Ropade hej

tydligen. Ringde Gotlandshem idag och jag ligger på fjärde plats. Fjärde liksom. Tre stycken ska tacka nej till en tvåa vid Signalen. Troligt. De har ett slags straffsystem så man får inte tacka nej hur många ggr som helst - så söker man så söker man. Men jaja, vi får se. Kanske :)

Får reda på det senast 5e juli. Funderar på att gå till banken och kolla låneläge. Fast bostadsmarknaden i Visby verkar vara stendöd just nu. Inte många som säljer...

Tjo-hoo!

Bebis ser fin och normal ut på alla vis. 7cm lång och viftade irriterat med armarna när den blev störd. Brås nog på mig där. Check.

Lägenhetsstrategin gick hem! 62 kvadratmeter med balkong som bara är mina! Mina! Shit pommes säger jag. Vad länge sen jag hade en egen bostad. Inflytt redan 1a augusti. Sen får den ju stå tom ett halvår i väntan på oss - men den är min. Check!

Jag har firat med en floffarlunch - falafel och pommes från Kolgrillen på Odenplan - ni som bor i stan och gillar sånt, bra ställe.

Och till kvällen är det avslutningsmiddag med jobbet på Kungsholmen. Jag jobbar ju 3 veckor till, men vissa drar nu. Så lite firande blir det. Kanske en extremt lyxig fruktjuiceblandning :D

Den inre resan

Jag älskar att åka tåg. Fullkomligt älskar. Det är det ultimata färdsättet. Speciellt när man slänger på den där extra 50-lappen och befinner sig i 1:a klass. Ibland kostar 1:klass mindre än 2:a, det är ju en logik jag inte förstår. Alla borde väl vilja åka första klass. Breda sköna säten, gratis kaffe och frukt, en tidning när man kliver på. Och det bästa, gratis internet. Fab.

Så nu sitter jag här, på väg mot Karlstad och godaste vänner. Det blir traditionellt firande med stångbygge och sill misstänker jag. Vädret ser lovande ut som för de flesta i Sverige. Fantastiskt. I 3 dar ska jag förtränga Sthlm, jobb och hets inför semestern.

Dessutom, håll tummarna för mig, jag har sökt en lägenhet i Visby. Jag sökte en förra veckan med, i området jag helst av allt vill bo i. Det ville de flesta andra med. Bostadsituationen i Visby är helt otrolig nu. Jag har köat i 7 år. 2528 dagar, idag. Den som fick lägenheten hade närmare 2000 fler dagar. Hade stått i kö sen 1997. Sjukt! Men den andra då, som jag sökt nu, är en sk Bostad direkt - det direkta med dem är att de läggs ut på nätet torsdag kl.15.00 och är sökbara till fredag kl. 12.00. Jag kikade nu, jag ligger fortfarande högst upp. Hoppas att alla bostadssökande är fultt upptagna med att fira midsommar, köra till sitt lantställe, handla sin nubbe och lägga in sin sill.

Peppar, peppar. 62 kvadrat, 2 rok, knapp 4500 i hyra inkl. el. Det skulle sitta som en smäck. (@systern Signalgatan!)

Nu ska jag fortsätta att njuta av sommarsverige som far förbi utanför tågfönstret. Det är magiskt jäkla vackert i Sverige så här års. Hundkex, blåeld och midsommarblomster överallt.

Glad och go midsommar på er! Ses efter UL.

Håller inte andan...

Min pappa ringde igår, jag hann inte svara och han var bra slirig på mobilsvaret. Min pappa är alkoholist. Det är inte så svårt att säga det idag, men för bara några år sen hette det fortfarande att han "har lite problem med spriten". Det finns gott om såna i Sverige. Och man ska kalla saker vid sitt rätta namn. Människor som har problem med spriten är alkoholister. Så är det bara. Sen är det klart att det finns grader av alkoholism. Vissa klarar sin dag, håller fast vid jobb och super på helg och semester "för att slappna av". Vissa slutar på bänken. Min pappa var till för några år sen nånstans mitt mellan. Med en dragning mot bänken när katten (mamma) var borta. Nu har jag ingen aning. Men jag misstänker närmare bänken.

"Missade ditt samtal igår. Du får gärna ringa igen när du är nykter. Jag har något roligt att berätta. Men jag vill inte prata med dig när du är full. Kram."

Svarade jag. Igår. Min farsa får ganska lätt sårade känslor. Ömma tår. Men jag är färdig med att göra avkall på mig själv för att inte såra hans ego. Jag vill inte prata med honom när han är full. Det är meningslöst. Och om han bodde i närheten skulle mitt utlimatum för att träffas att han är nykter. Det är inte mycket begärt. Och Bambi skulle aldrig, aldrig träffa honom full. Aldrig. Är det något jag lärt mig så är det att barn överhuvudtaget inte ska umgås med fulla människor. Fulla människor blir skal av normalt. De beter sig underligt och pratar konstigt.

En av mina vänner berättade att när det var gårdsfest hemma hos henne när hon var liten, när klockan började närma sig natt och de flesta vuxna blev knasiga så samlade hennes pappa ihop alla ungarna och gick på tiger/spök/skattjakt. Hon fattade först på äldre dar varför han gjorde det. För att fulla människor är konstiga. När kalasen i framtiden börjar spåra ur, skitsamma om det är själva Midsommarafton - då är det jag som tar Bambi i handen och går på upptäcktsfärd.

Just ja. Nej han har inte hört av sig. Och jag håller inte andan.

Min pappa och Pippis har bara en sak gemensamt, avståndet.

Mamma Mia

Kan det där med att ta betalt. Jag bangade och bokade ett tidigt ultraljud. Hade tänkt vänta till mitt statligt subventionerade, men det verkar så himla långt bort. Så jag bokade en tid hos Mamma Mia. 650 pix. Och vill du ha en bild med hem släng in en hundring till. Galet!

Mest rädd är jag ju att de ska hitta ett foster med 8 armar eller ingen underkropp typ. Min kusins flickvän fick abortera efter sitt ultraljud i v.18. Fostrets skallben hade slutat växa i öronhöjd. Bara hud skyddade den lilla hjärnan. Sånt här är ju inte muntert att tänka på.

Så på måndag 10.30 blir jag rånad på Karlavägen och får förhoppningsvis bara en bild med mig därifrån.

Asså barnvagn..?

...hade jag ju inte alls tänkt på. Men så idag så frågade en snubbe på jobbet om jag kanske ville köpa deras Bugaboo. Jag hade verkligen inte tänkt köpa en "Bugga". Känns otroligt Ståckhålmskt och lite för mycket lattemamma-varning. Vagnen i fråga är 5 år, använd till två barn. Det är både ligg och sittdel till, vet inte vad den heter. Han vill ha 4000 för den.

Skulle älska att få lite åsikter om det hela! Snälla!

Jag hade inte alls tänkt köpa vagn förren när det närmar sig, och då naturligtvis en begagnad hursom. Men 4 papp? En ny kan ju kosta hur mkt som helst, men den här är ju från 2005.

Hjälp!

Jag tycker dessutom det verkar skitläskigt att börja köpa grejer redan. Har inte köpt ett endaste plagg engång.

Klänningen och tårtan

Klänningen var fin och tårtan var sjukt tråkig. Hur kan 210kg tårta se så trist ut??

Här frade vi bröllopet med att hissa och dissa klänningar, frisyrer och smycken. Samtidigt som vi åt en icke hovleverantörig pizza från pizzastugan i ektorp. Hejdundrande kväll.

Störst av allt är kärleken. I vilken form den än tar. Och störst av allt var även Peter Jöbacks pojkväns frisyr. Impressive.

Sjunger svärordsvisan

Idag var en sån där överjävlig dag. Inget speciellt hände. Men jag har som bara massa irritation innuti. Och det blir väl inte bättre av att man drogar sig. Eller att det inte finns någon luftkonditionering på jobbet. Vi har haft 27-28 grader idag och syrenivån farligt nära svimma. För mycket att göra. Orkar inte vara trevlig. Hamnade i nån slags sommarkalasfestkordinatorroll helt utan vilje, och får dåligt samvete för att snobbrestaurangen kräver att vi alla förbeställer, och förbeställer exakt samma meny. Vad är det för himla service?! Vi kommer ju lätt spendera en 15 000 pix, borde vi inte få välja fritt från menyn?? Droppen som fick kamelens rygg att knäckas: folks totala oförmåga att göra simpla saker. När sopkorgen under diskbänken är full, byter man inte påse då??? Nej man tar en ny, lägger lite sopor i den och hänger på dörrhandtaget? Eller...?

Jag funderar på att vara "sjuk" i morrn. Allvarligt sjuk.

tips?

Jag har en last. TV-serier. Och då i mitt tycke kvalitéts tv-serier. Ni vet de där som poppat upp de senaste 10 åren och som är härligt oförutsägbara och framåtgående. Huvudkaraktärer kan helt plötsligt bli avrättade och folk skiljer sig på riktigt. De har helt enkelt känslor från verkligheten. De gör misstag, pinsamma saker och sånt de ångrar. Det är bra skit.

Six feet Under, the Sopranos (tänkte tom köpa Carmella Sopranos kokbok, hehe), the Wire (3e o 4e säsongen var bland det bästa jag sett), Weeds (fast sista säsongen ballade ju allt ur), Californication (Hank är ju den där mannen vi hatar att älska), In treatment, True Blood (ja men jag köper vampyrdelen), Pacific funkar, Gamla fina Twin Peaks (1a och halva andra säsongen - sen blir det för skruvat)...

Jag har sparat Treme till semestern, det är skaparna av the wires nya som utspelar sig i New Orleans efter Katrina. Och jag klurar på att faktiskt köpa Lost-boxen nu när den äntligen är slut. De tappade mig första säsongen när isbjörnarna dök upp men jag tror att får man hela historien så blir det en pärla.

Nån som har något annat tips?? Jag är alltid på jakt efter nån ny serie, det är så himla mycket roligare att följa en serie än att kola film.. jag vet.. det är något med det korta formatet. Och det långa. Man får återkomma. Allvarligt så sörjde jag när min favorit karaktär i the wire blev fimpad i sista säsongen. Jag vet, nu kommer minst hälften av er tänka, nutter.. men det gööör inget. TV-serier är en rätt oförarglig drog. Och på sommaren kan man ju sitta på altanen med hörlurar en onsdagkväll när man ändå är för trött för att vara social. Perfekt.. :)

Ibland är det svårt att vara glad

Pratade med en mycket god vän idag. Och hon sa "Det är svårt att vara glad när man mår illa, oroa dig inte, du kommer vara glad sen."

För just nu är jag mest trött och less. Och det känns inte helt okej att ens tänka det. Men det är svårt att vara glad, när det är kämpigt att ta sig ur sängen om mornarna.

Det betyder ju inte att det är fel på något vis, bara att jag önskar att min kropp kunde hänga med. Men sen är det ett berg av uppgifter på jobbet, så där mycket så att dagarna fram till semestern bara kommer att rinna iväg. Kanske en och annan helgdag kommer ryka. Det känns fruktansvärt jobbigt.

Önskar jag kunde krypa ner under täcket och vakna upp v.29. I en husvagn parkerad på finaste gården i Lau, med hästarna runt knuten och havet knappa kilometern bort. Med en ny fräsch hög pocketar och datorn laddad med serier för sena sommarnätter. Fi fan vad skönt.

Lite garagepunkrock en söndag kanske...?

jag veeet... två inlägg på en timme? Men så blir det när man jobbar hemifrån en söndag. Man ska ju helga vilodagen liksom. Iaf som sällskap en konsert.. ifall ni också behöver sällskap:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2663&artikel=3743239

Jag är lite sugen på att gå på Way out west i år, många av banden som snurrar i min Spotify komer höras. Gossip är inte bokade, men de är min definitiva drömbokning. Då är det jag som plockar fram spenderarbyxan.

4-kantig värld.

Jag har skrivit om hysterin kring det här förut, men måste ändå länka till Teas inlägg.

Jag blir som så trött på alla antaganden!

Det här med tjärlek

Ett slags vemod. Ja men ja, jag är gammal nog att inte riktigt tro på filmversioner av kärlek. Men man kan ju önska sig iaf. Jag har kollat en del på en tv-serie senaste tiden. Den är inte fantastisk, men underhållande. Inte särskilt realistisk, men färgglad. Där har vi en hjälte och hans x-flickvän. Mycket gamla känslor. Och i senaste avsnittet var det en frekvens när han trodde att hon var död. Hon gick in ett hus som brann upp, och han kom dit efter det var övertänt. Allvar liksom. Men så när han kom hem till sin lägenhet så satt hon vid köksbordet. Den lättnad, ömhet etc han visade.. ja den sitter kvar i mig idag. Det är ju bara en fånig tv-serie.

Vissa dagar är det lättare att vara ensam än andra. Nu ska jag muntra upp mig med fruktsallad och grädde. För idag är dagen när jag faktiskt har varit sugen på saker. Halleluja.

NUP & KUB

Högst individuellt beslut. Testa eller inte testa. Jag har inte tänkt så mycket på det. Misstänker att jag inte kommer erbjudas testet, jag är en hårsmån från åldersgränsen. Fast jag är 33. Jag tänker så här, och återigen - det här är hur jag som individ tänker, det innebär inte att det är rätt eller fel för någon annan. Väldigt individuellt alltså.

Men inga test. Nope, ney, never. Varför? Det kan vara 1000 fel på mitt barn. Eller inget. Om jag gör de där testerna så får jag enbart reda på om barnet har downs syndrom eller inte. Inget av de andra nästan 1000:en felen.

Jag har hängt en del med förståndshandikappade och rörelsehindrade personer, genom att jag varit engagerad i en förening. Åkt på läger med alla sorters människor. Visst när jag var liten så var det skrämmande med människor som inte föll inom ramen för normalbegåvade. Jag kunde inte läsa dem, de kändes nyckfulla och ibland sjövilda. Det är ju det där att man känner sig lugn med saker man känner igen, männskor med samma känslospann som en själv. Iaf det var barn och ungdomar med med olika handikapp, och jag måste säga att downs syndrom - är i den lättare änden av en sorts skala. Om man kan gradera handikapp.

Jag har även en kusin, som snart fyller 40 tror jag. Borde verkligen ha lite bättre koll. Iaf, hon är född sist av trillingar. Det var inte bästa dealen. Pga syrebrist så är hon idag multihandikappad, vad jag har förstått är hon mentalt kanske 4-5år. Hon har alltid varit rullstolsbunden. Behövt assistenter för varenda liten grej. Inget test i världen hade kunnat förutse det. Visserligen hade man nog idag inte chansat på naturlig förlossning, det hade nog varit ett garanterat snitt. Men ni fattar vad jag menar.

Det här barnet har kostat mig en himla massa energi, redan innan det föds. Jag tänker inte testa det för en enda grej, för att sedan ställas inför valet att föda eller abortera. Självklart så hoppas jag att det är så friskt ett barn bara kan vara.

illamående 2.0

När man började hoppas, snart är det över.. så la det i en högre växel. Efter en timmes försening i morse anlände jag till jobbet, hann jobba i två timmar innan jag sa tack och hej. Höll på att kräkas i t-banan, på Gamla stans perrong, i Gula gången och på ca 10 platser ut mot Nacka. Men som tur var, ingen offentlig vomering.

Nu har jag fått recept på Lergigan (hette det så...?) och hoppas på att få mitt liv tillbaka. Ska bara få pillrena från apoteket med. Suck.

BM idag.

BM för mig är en gammal dänga av Smaklösa. BM står inte alls för barnmorska utan för trakormärket. Vill ni ha ett provsmak av gruppen som bildades för hur länge som helst och går under parollen "de e feil u öve u stemme instrument" så är det nog bara att googla.

Men det var iaf dags för den andra sortens BM idag. Min heter Ann och håller till i Gamla stan. Och var vansinnigt trevlig, men det misstänker jag att de allra flesta barnmorskor är. De är people persons helt enkelt. Sen att hon växt upp i Visby gjorde det ju jättetrevligt.

Hon tog en massa prover, några kändes lite onödiga eftersom jag gjort exakt samma prover för ca ett år sen fast en trappa upphos läkar-Git. Jag vet att jag är immun mot Rubella. Tex. Men likabra att göra allt som man ska antar jag.

Sen pratade vi massa med. Jag behövde det. Den senaste veckan har jag varit rätt låg, och allt har känts allmänt jobbigt. Och det har inte känts helt okej att det gör det eftersom jag planerat det här så himla skitnoga. Jag borde bara vara glad och tacksam enligt min hjärna. Lättnad att höra Ann säga att det är helt okej att vara rädd och ha lite ångest. Det är ju ett stort steg. Som innan bara varit en plan. Så är jag lite skrämd av hur kroppen förändras. Jag har alltid haft en ganska pålitlig kropp. Och nu beter den sig mer och mer annorlunda för varje dag som går.

Iaf. Första besöket avklarat. Nästa är inte förren i mitten på augusti. Och när jag är i v.19 ska jag göra ett ultraljud på läkarhuset vid Odenplan. Synd att det blir mitt i semestern...