Journalsamtal

1 augusti. 11.15 pip. bara journalsamtal. och shopping i Köpenhamn. 

så lätt att missförstå.

Åh vad jag är trött. Klockan är sent. Men jag är som trött in i märgen. Att jag vill genomgå en insemination är inget jag pratar obehindrat om. Det är svårt. Och stort. Och jag har inte berättat för min mamma ännu. Min syster vet och är den finaste. Vad hindrar då? Jag vill inte att DU sorterar in mig i en låda. Stoppar mig i ett fack. Tycker att det är olämpligt eller modigt. Jag vill att du inte bryr dig. Att du inte höjer ditt ögonbryn. Jag vill att du rycker på axlarna. Jag står inte på barikaden. Jag höjer inte näven. Jag tänker inte slåss för för att svenska kvinnor - alla svenska kvinnor, ska få hjälp i Sverige. Jag önskar bara vara en liten del i hjulet som för det hela framåt. Mitt mål är inte att alla ska få samma rättigheter och skyldigheter. Mitt mål är att få hälla upp frukostflingor till en morgonsur liten person. Som senare kramar mig och säger Mamma. Bara för att jag i landet Lagom sticker ut, för att jag inte träffat någon att dela det med betyder det inte att jag inte har rätt att gå gatan fram utan att DU tänker bu eller bä. Skit i mig. Jag gör det här av totalt egoistiska skäl. Precis som ALLA ANDRA. Alla andra som väljer att bli gravida. Och skulle det vara så att samhället rör sig en liten smula framåt på grund av mig så bra! Fantastiskt! Men förvänta dig inga brandtal. Låt mig bara vara precis som DU och de andra. Det är så lätt att missförstå. Ofta i välvilja. Att vilja vara så där fint fördomsfri och uppmuntrande. Att humma och f-ö-r-s-t-å. När tanken bara går halvvägs fram. Så strunta bara i mig. Jag vill bara hälla upp frukostflingor.  

Juni-rapport

Jag vet. Så här ser inte polyper ut. De ser rätt osmakliga ut, vad jag förstått. Ej lämpade för estetisk bild. Men de har någon slags blommkänsla. Därav rosorna. Jag har bara en polyp, den sitter på bakre väggen av livmodern, där ägg ska fästa. Jag föreställer mig att det är rätt trångt, så jag tänkte att rosorna passade in. Hur som helst. Git studerade mina ultraljudsbilder (efter att ha varit onåbar i tre veckor då jag tänkt malingt, malingt, malingt) och bestämde på en sekund att jag bör operera bort den. Polyper i livmodern är en faktor man kontrollerar om en kvinna får missfall. Så hon har remitterat mig till Sabbatsberg i Sthlm. Där de knappast kommer pressa in mig i ett semesterstängt schema. Så jag förbereder mig på - väntan.

Men i väntan på enkel kirurgi på Sabbatsberg så har jag bestämt att åka till Köpenhamn och göra mitt journalsamtal. Som ett steg på vägen. Vad jag har förstått så krävs det bara någon månads återhämtning efter operation, slemhinnorna där är vana att läka. Kroppen är fantastisk! :)

ps. Har fått min journal nu. Allvarligt. Hur svårt kan det vara att skriva så att vanligt folk förstår? Iaf är allt Negativt som ska vara det. Och immunt. Så utöver alien-utväxten i livmodern är jag i toppform. Skönt att veta eftersom HIV har kommit mig närmare än jag tänkt, nej inte sexuellt (vad jag vet) men socialt - en släkting till en vän. Och alla, alla, alla borde ta bättre vara på sig.