sig själv som ni inte hade någon aaaaning om. och slutligen 3 - skicka vidare till 7 st andra finfina bloggar man följer. Det är ett pris! Inte ett kedjebrev. Lovar. Inget - inget händer om ni bryter kedjan, inget hår i handflatan, inget regn i morrn.. okie? Jag råkar bara gilla era bloggar...

Men först. 2.

1. Jag hade hemskt humör när jag var barn - vilket jag hoppas bambi inte ärver. (en gång jagade jag upp min syster och min kusin i ett träd med en mattpiska som tillhygge. Min två år äldre syster)
2. Jag är en jävel på att baka. När jag jobbade på lunchhak bakade jag fredagskakorna. En gång sa kocken Benny att han borde gifta sig med mig för att jag bakade så goda kakor. Han var lite på dojjan och inte singel i övrigt.
3. Jag har börjat skriva på en ungdomsbok. Det går lite trögt. Men första kapitlet är lysande.
4. Jag tror inte på Gud, men hoppas ändå på något skevt sätt att det finns en himmel.
5. Är alltid skitsen med mode och trender. Lite lagom när det är över börjar jag gillar det.
6. Har fått en dålig ovana att läsa Gossips.se. Hålla kolla på blogg-bråken liksom. Tänker försöka bryta snart. Men det är ju så roligt ibland.
7. Farfar var med i vinter-OS på 30-talet. Jag tänker att sånt där kanske hoppar över två generationer. Bambi kanske blir en sportis.

Nummer 3. Argh! Tror inte jag klarar det. Det finns så många fina bloggar. Och jag följer nog en 50st. Jag listar några här istället som jag typ inspireras av... Funkar...?

http://jannikeviveka.wordpress.com/
http://kroppsbild.wordpress.com/
http://beyondsizes.wordpress.com/
http://bakalitenkaka-tove.blogspot.com/
http://onyanserat.se/ Kanske inte så mycket inspiration, men det är alltid roligt. Och jag hittade Treme via den här. Bara det är ju värt att uppmärksammas..
http://lokaltidningsbesvikelse.blogspot.com/ som är typ det roligaste den dagen det finns en ny uppdatering. Lite nördigt, men va fan. Har själv jobbat på en lokaltidning en sväng...

och för att alla andra ska bli hookade så jag slipper skämmas:
http://gossips.se/

7 va? Sju bloggar jag lusläser. Och den enda jag egentligen skulle kunna ge en award till av de sju är beyond sizes.. men om jag inte minns fel har hon redan fått en. Puh.

ps. medan jag satt här och våndades och försökte komma på 7 lagom roliga grejer om mig själv så fick jag ytterligare en award! Av Anna! Jag känner mig väldigt hedrad idag. Tack! :)

ps2. Alla ni fina längta-barn-bloggar. Det gick som inte att välja mellan er. Ni är alla speciella och ligger mig varmt om hjärtat. Dunk-dunk.

Babyfilt

Om man har sin syslöjdstumme mitt i handen, men ändå vill ha en handgjord babyfilt kan man köpa en av Systrarna Stenlund. Den är i ull, testtvättad, och könsneutral... :)

Lyckosamma tillrop...?

Kom lite tidigt till jobbet. Hade en pratstund med chefen, mest om hans nya hus utomlands samt försäljning av nuvarande hus i stan. Jag berättade om ikea. Han sa uppmuntrande saker som "jag är ju inte vidskeplig, men det känns lite förhastat". Man tackar! Och bockar!

I morse klev jag upp på vågen igen. Har inte gått upp alls de senaste 5-6 veckorna. Är det bra eller?

Under 100 dar

Så är jag nere på 99. Dagar kvar. Galet. :)

Jag räknade i kalendern när jag kan ta ledigt egentligen. Surt att jul och nyår är så pissigt placerade i år. Inte en endaste klämdag i hela december.. Jag tror det får bli en veckas obetald ledighet, plus de där tio semesterdagarna jag har kvar. Helst skulle jag vilja sluta jobba redan 4e december. Med tanke på att jag kommer komma ner till hundra flyttkartonger och så. Kan vara skönt att fixa i ordning lägenheten i lite lagom takt. Plus handla julklappar.. fast funderar på att köpa alla på nätet. Det är min melodi. Nätshopping :D

Igår var jag på ikea, och två grejer jag ville ha var slut. Skötbordet och en barnstol. KOmmer ju dröja evigheter till Bambi kommer använda barnstol, men det finns inget ikea på Gotland - och har ingen lust att betala massor. Men det löser sig. Annars var jag duktig och köpte mest sånt jag planerat. Nästan omöjligt när man är på ikea tycker jag. Fast en grej utöver listan slank med, världens finaste överkast.

Nu är det frukost, har varit lite seg idag. Och sen ett omöjligt projekt. Köpa vinterjacka billigt för tjockis på Forum. En annan sak med Sthlm utöver ikea som jag kommer sakna, nacka Forum - Sthlms bästa köpcenter. Jag veeet.. köpcenter är roten till mycket ont. Gör att samhället blir helt utarmat på småföretagare. Man borde gå till den lokala tjockis-jack-affären.. men vart ligger den liksom? Och då får man ingen juice från Naked juice bar - som även det är en sak jag kommer sakna gravt. Måste skaffa egen juicepress. Och shaker.

Oh glömde nästan! Barn är livet har plussat idag! Grattis!

På besök i den "normala" världen

Så har jag gjort min första föräldrakurs-dag idag. Eller 3h. Det var jag, 10st heteropar och en ensam tonårstjej. Vi skulle bla berätta lite om oss själva, bryta isen-prat liksom. Alla fick välja var sin bild och utgå från den. Det var många "som gillade att resa". Jag valde en bild på en man som plöjde sin åker med en häst. Inte så modern bonde precis. Jag sa att jag var en lantis.

Ensamstående lantis. Ja det är jag. Ja det är jag.

Och inte så bekymrad över att sexlivet kommer gå i stå med bebis i huset. Eller att jag ska läxa upp nån i hur man byter blöjor. På vissa plan kanske det är en fördel att vara singel.

Tänker jag.

Alla tänker ju inte som jag

Läste den här länken om donor.se som jag tagit upp förut.

http://www.expressen.se/halsa/1.2136141/konsceller-och-livmodrar-pa-natet#comments

Kommentarerna är som man kan förvänta sig. En person argumenterar vilt för, de andra säger saker som egoistiskt och sjukt.

Egoistisk kan jag gå med på. Alla som väljer att få barn på ett eller annat vis är egoistiska. Men sjukt?

Man ska ju inte läsa sånt här klockan 04 när man inte kan sova pga andra tankar...

Från Mumford & Sons till Bambi - Little Lion Man

Lyssnade på den här nyss på spotify, av nån anledning gick det inte att kopiera spotifylänken...

http://www.youtube.com/watch?v=lLJf9qJHR3E

Så tänkte jag, vilken käck låt, och Bambi har stampat den här takten en stund nu, så jag töjde ut mina lutar till max och satt dom på magen. Man kan ju hoppas det uppskattas :)

IKEA i helgen...

Blir det nog.. Fast IKEA en lönehelg? Det kanske bara är himla dumt. Jag har ingen bil heller, undrar vad en taxi från Kungens kurva till Ektorp kan gå lös på... tänka, tänka. Nån som vet?

Men jag borde få det gjort, eventuellt åker vi till Gotland redan nästa helg med grejer, en vän och jag. Han ska fylla sommarstugan, smart att dela stor-bil och dyr-båt. Och framförallt smart med sällskap. Båt utan sällskap. Usch.

Det är några grejer jag tänkte köpa på Ikea, kanske mest lakan och fluff. Men en sån där barnstol, ett skötbord, en matta till vardagsrummet - har sett en fin gräsgrön. Som sommar inne :)

Nu är jag ohyggligt nyfiken på Vilja, det ryktas om att det blev en kille :)

Valresultat

Jag är så sjukt, sjukt besviken. På så många sätt och vis. Jag vill inte ha ett Sverige med en iskall, omänsklig allians. Inte ett Sverige där ett rasistiskt och homofobiskt parti ska sitta och säga sitt i både riksdagen och diverse kommunfullmäktige runt omkring i landet.

Att se Sverige demonteras och privatiseras är hemskt. Den egna plånboken styr, ingenstans finns plats för solidaritet. Att dessutom SD ska vara med och bestämma gör mig kräkfärdig.

Av massa olika skäl hade jag hoppats på en rödgrön majoritetsregering. Ett skäl är ju att jag hade hoppats att frågan om insemination och IVF för ensamstående kvinnor skulle tas upp, och röstas igenom. SD är ju självklart mot, KD och M säger att det behövs utredas vidare. Inget av de två partierna vill att det ska bli en kostnad för staten, så i praktiken är de ju mot. Eftersom man kan ju inte rösta för och sen säga fast ni får inga subventionerade försök. Det är ju fortfarande diskriminerande.

Jag hade hoppats att Bambi och alla andra barn som redan existerar eller kommer existera skulle få bli lagliga. Även om det inte blir någon skillnad i realiteten så hade jag ju hellre vänt mig till mitt hemlandsting än att stressa till Danmark. Bambi är efterlängtad och önskad, men enligt M, KD och SD så skulle han/hon inte få finnas till.

höstdepp

Jag tycker hösten suger i allmänhet. Inte de där klara vackra höstdagarna med brandgula löv i drivor. Men de här dagarna. När himlen har samma nyans av grått och regnet strilar ner. Det blir bara kallare och kallare och snart är det lövsörja och spretiga tomma trädkronor. Jag försöker tänka att världens underbaraste växer inom mig och att vi snart, snart ska få träffas. Att jag ska få rå om oss på min egen plats. Och att det inte kommer spela någon roll att januarihimlen utanför är jämngrå och att det ständigt blåser kuling.

Men det är som svårt att skaka av sig den här tjocka filten av gråhet. Just idag känns allt bra så hopplöst långt bort. Helt onåbart liksom. Och jag förstår att det hänger ihop med vädret. Med alla runt omkring härinne som är rätt små och ledsna. IVF-försök som gått åt skogen och bebis som inte orkade leva längre. Och i världen utanför är allt och alla som en grå dimma. På t-banan ser alla ut som de sålt smöret men ändå inte hade råd med vinterkappan. Jobb jag inte vill gå till. Alla dagar är måndagar.

Jag har det här inom mig, jag vet - hela mitt liv har varit toppar och dalar. Där dalarna ibland blir oproportionerligt djupa. Och jag har svårt att njuta av topparna för att det inte känns som det är på riktigt. Som om det är fejkat liksom.

Jag vill lära mig att omfamna de där topparna, göra de bredare och jämnare. Kanske är det så när barnet kommer, att det sker automatiskt..? Nån sa att när man har barn har man inte lika mycket tid att vara deprimerad. Nu menar jag ju inte deprimerad som i sjukdomstillståndet, för det kan man nog inte välja så där bara. Vi kan kalla det deppig istället. Lite smådepp blir nog alla då och då, vissa mer andra mindre.

Jag är bara less på mig själv som koncentrerar sig på allt som är dåligt istället för att se det som är bra. Och det finns ju massa bra. Det känns bara som om det är på andra sidan rutan just nu. Och väntar. Faan vad svårt det är att leva i nuet. Och jag hoppas att alla som läser det här som har en verklig anledning till att vara depp har överseende, vissa dagar är bara jobbiga.

Slutpratad...

...krax, krax. Känns som jag hållit låda i timmar. Jag blev då intervjuad idag, och fotad i regnet :)

Det kändes bra, jag känner ju fotografen lite, och tjejen som skrev var supertrevlig med så det kändes inget konstigt att prata helt öppet. Det svåra är att bli plåtad tycker jag, men det är ju väldigt nyttigt att nån gång ställa sig framför kameran också...

Jag ska ju få läsa texten med innan den publiceras, det känns rätt tryggt. Det kommer komma ut innan jul iaf, men säger till om jag får reda på när.

På det hela taget är det en bra dag, pratade länge med min syster med, och det är ju alltid en bra grej. Kärlek.

Måndagsångest

Supertrött. Kan inte sova. Det är ett jävelskap att ha måndagsångest redan på fredagkvällen.

Angående anonymitet

I morgon kommer frilanspersonerna hem till mig för intervju. Sen vet jag ju inte när det kommer ut i tidningen. Angående anonymitet. Jag har inget som helst besvär med att alla ni får se hur jag ser ut, eller får reda på vad jag heter. Så jag lovar att säga till när det dyker upp sen i en kiosk nära dig. :)

Däremot funderade jag en stund på om jag skulle hålla bloggen anonym. Och kom fram till - ja. Jag tänker berätta hur mycket det har betytt för mig att blogga, och vad alla andra bloggare har betytt och fortfarande betyder. Instant feedback liksom, från människor som förstår. Däremot kommer jag inte lämna ut adressen till den, jag vill inte att hela svenska folket ska få läsa mina innersta tankar. Men framförallt vill jag inte att eventuella människor jag känner/är bekant med ska läsa något så personligt som min blogg.

Dels därför att det blir för personligt, och dels därför att jag inte ser relevansen. Om man bara googlar i ämnet får man massa träffar på fantastiska bloggar, sen om det är min eller någon annans spelar mindre roll. Det är väl informationen man vill åt.

Om jag hade börjat den här bloggen idag, så hade jag hållit ännu hårdare på anonymiteten. Och antagligen inte lämnat ut den till de vänner som idag läser den, kanske inte ens min familj. Det är en trygghet i att kunna blotta sig utan att vara utlämnad.

Svensk organiserad donation

Har ni sett det här?

http://www.donor.se

Det känns ju inte riktigt lika säkert som att gå via tex Storkklinik där de undersöker donatorerna ordentligt, och tvättar sperma osv. Det hade inte varit ett alternativ för mig tror jag, men det är ju bra att det börjar bli organiserat.

Vad tycker ni?

Valdag

Till alla er som tänker rösta blått, eller redan har gjort det.

http://klamydiabrevet.blogspot.com/2010/09/sveket.html

Det är absolut inte min sak att försöka påverka, men jag hoppas att ni aldrig blir sjuka. Aldrig skadar er. Aldrig blir nära anhörig till någon som blir sjuk eller skadad. Att ni aldrig blir deprimerade. Aldrig behöver avancerad tandvård. Får dagisplats i tid. Får er ersättning i tid ifall ni blir arbetslösa.

Jag hatar alliansens svek mot de som mest behöver hjälpen. Man går inte till soc för att man tycker det är kul. För att man är slapp. Den stora majoriteten gör det för att de inte ser någon annan utväg.

På lördag röstar jag mot min princip på socialdemokraterna, jag brukar alltid slänga min röst på miljön, i år ville jag verkligen rösta på Fi!. Men för att förhoppningsvis det ska bli ett byte så läger jag min röst i skaran som jag tror är störst. För jag vill att sådana personer som den här tjejens mamma inte ska behöva förlora allt.

Allt är okej

Men jag har haft en liten blödning. Totalt normalt. Vad man än säger till en barnmorska så är det "normalt". Och det tackar vi för förstås. Det innebär inte att det inte var läskigt. Okej det var en pytteliten blödnig, men jag fick ändå ett sammanbrott nån timme senare efter att blivit omkopplad, felkopplad och bortkopplad på sjukvårdsupplysningen två ggr. Sen fick jag prata med världens snällaste kvinna på SÖS. Som sa att det nog bara var att ta med ro.

Så länge det inte börjar blöda igen förstås. Eller att jag får ont i magen. Eller att fostret slutar röra på sig. Hur ska man bedöma det sista? Jag brukar känna rörelser då och då under dan, och nu på kvällen har det varit aktivt. Nu kommer jag hålla andan mellan varje gång. Inte minst med tanke på Tonci. Allt jävelskap kan fortfarande hända. I morgon börjar v.26.

Mellan glädje och sorg

Kollar bloggen på jobbet, innan jobbet riktigt kommit igång. Och först blir det glädjetårar för Tea som äntligen plussat. Sen läser jag vidare och inser att Tonci förlorat sitt barn, med bara veckor kvar till förlossningen. Det är så överjävligt att det inte går att förstå.

Boktips

Jag erkänner. Jag vet inget om bebisar. Ok. Jag har hängt lite med min syrras bebisar, men det känns inte riktigt som om den erfarenheten räcker till. Så jag passar på att läsa lite, om andras uppfattning om bebisar. Förbereda mig lite.

Just nu läser jag den här boken. Jag läste lite olika bloggar, och två st olika rekommenderade den. Så jag tänkte, oki. Har läst halva nu kanske, och den är rätt intressant. Låt er inte skrämmas av den otroligt amerikanska utformningen, som ger en lätt panikångest. Tracy verkar ha ett större hum iaf än vad jag har. Sen tror jag att jag har ett större hum om andra saker än vad Tracy har, tex utrikespolitik, miljöarbete och så... Men det här klår hon mig på.

Jag tänker testa E.A.S.Y (Eat, Activity, Sleep, time for You) iaf. Som inte alls behöver vara särskilt easy i början. Om man är ensam är det nog extremt viktigt att försöka skapa rutiner från början. Sen vet jag ju inte alls vem Bambi är när Bambi dyker upp. Men det vet inte bambi heller...

Gemensamma intressen

I natt när jag inte kunde somna så kollade jag på Elvis Costellos program på svtplay. Det var det som sändes igår, med Bruce Springsteen. Jag har ingen som helst koll på Costello, och jag är inget inbitet Bruce-fan. Däremot gick jag på en konstert förra sommaren med Bruce på Stadion - och jävlar vilket drag. Han har ju en rätt gediget låtarkiv och de var jävligt tajta på scen. Så det var en kul grej.

Iaf, de pratade lite om Bruce barn igår. Hur det är att växa upp med en slags musikikon till farsa. Och han sa så smarta saker. Bägge hans barn är musikintresserade, men har fått smaka på det själva, valt sina egna artister de gillar. Valt sina egna vägar. Den ena hade tex varit rätt inne på punkrock. Bruce sa att han bara var så himla glad att de överhuvudtaget var intresserade av musik. Nu på senare år hade barnen börjat närma sig pappas egen musiksmak - lyssnade mycket på smala singa songwriters, och den äldsta hade upptäckt Bob Dylan. Och det gjorde förstås Bruce ännu gladare, men han sa att det inte spelade så stor roll.

Så jäkla smart. Musik är viktigt. Och för mig har det blivit viktigare och viktigare. Jag älskar konserter. Det har inte alltid varit så. Jag tänkte länge att jag inte var så musikintresserad. Stora samlingar skrämde mig lite. Varför? För att jag är uppvuxen med en farsa som hade en speciell musiksmak. Och redan när jag och syrran var små vill han att vi skulle "lyssna på det här då gumman". Volymen på max, trummhinnorna halvt spräckta och ganska förskräckta. Det är ju rätt svårt att förstå sig på gubbrock när man är 6 bast. Det fanns som ett rätt och ett fel. Han ansträngde sig på våra födelsedagar ett par gånger, syrran fick Herrey's bandet och jag fick Carola. Och det var ju roligt. Men det var ju helt klart underförstått att det där inte var riktig musik. Riktig musik kunde nästan bara vara gjord på 60-talet. Asså.

Vad hände då? Vad vände? Det är väl egentligen inte så många år sen. Jag träffade andra människor, där musik var en stor grej utan att bli elitistisk. Man kunde blanda genres och plocka vad man ville. Då släppte det, och nu förstår jag inte hur jag kunde leva utan. En av mina rädslor med att flytta till Visby är att dit kommer inga band. Live-akter där är Marmeladorkesterns coverband, eller på sin höjd Real Group. Inget ont om Real Group, men det är inte min grej. Men. Stockholm är ju bara en båtfärd bort. Vilken anledning är bättre att fara för än en konsert??

Så för framtiden. Det enda jag hoppas innerligt är att Bambi kommer bli musikintresserad. Sen fattar jag ju att man måste gå igenom smurfhits och diverse Idol-deltagare. Och det ska bli mig ett sant nöje. Som Bruce sa:

"Instead of me saying listen to this, they said to me - you listen to this! And introduced me to a lot of music I've never heard."

För där missade min farsa. Vi hade en grej som hade kunnat bli en gemensam grej. Men det blev det inte.

Baby widget.

Gud vad jag ångrar att jag skaffade den. Nu går tiden oändligt långsamt. Tycker en dag tar en vecka. Tidigare när jag höll koll själv så höll jag som inte stenkoll. Helt plötsligt kunde det ha gått 5 dar. Fatta vad for 5 dar går när man tittat på sekundvisaren. Skitlångsamt. Men nu är jag ju lite vidskeplig så jag vågar inte plocka bort den. Skulle kännas som om jag plockade bort Bambi. Och det går ju inte för sig. Alls. Men dumma, dumma mig som bromsade upp tiden på det där sättet.

Lindsey Lohan goes bananas

What?!

http://www.expressen.se/noje/extra/1.2129919/sa-ska-lindsay-lohan-halla-sig-nykter-bli-gravid

Är det sant så är det ju patetiskt. Alkisar o narkomaner ska inte ha kids. Bara om de med råge är fd.

Slumpen som avgör

Jag tror som det. Att slumpen fick avgöra. Jag har bläddrat och läst bakåt i min blogg, och undrar vad som hände med den där nattsvarta människan. Försvann hon bara? Vilar hon? Kommer hon tillbaka? Vad hade jag gjort om den andra Danmarksresan visat negativt. Den tredje? Den fjärde? Jag tror inte på gud, jag tror inte på ödet. Men jag tror på slumpen. Och där var den.

Så nu sitter jag här, och försöker påminna mig om att den här vardagen kunde sett helt annorlunda ut. Den kunde ha fortsatt som tidigare, med djupare dalar och flackare hopp. För att verkligen känna, hur oändligt tacksam jag är över slumpen, turen, händelsen. För det var tur. Det är jag helt säker på. Ibland funkar det, ibland funkar det inte. Och det funkade. Som tur, tur, tur var.

När jag läser andra bloggar, skrivna av dem som fortfarande slits mellan hopp och förtvivlan, längtan. Då kommer det tillbaka, ibland blir det för mycket. Jag orkar inte gå tillbaka dit. Men för det mesta läser jag, jag har blivit ganska dålig på att kommentera. Det vet jag. Men det känns så svårt ibland. Att heja på. Jag känner mig falsk och dum. Men bara för att jaginget säger, betyder det inte att jag inte läser - och hoppas för er skull.

Annars är det bara projekt nedräkning just nu. Har lite svårt att engagera mig i jobbet, fast längtar dit lite nu efter 3 dagars sjuksäng. Förkylning från hell är tillbaka. Snor och lock för öronen och ond hals och feber. Får börja skölja näsan igen :)

Jag googlar bebisgrejer och heminredning. Planerar hur jag ska möblera. Längtar till alla mina saker som står magasinerade i Visby. Få packa upp mig själv igen. Klart man klarar sig utan sina saker, och man klarar sig bättre ju mindre man har på ett sätt. Men det ska bli skönt att sätta mig i min soffa. Att dricka te ur min mugg. Att kunna ligga som ett x i 1,40 istället för en mask i 90. Ställa in spjälsäng och skötbord. Boa och göra klart till januari. När världen vänds upp och ner.

Lars Ohlys bröstpumpsuttalande

Hade inte tänkt skriva nått om Ohly, känns som det är så många andra som skriker och gapar. Men just därför ångrade jag mig. Jag håller nämligen med Ohly. Dela föräldraledigheten 50/50. Och nu kommer jag säkert göra många ilsk. Det är ju lätt för mig att säga, jag får ju hela ledigheten själv. Men kanske just därför. För överallt hör jag argument mot det, och det starkaste verkar vara ekonomi.

Läste senast något inlägg igår om att hennes kille skulle förlora 7000 i månaden om han var pappaledig, och att hon i sin tur inte hade något fast jobb. Bla-bla-bla. Jag är ensam och förlorar, om jag tar ut 5 föräldradar i veckan ca 11 000 i månaden. Rent. Ja jag har ett välbetalt jobb idag, och det kommer bli så stor skillnad att man får kämpa lite i början. Kämpa för att hålla tillbaka impulser att köpa nått, göra grejer etc. Men visst fan kommer det att gå. Varför? För att jag a-n-p-a-s-s-a-r mig. Jag anpassar livet efter lönen.

Skaffa inte dyra hus och massa grejer på avbetalning om ni vet att ni tänker skaffa barn vill jag som ropa. Räkna på det innan, och räkna på det så att bägge föräldrarna skulle kunna vara hemma 9 månader. Buffra! Strunta i den senaste jävla platt-tv:n. Klart man måste ha bil, men man behöver ingen som kostar 200 000.

Inget det där betyder något i jämförelse med att skaffa sig en god kontakt med sitt barn redan från början. Jag känner par där pappan aldrig varit ensam med barnen tex över en helg. Jag känner par där det är en självklarhet att mamman vabbar. Och jag tycker det är provocerande.

Det är ett jävla tjat i olika bloggar nu angående Ohlys uttalande om "fria val" etc. Men det är väl inte så jävla fritt att vara den självklara föräldern.

Vi lever i ett av världens bästa länder när det kommer till föräldraledighet, en grej som en annan person tog upp i ett inlägg var att visst faan kan staten ställa krav. Det är ju statens pengar. Okej det är det ju inte alls indirekt eftersom det är skattepengar, men ändå. Förändringar behöver inte betyda försämringar. Ibland.

V. 24

Jag vet inte när jag slutade ha koll på veckorna. Kollade nu, 23+2. Vecka 24! Coolt. Jag läste lite om fostret, vad som händer nu. Den börjar växa till sig :)

Och alla pratar om att det snart är jul. Snart jul innebär snart flytt. Snart förlossning. Snart två..?

Det känns väääldigt långt bort än.

Sjukt söta bilder!

En mammaledig person fotar sin sovande dotter...

Kika!

http://milasdaydreams.blogspot.com/

Förövrigt har förkylningsmonstret slagit till. Feber. Ont i halsen. Hjärtklappning. Hemma.

ps. måste lägga till ett ps här. En annan mammaledig konstnär sydde små diktator-outfits och fotograferade sin dotter i. Det tyckte jag var sjukt provocerande och över gränsen till utnyttjande. Det här tycker jag bara är kul. Och visst hon kliver utanför normen. Men hallå.. alla är vi olika, vi kvinnor gör varandra sjukt många otjänster genom att anmärka på andra kvinnor som gör det. I vilken roll som helst. Vi kan väl hurra lite för varandra :)

Inception

Vet att det ser lite actionigt ut. Men det utspelar sig i hjärnan. Det var snårigt.

Jag vet inte om ni sett eller planerar på att se filmen. Men jag tyckte den var väldigt spännande. Okej sista minutrarna var otroligt förutsägbara, men innan så var jag helt uppslukad. Och den var om jag får säga det dödssnyggt filmad och klippt. Lite Matrix fast med fler lager. Jag var inte helt slukad av Matrix, har bara sett ettan - men jag tyckte den var.. dödssnygg. Nu är den ju lite daterad, men när den kom. Inception lär ju vara daterad om 10 år med, men inte idag :)

De sista 10 minutrarna, när alla lager skulle ihop och lösas och det var jättehög musik och en del explosioner (jag är inte explosionstypen - men här hade de ett visst syfte) så var det som om Bambi också drabbades av spänningen. Knuffades och sparkades - som om någon slags underliggande medfödd flyktinstinkt slog till. Jag klappade försiktigt på honom/henne, men inte förren musiken dämpade sig så blev det lungt.

Intervju med Aftonbladet

Hmm. Nu duggar inläggen tätt så här på måndagsmorgonen. Kan ju avslöja att vi har det lugnt med stort L på jobbet.

En kompis kompis till mig är fotojournalist, och hon frågade mig lite löst för ett tag sen om hon skulle kunna få göra ett reportage om mig, Danmark och Bambi. Hon skulle plåta och en annan tjej skriva texten. Hon pratade om att försöka sälja in idén till bla tidningen VI. Det var ett par veckor sen. Idag fick jag ett mail, då har hon sålt in idén till Aftonbladets kropp&hälsa bilaga.

Jag tycker det är läskigt, att exponera sig. Samtidigt tycker jag det är viktigt. Som ett led i att normalisera min familj plus alla andra familjer som ser ut som min kommer göra. Alla de här barnen som redan finns och alla de barnen som kommer födas med en ensamstående mamma helt utan pappa.

Jag planerar att göra en bok till Bambi, en egen bok. Som en blädderbok. Jag läste Jane Mattes bok http://www.singlemothersbychoice.com/book.html och hon förslog det, det är nog fler som tänkt det.

Fanns det en artikel kunde jag ju spara den med. Åh, jag vet inte. Vad tror ni? På ett sätt kändes det ju läskigare med Aftonbladet än VI, fler läsare, andra läsare. Samtidigt kanske en målgrupp som man hellre vill nå.

Gratis barnvagn

Så här ser den ut. Den är ju inte modern, men det gör mig inget. Förstås ska liggdelen vara vänd åt andra hållet, det var ju för att jag skulle se hur den ser ut. Den har en sittdel med :) Jag ska bara kolla om man fortfarande kan byta ut hjulen. Den är 12 år gammal, och jag tror att man måste byta ut dem, de ser lite slitna ut.

Av samma tjej ska jag få en bilbarnstol, upp till typ 3 år. Jag tänkte hyra den där första. Och så tror jag hon hade en resesäng och en babysitter. :)

Att bita sig i tungan..

..ibland gör man det bara, fast man ångrar sig bra efteråt.

Igår hade mina släktingar anordnat grillfest för sina närmaste. Jag har ju bott här till och från rätt ocfta och länge nu så jag ahr träffat dem alla. Väldigt trevliga. Så det var kul. Några blev lite runda om fötterna. Diskussionerna blev lite mer onyanserade framåt midnatt.

En av kvinnorna började prata om förlossning. Hon har själv inga barn, är i 45-årslåldern så troligen blir det inga heller. Men hon hade väldigt många åsikter. Och det får man ju lov att ha förstås. Det har ju jag med, och jag har heller inte genomgått någon förlossning. Iaf det började med att vi pratade om doulas och hon berättade att hon nästan hade varit med vid sin svägerskas planerade kejsarsnitt. Och då kom en lång utläggning om planerade kejsarsnitt i samband med förlossningsrädsla. Och hon tyckte det var det mest onödigaste, "vi har ju fött barn i all tid". Till saken hör att hon (och här kommer ju mina fördomar fram) träffade en masaj på Zanzibar för några år sen och numera är gift med honom på masajvis och tillbringar några månader om året i hans by i Tanzania. "Där är det ju bara att bita ihop".

2007 dog 950 mödrar på 100 000 i Tanzania vid förlossning. Siffran i Sverige var 5,7.

Siffran för spädbarn som dog vid förlossning var 67 på 1000. Siffran i Sverige var 5,4.

Ändå har det ju skett positiva trender vad jag förstår i Tanzania. Men det där med att bita ihop. Jag vet inte. Det funkar ju sådär.

Men också statistiskt sett i Sverige, visst kejsarsnitten för förstagångsförlossningar har ju ökat. Men ligger inte den stora siffran i ökade planerade kejsarsnitt i andragångsförlossningar? Kvinnor som redan genomgått en förlossning med komplikationer? Om man nästan dör, bebisen nästan dör eller faktiskt dör vid förlossning - då skulle jag också vilja bli snittad.

Det är ju ingen lek att bli snittad heller, konvalesensen är längre. Man blir mer beroende av andra människor - man får ju knappt lyfta bebisen.

Nu blev det lite snurrigt, men kontentan är att jag tror inte det är så jäkla skitenkelt att få ett planerat kejsarsnitt för att man är rädd. Vad tror ni??

Ett liv utan katt

Står högt upp på önskelistan. Missförstå mig inte. Jag har själv två katter, de var tvungna att flytta in hos mamma och pappa för några år sen när jag flyttade till studentrum i Småland. De bor fortfarande hos mamma, nån gång i framtiden hoppas jag kunna leva med dem igen. Det blir nog inte nu när jag flyttar, bägge två tycker barn är det hemskaste som finns - och uttrycker det på olika sätt. Då behövs större yta än 51 kvadrat och helst trädgård. Men jag älskar att de fortfarande kommer springande när jag ropar och klappar dem så ofta jag kan. Jag betalar deras mat och sand, så någonstans känner jag att de fortfarande är mina.

Men alltså. De är katter. Inte barn. Nu kanske jag gör någon ilsk.

I huset jag bor i nu bor även tre katter. Katter som är barn. Man får inte flytta ner en katt från köksbordet. Även om den gör sin morgontoalett, ni vet benet i luftenvarianten, när man käkar frukost. Och lägger den sig på en uppslagen DN får man inte flytta på den, utan det är ens uppgift att klappa den. Man måste smyga runt, de här katterna är rädda, och att gå fort och hastigt är att skrämmas. Ligger en katt i soffan får man inte flytta den. Måste man så får man slänga en kattgodis på golvet så den hoppar ner. Ifall en katt tuggar på en får man skylla sig själv. Den ena katten släpar in möss. Jag gillar inte möss. Men man får inte reagera på det.

Man får inte ens prata illa om katter i allmänhet. Kommer ni ihåg i vintras när det var en baby som kvävdes i sin barnvagn utomhus, och man misstänkte att familjens katt lagt sig i vagnen? Det diskuterades vilt, "för en katt skulle aldrig lägga sig på en babys ansikte". Nä kanske inte, men jag sa att det gjorde den kanske inte heller - 5kg katt som lägger sig till ro på 5kgs baby-mage. Det tar nog inte jättelång tid innan den inte orkar andas mer. Men gruff-gruff inte övertygad.

Ifall en okänd människas liv står på spel, men även en av husets katter - då skulle katten leva om man var tvungen att välja. Det är väl där det går i sär. Man ska självklart behandla djur med värme och respekt, och det finns gott om människor som inte borde ha några djur alls. Men ett människoliv måste alltid värderas högre. Det här är förstås min åsikt.

Längtar, längtar till en kattlös lägenhet. Utan katter på köksbordet.

Mamma och syster om ni läser det här så skvallra inte. Jag vill bo i fred mina sista månader här. Och att irritera sig på katterna är att förklara krig. Jag ligger sjukt långt ner på stegen i jämförelse. Jag är bara inneboende. De är barnen.

Restless legs

Jag blir galen. Jag har aldrig haft problem med det tidigare. Det dök upp innan semestern, typ runt v.10. Sen försvann det under semestern, så det är väl nån kombo med viktuppgång och stress. Blev först lite bättre med stödstrumpor men nu är det skitjobbigt igen. Nån som har något tips????

En fråga!

Jag har funderat på det här med doula. Någon annan som gjort det? Nån som tänker ha en doula vid förlossningen?

Min syster ska följa med, men man får ha två pers. med sig. Funderar på att kolla om det ens finns någon doula på Gotland. Det kanske är en idé...? Nån som klurat på det?

Polarpriset och covers

Hur bra var inte det här? T.o.m Björk verkar godkänna.

http://www.youtube.com/watch?v=7xPCxxxvqSw

Fy vad läskigt att göra en cover på en från början stark sång - med upphovsmakaren och en av världens intressantaste sångerskor 2 m framför sig. Cool.

Kollade även Ane Bruns version av Jóga. Den var också bra, men skillnaden var att Robyn tog Hyper Ballad och gjorde den till sin egen. Ane Brun tolkade Jóga bokstavligt exakt. Vackert, men eftersom hon inte kan klå orginalet så blir det trist. Lösningen på att göra coverversioner är att göra dem till sina egna.

Drottningen på covers:

http://www.youtube.com/watch?v=wcHNZVrxEts
http://www.youtube.com/watch?v=yd0z10JoFhM