Fototriss - "Så här ser det ut där jag är idag"

Senast jag var med i fototriss, eller för den del enda gången jag varit med var det samma tema. Jag gillar enkelheten i det antar jag. Då var det juli, dödshetta och såg ut så här.

Idag var det gråmulet, plus 8 grader och såg ut så här:




Jag lyckades lura ut en vän till förorten. Fika på Gateau. Och sen när jag gick hem insåg jag hur mycket mer man ser när löven fallit ner. Som rosa slott.

Zzzzzzzz

Jag har blivit en koala. Jag kan sova hur mycket som helst just nu. Som tur var håller jag mig vaken på jobbet, och jag somnar alltid planerat - ingen narkolepsi från svinissprutan. (är det otäckt eller! Har hört att de är bättre i år, men fy.)

Igår gick jag upp och åt frukost, somnade om vid 11-snåret. Vaknade och kissade nån gån på eftermiddan och vaknade på riktigt halv sex. Och somnade ändå sen vid midnatt. I dag har jag sovit 3 timmar sen frukost. Skulle kunna somna om men har en fikadate om en timme. Gäsp.

Me is a koala.

Jul, jul, glittrande jul!

Vill bara tipsa om Åhléns julprylar! Jag gick dit idag för att lämna tillbaka en väska som jag redan bytt en gång och som gått sönder igen en månad senare... Jag gick helt bananas. De 250kr förvandlades till massa roliga julgranskulor. Jag som inte ens hade tänkt ha en gran. Fast nu tänker jag att jag nog ska ha lite kvistar i en golvvas iaf.. får ta en bild när den dyker upp. Men missa inte! Åhléns kör på glitter :)

Vissa dar alltså

Den här är en sån som man bara vill ska ta slut. En sån dag som gör en till den som grinar lite på bussen. Som äter en halv chokladkaka i tv-soffan. Eller 2/3-delar för att vara exakt. Och jag hade ätit hela om den där första tredjedelen inte redan varit slut.

Aldrig sinande ström av jobb. Huvudvärk. Ledsamma besked på mail. Inställda besök. Inställda fikadater. Väntan på bussen. Duggregn. Trött. Sliten. Liten.

Som tur var ringde min syster. Och var yster. Allt går uppåt framåt för henne, och det är henne väl värt efter lång tid av neråt bakåt. Hon var på toppenhumör och det smittade av sig lite. Sen gjorde väl chokladen lite till.

Vissa dagar känner jag bara mig extremt ensam. Jag antar att ni andra i samma sits också hamnar där i bland. Ensammast i världen. Alla andra lyckades ju faktiskt. Med att träffa den rätte, eller bara den som dög fint. Jag känner mig misslyckad och bitter. Som tur var bara ibland. För det är inte kul att känna avundsjukan riva. På alla de som har nån annan att äta middag med, att glömma handla toapapper åt, att slåss om fjärrkontrollen. Osv. Jag vet att gräset säkert är gulgrönt och halvorrt där på andra sidan. Inte så där smaragdgrönt som på Wisteria Lane. Men det är svårt att se, genom tårarna.

Halsbränna.

Check.

Kunde man slippa några läskiga graviditetsgrejer? Halsbränna är läskigt värre.

Idag var jag tvungen att köpa en ny bh. Kunde inte andas i de två jag köpte i juni. Juni! Jag tog en chansning och köpte en amningsbh, fast lite för stor. Håller tummarna att jag kan pressa på mig den i januari... Bara jag kan andas nu så.

Åh fem veckor kvar i stan. För den här veckan räknas ju inte.. :)

Aj

I kroppen. Jag har fått himla ont i en fot efter den där långpromenaden i söndags, alltså förra söndagen. Det verkar inte gå över. Så då går jag konstigt och får ont i knät med. Som inte gillar tyngden av mitt nya jag. Dessutom har jag fått ont i bäckenet. Jag brukar få ont ibland om jag överanstränger mig, på två av ställena jag bröt. Nu är det mer konstant.

Jag har nog ändå tur, det tog 30 veckor. Ifall jag inte gjort det där jättejobbiga jobbet förra veckan hade jag nog klarat mig en stund till.. I morgon börjar v. 31. Galet!

Backa till 1994

Inte när det gäller allt. Men jag känner mer och mer att det här 2010-samhället är torftigt. Sociala medier - my ass. Jag har börjat hata facebook. Fast samtidigt kan jag inte gå ur, det är lite som att vara nykter på en firmafest. Facebook, sms, twitter. Alltså det ringer aldrig på min telefon längre. Om det ringer är det min syster och min mamma. That's it. Visst träffar jag folk, fika kan man inte göra via nätet. Men det är ju bara dom som bor i närområdet. Vad hände med att ringa och bara prata lite? Jag känner mig alltid som ett ufo när jag gör det. Jag ringer fortfarande folk, bara för att höra hur det är. Men jag hör att människan i andra sidan luren undrar "vad vill hon"? Det är inte legitimt att bara ringa och kolla läget. Ville du inget?? Det slutar alltid med att jag ursäktar mig, fast jag egentligen vill säga jag längtade efter dig och ville bara höra din röst.

Har nån fått barn - tryck like. Fyller nån år - skriv en rad på facebook. Är nån ledsen, glad, arg whatever - :(, :), :D, :@, :P. Det räcker. Inte.

Är det ingen mer som tycker att det är torftigt?? Jag skulle vilja prata med människor, träffa människor, ta i människor. Inte skicka fåniga hjärtan på facebook. Tänk förr, när man fick ringa upp på fasta telefoner. Jag fick sitta i kökssoffan eller ligga i mammas och pappas säng, tvinna telefonsladden. Och det gjorde jag i timmar, timmar som nu har reducerats till förkortade sms-ord. Är vi så ointresserade av varandra? Så upptagna med att rapa upp våra egna liv i text. Det känns så, som om alla är så upptagna med att berätta om sig själva att de lessnat på att läsa. Läsa är ju det nya lyssna. Men det betyder inte att folk blir hörda. Alla är för upptagna med att formulera sin senaste statusuppdatering för att hinna med att ta in andras. Och om det är för svårt, hur svårt är det inte att engagera sig i ett samtal. Lyssna in. Bara försöka förstå.

Är det bara jag som tycker att det är tyst?

Orka stå på barrikaden..?

..varje dag. Är frågan. Är hos kund den här veckan, katalogproduktion. Min 10:e gång. Man pratar ju om massa, och oundvikligt om barnet. Igår berättade jag lättsamt för en av de anställda som också är gravid om bakgrunden och hela karusellen. Idag när saker som "vad roligt att ni flyttar hem" och vet ni vad det är för kön ännu?" hoppade ur mun på andra så orkade jag bara inte dra allt igen. Utan mä-häigt sa jag bara "ja det är kul" och "nej". Ibland orkar jag inte helt enkelt.

Men jag fattar att sen när Bambi är här så måste jag orka varje gång, för att det ska bli en naturlig del i hans/hennes liv - lika enkelt och självklart som huvudet är upp och fötterna ner. Bot och bättring. Ikväll var jag bara för himla trött.

Nu ska jag läsa den där texten som ska hamna i Aftonblaskan. Jo förresten, när den dyker upp så får ni hemskt gärna länka till den om ni vill - men länka inte bloggen, jag vill behålla bloggen anonym. Tackelitack!

Självklarhet

Är så in i ballongen trött. Har jobbat en extradag på tre. Ligger i sängen och läser lite blogguppdateringar, hamnar hos Abbepappan.

http://www.hejaabbe.com/2010/10/spread-word.html

Jag är uppskriven i donationsegistret, och jag tänker skriva upp Bambi där med. Även om såna otäcka tankar en onsdag när man är svintrött gör att man får tårar i öronen.

Mys-söndag vid Erstaviken

Nyss hemkommen efter en promenad från Fisksätra till Erstabadet, med min tvillinggravida vän. Hennes mage är lika stor som min fast hon ligger 10 veckor efter mig. Det var nog lite fasa i blicken när vi konstaterade det. Man kan undra exakt hur stor den ska bli. En annan grej som slog mig var att hennes foster inte bara sparkar på henne, de ligger ju där inne och sparkar på varandra. Jepp sa hon, när vi var på UL så sparkade 2:an 1:an i huvudet. Galet! Tänk om de gör illa varandra.. Erstaviken var fantastisk, spegelblank och solig. Vi satt där en stund. Sen gick vi till Saltsjöbanan och åkte till Fiskis där jag fick middag. Väl spenderad tid.

I morgon är det dags för hetsjobb i Uppsala. En hel auktionskatalog ska fotas på en vecka. 1300-1500 nummer ungefär. Långa dagar med dryg pendling och korta pauser. Längta till nästa söndag liksom. Jag har köpt ett stödbälte för mage och rygg. Använde det lite i fredags och visst var det ett stöd, men samtidigt så tryckte det ihop blåsan, så nu kommer jag få kissa 35 ggr istället. :)

Hoppas ni alla får en fin vecka, ses på andra sidan ungefär 700 tavlor med gamla gubbar på.

Om att undvika "duktig"

http://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2010/10/14/hur-ser-jag-till-att-mitt-barn-far-en-god-sjalvkansla-8285

Det kommer bli svårt, speciellt för mormor. Mamma om du läser nu får du börja öva. På att inte säga duktig. Eller iaf vänja dig vid att jag kommer bli lite ilsk varje gång. Mitt barn ska inte behöva bli duktigt. Speciellt inte om det blir en tjej, duktiga tjejer har lättare för att må dåligt när de inte lever upp till de duktiga kraven.

Men visst är det svårt, att ge ett barn uppmärksamhet utan att lägga en värdering i det. För om man söker den där bekräftelsen men aldrig får den, tex tror jag inte att min pappa någonsin lät beröm slippra ut mer än på snedden, då blir det ju knas med. Tricket är nog att se barnet utan att behöva bekräfta det. Uppmärksamma det, älska det - utan att blanda in duktig.

Tävlar om pyjamas med ugglor på!

Via den här länken!

http://guldgris.wordpress.com/2010/10/11/tavling-vinn-en-pyjamas-fran-polarn-pyret/

Kom igen alla, den var ju jättesöt ju :)

Sparkad! :)

Sparkad har jag blivit ett tag nu, det har gått från euw obehagligt till ganska trevligt. Nu tar Bambi i. Ikväll var första gången som det syns utifrån. Bonk-bonk. Lite tillbaka på obehagligt nästan. Lieutenant Ripley över det hela. Eller Rosemary's baby. Men skönt förstås att den rör sig.

Idag har jag också blivit fotad igen för den där artikeln, förra gången regnade det katter och hundar, och det var nästan inget ljus alls. Naturligt ljus är ju en sån där grej som är svår att styra över. Så vi hade bestämt träff idag, kvart i fem. Och jäklar vad vi fick skynda på, solen bara störtdök bakom hustaken. Det är höst nu. På allvar. En av kvällstidningarna hotade med snö i stan på lördag. Kan väl ändå inte vara sanning...?

Torsdags-känslor

Missade onsdagen tydligen.

Nu sitter jag och lipar lite efter det här:

http://www.visomaldrigsasexist.net/2010/10/en-overlevare-berattar.html

Jag önskar som Joel att jag kunde ta mitt 13-åriga jag i handen och visa saker som hände mellan där och nu. Det är ett rätt långt klipp, men jag lovar - sevärt.

matt tisdag.

Kan ingen ta hand om mig nu? Känner mig rätt orkeslös. Känns som om all energi de senaste två åren bara har tagit slut. I morse efter 8 timmars sömn orkade jag inte gå upp. Kom försent till jobbet. Men vem bryr sig. Jag är inte deprimerad, bara dränerad.

Hjälp.

Jaha-ja. Måndag.

Så har man gått och dragit på sig en svampinfektion. Min första. Och inte fattade jag det. I min värld har jag trott att det är något rysligt jobbigt, så där hela tiden asjobbigt. Så jag mitt nöt fattade ju inte det. Så nu sitter jag här och har lite ont i njurtrakten och äggstockstrakten och väntar på att få min dom från min barnmorska, ifall jag måste göra något mer än bara springa till apoteket och handla receptfri salva.

Korkade jag.

SVD artikel

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tack-vare-honom-finns-elvin_5483345.svd

Läs om Jenny och Elvin :)

Jennys blogg hittar ni här: http://www.barnlangtan.se/

Trevlig söndag!

Dansk Design

Glömde ju berätta. Igår när jag satt i väntrummet hos bm så bläddrade jag i ett nummer av Mama. Ingen aning om hur gammalt det var, men det låg en annan tidning där från 2008..

Iaf i denna Mama så var det en artikel om tre män. Tre stycken danska donatorer. De hade alla donerat flera gånger till samma spermabank som Storkkliniken använder sig av. Ingen av de tre är Bambis donator, ingen var 184cm. Men något de alla tre hade gemensamt var att de såg bra ut, väldigt bra. På ett lagom sätt. Så där snygga som de flesta skulle säga, utan att vara för bildsköna.

Intressant. Nu blev jag ännu mer nyfiken på att se vad Bambi kommer få från mig och vad han/hon kommer få från donatorn. Om jag får önska åt mitt barn, så hoppas jag att det inte ärver min hy. Annars är det inget större fel på mig, men huden var i jobbigaste laget förr om åren och är fortfarande inte jättekul. Men utöver det så kan det få ärva vad som, jag är rätt nöjd med resten. Iaf nu för tiden. :)

v.27+3

Var hos min bm idag, allt såg finemang ut. Bambi ligger fortfarande med huvudet neråt - det har varit likadant ända sen första ultraljudet i v.12. Bambi kommer komma ut som en conehead. :)

Hjärtat finfint, kurvan finfin, mina värden finfina. Tippetitopp liksom. Skönt. Igår var jag lite orolig. Inte mycket rörelser på hela dagen. Svepte ett glas isvatten och då blev det lite lama protester. Men sen på kvällen blev det lite mer aktivitet. Det är läskigt det här. Att vänta och vänta och längta.

Meh Försäkringskassan...

Detta är ju bara galet. Tjejen ska ha tvillingar i november och får ingen havandeskapspenning. Veckan efter att FK blivit dömda att betala skadestånd till fyra gravida. Vad är det för fyrkantiga människor?? Undrar om de själva varit gravida? Klart alla graviditeter är olika, vissa får mer problem än andra, men när tom hennes chef och läkare säger att hon borde sluta jobba... Man undrar vad det är för personlig vendetta hos handläggaren. "Nu ska jag jäklar sätta dit alla, för att vara gravid är fan ingen sjukdom!"

http://www.aftonbladet.se/wendela/article7908495.ab

Skämmes FK!

Dubbelt upp

Två av mina vänner, ett par, ska ha barn. Jag pratade nyss med tjejen, I, och avslöjade att det är två. Tvillingar liksom. De hade varit på ultraljud förra veckan, hon är nu i v.19 och då hade de fått se två huvuden, två hjärtan. Jag har fortfarande gåshud. Det är så coolt.

Och jag är så glad att jag inte är kvar där jag var för ett år sen, då hade jag nog inte överlevt. Det är ju inte riktigt rättvist, att vissa inte kan få barn alls och vissa är superfertila. Hon plockade ut sin spiral och 3-4 dagar senare hade hon ägglossning - blev gravid direkt. Jag önskar att det kunde fungera så för alla. Eller alltså, ett barn räcker nog. Hon lät lite matt, men väldigt väldigt glad.

Jag känner Bambi under hjärtat och är så glad att jag kan glädjas med henne. Klart lite avis kan jag ju vara på att hon har en pojkvän, som är sjukt exalterad och kommer bli en strålande far. Men jag tänker att jag kan kanske låna honom ibland, leker han med två kan han ju leka med tre. Och också lite avis på att barnen kommer ha varandra, jag önskade att Bambi fick syskon - nu när jag slutat må illa så kan jag nog tänka mig en resa till. Men inte så troligt att det kommer hinnas med. För ensam gör jag inte resan en gång till, jag tror att det bästa för två barn eller fler är helt enkelt två föräldrar. Av vilket kön som helst. Men ensam tror jag det blir svårt att få ihop det, speciellt om man ska göra samma sak igen - stressinsemination i Köpenhamn. Hmm. Nej, som tur var har Bambi två fina kusiner.

Helt färdig

Jag hade tänkt gå och demonstrera idag på Plattan, med tillhörande tåg till Riksdagen. Men min kropp ville inte. Trodde knappt jag skulle ta mig hem. Jag har skött mig exemplariskt i helgen och mest vilat, i natt sov jag 8h. Men trots det kroknade jag totalt efter halva arbetsdagen, som jag måste erkänna var ganska lugn.

Hur ska detta gå? From nästa vecka är det fullt ös på jobbfronten, om två veckor flyttar vi hela klabbet till Uppsala och jobbar där. Dvs förlänger arbetsdagen rejält med lite pendling. Jag tänker ropa pax för baksätet. Jag kör ju ändå som en kratta på motorväg. Hatar det. Det går så fort och jag blir så rädd.

Nu står det en ugnspankaka i ugnen, det var som så mycket jag orkade ta mig för. Katten Max tittar lite surt på mig, och undrar vart baconet är...

Årets Nobelpris i Medicin

..ryktas det om på SVD ska gå till detta:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/robert-edwards-het-kandidat-till-nobelpriset-i-medicin_5445549.svd

Det var väl på tiden! Det finns så grymt många coola medicinska upptäckter, men detta måste ju vara i särklass bland toppen. Man skapar liv. Utanför kroppen. Kontroversiellt på sin tid, norm idag. Det är verkligen så man får gåshud. Så coolt är det att det är möjligt. Fatta känslan för det där första paret. Eller läkarna när de inser, det funkade - och det gick bra. Barnet blev ett helt vardagligt barn, men ändå så speciellt.

Hoppas att SVD har rätt. :)

Yoga-kurs

Ikväll har vi varit på förlossningskurs på mitt yoga-ställe. Förutom 2 massageövningar dök det inte upp något nytt för mig. Kan bero på att kvinnan plockat all info från Abascals böcker. Inte så att det var helt bortkastat, men hmm... hade ju kunnat göra något annat en lördagkväll. Dessutom var det bara en singeltjej till, och övningsmomenten av ju utformade för par. Men det stod det inget om när man sökte kursen.

Är lite less på ur-gulliga heteropar just idag. Det bara är så ibland.

Men sen blev det väldigt bra efteråt, för min kollega kom och hämtade mig. Hon ville verkligen bli av med sina baby-grejer så hon körde hem mig och sakerna. Så nu står det en barnvagn i garaget. Och en bilbarnstol, en hoppgunga, en resesäng och ett skötbord. Och en liten vinteroverall. :) Fy bubblan vad bra!

Nä drottninggatan är inte kul

Om nio veckor flyttar jag till Visby. Det är galet snart. Och jag längtar. Men det betyder inte att jag inte kommer sakna Stockholm. Och jag vet ju hur riktiga gotlänningar ser på 08:or. Så är det ju. Jag vill här och nu säga att jag älskar Stockholm. Till alla mina vänner hemifrån som läser. Jag kommer aldrig vid min fot stämma in i någon klagomur angående hur hemsk storstan är. Jag kanske inte kommer orka protestera varje gång. Men jag säger då det, det finns många positiva aspekter med Stockholm som Visby saknar.

I Visby finns tex en indisk restaurang. En! Här är de ju vanligare än McDonalds. Och den enda versionen suger ärligt talat. En indisk som inte är värt namnet liksom. Det fanns en Sushi en gång, men innan jag hann blinka hade den förvandlats till en fejkirländsk pub a la Gröne Jägaren. Just restauranger kommer jag sakna, även om jag fattar att det inte är det första man tänker på när man har bebis. Och schysta fik. Det finns iof några, men de där som har mest kakor från Delicato är ju i majoritet.

Kultur! Inga roliga konserter. Inga roliga utställningar. Inga föredrag. En bråkdel av filmerna går upp på bio. Och då är det ju inte de smala independent filmerna precis. Även om några såna snirklar sig ner. Fast bio Roxy där de går upp har levt på ruinens brant så länge jag kan minnas.

Shopping. A men tack gode gud för nätshopping! Nu handlar jag ju mycket i vanliga klädjätteaffärer. Men det är just det. De är inga jättar i Visby. Indiska ryms bakom kassan på Indiska vid Hötorget, och H&M Visby är en mycket sorglig historia. Ni hajjar.

Som tur var har Visby andra kvalitéer. Familj. Vänner. Oslagbar natur. För hur mycket folk här än tjatar om skärgården så tror jag att en blåsig dag vid vilken strand som helst på Gotland slår det.

Men jag älskar Stockholm. Det var här jag blev vuxen. Och jag kommer återvända, kanske inte på heltid men ändå. Och alla ni gotlänningar som snackar bajs om stan, klart det blir bajs om man knatar Drottninggatan upp och ner. Fast ni missar guldkornen. Centralbadet. Veda Lila. Beyond Retro. Den där galna Asiatiska butiken. Så långt upp kommer ni aldrig. Men för att undvika bajset? Tricket är att hoppa City. Och det var här ni hörde det.