Vissa dar alltså

Den här är en sån som man bara vill ska ta slut. En sån dag som gör en till den som grinar lite på bussen. Som äter en halv chokladkaka i tv-soffan. Eller 2/3-delar för att vara exakt. Och jag hade ätit hela om den där första tredjedelen inte redan varit slut.

Aldrig sinande ström av jobb. Huvudvärk. Ledsamma besked på mail. Inställda besök. Inställda fikadater. Väntan på bussen. Duggregn. Trött. Sliten. Liten.

Som tur var ringde min syster. Och var yster. Allt går uppåt framåt för henne, och det är henne väl värt efter lång tid av neråt bakåt. Hon var på toppenhumör och det smittade av sig lite. Sen gjorde väl chokladen lite till.

Vissa dagar känner jag bara mig extremt ensam. Jag antar att ni andra i samma sits också hamnar där i bland. Ensammast i världen. Alla andra lyckades ju faktiskt. Med att träffa den rätte, eller bara den som dög fint. Jag känner mig misslyckad och bitter. Som tur var bara ibland. För det är inte kul att känna avundsjukan riva. På alla de som har nån annan att äta middag med, att glömma handla toapapper åt, att slåss om fjärrkontrollen. Osv. Jag vet att gräset säkert är gulgrönt och halvorrt där på andra sidan. Inte så där smaragdgrönt som på Wisteria Lane. Men det är svårt att se, genom tårarna.

När man behöver sin terapeut

Idag har fem-sex personer frågat hur jag mår. Så där dagligt som man gör. Och jag har svarat "jo det är bara bra". Varför gör man det för. När det egentligen är tvärtom. Hela dagen har ju varit svart. Förutom solskenet då. Och en kändis-spoting på St Eriksplan. Schlagerstjärna på bagelcafé. Och så en akupunktur. Men annars har det inte varit många rätt. Och droppen kom ikväll. Den totala lilla unset som fick det att rinna över.

Det är ju påsk nästa vecka. Röda dagar på rad. Jag tänker att jag kanske borde åka hem. Mellan mig och hem - massa vatten. Eftersom jag inte gillar att flyga så återstår bolaget med monopol på färdvägen. De har nyligen gjort om sitt betalsystem, förut kunde man boka och betala i in-checkningen ifall man bokade inom 2 veckor från avresa. Men inte nu längre. Betala direkt. Jag fixade inte att ta belutet precis ikväll, skitsak. Men jag ville bara boka för säkerhetsskull. Biljetterna börjar ta slut. Så det var droppen. En skitsak.

Jag är trött. Och lite liten. Så ringde M, och jag ville bara tigga, be på mina bara knän att jag bara kan få sova hos honom. Alldeles pyjamasklädd och pryd. Men såklart gjorde jag inte det. Han skulle vara rationell och säga nej.

In the loop

Sålt fonder. Fick mig en ekonomikurs på köpet. Kanske för att jag råkade outa för min min bank att jag även sparar resurser i en annan. Min bank står lågt i kurs i dagens Sverige. Behöver knappast nämna några namn. Växlat pengar. Och gladdes åt att danska kronan såldes idag för 1.34 svenska istället för 1.5 som i november. En tredjedels tågresa sparad! Alltid något. Ska packa packsäcken. Fast alla mina underkläder ligger i tvättmaskinen. Note to self, buy new panties, in case of emergency. Alltså om stickan visar Go, go, go!! I morrn bitti. Men jag tror inte det. Ingen gång jag mätt har jag blivit positiv tidigare än dag 12, kväll. Vilket jag hoppas på, då blir det fredagståg till södern. På jobbet kommer snacket gå att jag blivit "fredagssjuk". Förrförra fredan var jag minsann sjuk på riktigt. Och förra månadens resa till Danska hufvudstaden skedde - på en fredag. Så för att inte förankra någon slags helhetsintryck av att jag 1. är lat eller 2. är vek så pratade jag med en av lill-bossarna förra veckan. Det verkar vara förståelse, men inte något som varken hon eller jag egentligen ville prata om.

Det går i vågor det där. Hur mycket jag vill prata om det. För två veckor sen när det visade sig att jag misslyckats så var jag ledsen. Ledsen-jag ville inte prata om det ledsna. Men det var skönt att det fanns några som hade velat prata med mig om jag velat. Oj, snårigt. Men jag skulle vilja säga tack, till L i Lau, S som tog mig med på café, E&H som nog hade släpat med mig på promenad om jag bara sagt Ay, Lady D som alltid har ett öra, och T i Skåne min största supporter när det gäller det här. Och förstås min syster, som jag inte alltid är bra på att prata med när havet är kav lungt men som alltid står där när det blåser. Stor kram!