Några meter bort sitter två av mina kollegor och diskuterar sina män. Den ena håller på att läsa en bok - "Jag säger upp mig som projektledare". Hon är kontrollmänniska av stora mått. Har väldigt starka åsikter. Vet vad som är rätt. Så sitter hon och undrar hur det kunde bli så här, att hennes man inte tar några initiativ. Jag skulle vilja säga, det är inte så konstigt. Men självklart gör jag inte det.
Så tänker jag, puh, ganska skönt att slippa en sån situation. För jag är nog lite likadan. Mitt senaste samboskap, som iof var ett komboskap började ju bra men slutade i katastrof. För att vi hade olika sätt att se på grundgrejerna som städning. Jag tyckte det var enklare om jag gjorde det istället för att tjata. För det tog mig hälften så lång tid med dubbelt så bra resultat... Men det tärde ju i längden. Att luddet i kylskåpet var hennes ludd, men min städning. Att jag var den som tog fram dammsugaren när det var grus över hela hallgolvet och dammråttorna var små miniflodhästar. Städade toan när det började bli en sanitär olägenhet. Rensade hennes hår (långt svart, jag är kort - blond) ur duschen. Osv. Jag blev projektledaren - men måste erkänna att jag tilldelade mig den rollen lite för mycket själv. I likhet med min kollega.
Det är 8 år sen jag var sambo senast med en sambo. Då var jag den lite mer slarviga. Och sambon kontrollmänniskan.
Undrar hur det skulle vara idag?
onsdag 10 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är en kontrollmänniska men är nu som sambo (dvs med min fästman) en slarver vad gäller just städning. Dock bodde jag under en kort period med en kursare (dvs kombo) och då höll jag på att bryta ihop över att hon inte hade några gränser (samma sak var det förresten när jag bodde i studentkorridor). Jag var extremt noggrann med att diska allt jag använt direkt efter jag använt det. Dessutom var det mesta i lägenheten mitt och hon hade inga betänkligheter whatsoever över att hon kanske borde fixa egna grejer eller åtminstone ta väl hand om mina grejer. Toaletten visste hon inte hur man gjorde ren efter sig heller (det var faktiskt en kvinna jag bodde med). Jag höll på att bryta ihop och kastade ut henne efter ett tag (fast på ett relativt ödmjukt sätt). Men som sagt, nu när jag bor med min kille är jag slarvig.
SvaraRaderaLång kommentar, sorry! Bara mina reflektioner över komboskap.
haha tack för insikten Evelina! Vi får se vem jag har utvecklats till ifall jag skulle bli sambo igen nångång :D
SvaraRaderaDet där är konstigt hur man kan ändra sig. När jag flyttade hemifrån in i ett komboskap då var jag den som krävde städschema och disk varje kväll. Min man höll på att få en chock när tjejen jag bodde ihop med då pratade om det på vårt bröllop. För han tycker att jag är en slarver och det blir jag, ihop med honom eftersom han är så duktig. Däremellan har jag bott med en griskille som gjorde att jag sänkte min städbarriär för att jag inte ORKADE tjata. (Jag tog helt enkelt aldrig jobbet som projektledare, fast jag mådde dåligt av att ingen jobbade som det...)
SvaraRaderaJättesöta kläder du har köpt till Bambi förresten
@Barnarlivet haha.. ja förändringar sker ju.. jag släppte lite med när jag bodde med min kompis på söder, men bara lite.. :)
SvaraRadera