Missade onsdagen tydligen.
Nu sitter jag och lipar lite efter det här:
http://www.visomaldrigsasexist.net/2010/10/en-overlevare-berattar.html
Jag önskar som Joel att jag kunde ta mitt 13-åriga jag i handen och visa saker som hände mellan där och nu. Det är ett rätt långt klipp, men jag lovar - sevärt.
torsdag 14 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oj den där sved... känner alltför väl igen hur man mår som mobbat barn... Tack och lov att man växte upp och insåg att hela livet inte behöver funka sådär!
SvaraRaderaEller hur! Väldigt rörande och fint.
SvaraRaderaDet där kallar jag mod...
SvaraRadera