Efter kontrollen

Åh tillbaka. Har gjort UL på hjärtat. Asså tur att jag inte är särskilt blyg. Inte en tråd på överkroppen, ligga på sida med ryggen mot läkaren, han har typ armen mellan mina bröst - som hmm ja är rätt stora just nu. Blunda och tänka sig någonnnastans, inget annat alternativ. Kan säga att så nära en man har jag inte varit på över typ ett år. Tur att han var närmare 60 än 35. Och tur att jag har gjort så oändligt många undersökningar hit och dit de senaste 2 åren att jag som inte orkar bry mig längre...

Men till saken då, allt ser jättebra ut! Inget hål, inget läckage, allt är normalt. Så det blir inget kejsarsnitt, iaf inget planerat. Pustar lite faktiskt, jag tror fördelarna med en naturlig förlossning är större. Framförallt att man repar sig lite snabbare efteråt. Min kusin var här igår, hon har gjort en av varje och vi pratade om alternativen. Fast hon fick göra ett akut snitt, och vad jag inte vill det. Inget akut tack!

Så nu väntar jag. Och väntar. Och tror väl att Bambis fyra första kommer bli 1101.. men sen? 110111 är förstås ett coolt datum... som ett IP-nummer.

Nu ska jag lägg mig en stund och vila, ikväll ska vi famlijehandla julmat på Maxi, tur att vårt julbord är mer en slags jul-assiette.

Tack alla fina för era uppmontrande ord! Nu tar vi det härifrån :)

Hälsorapport 2.0

I morrn ska jag till en kardiolog, göra ett ultraljud på mitt hjärta. Ska bli himla skönt att få det kollat på. Min bm verkar lite oroad. Jag har blivit lite sämre sen Sthlm, det är skönast att sitta och skala potatis och när man borstar tänderna liksom. Hjärtat klappar, svetten lackar, benen domnar bort. När jag ligger på rygg försvinner de med. Undrar vad det beror på. Hur som i morrn hjärtdoktor och koll. Efter det så ska de bestämma om det blir kejsarsnitt eller förlossning. Blir det kejsarsnitt så blir det i mellandagarna. Galet! Jag blev lite stressad när min bm sa det. Fast det mesta praktiska är ju klart, och mentalt blir man väl aldrig riktigt redo.. :)

Iaf. I morrn blir det ny rapport! Ha en fin dag!

Att bita sig i tungan..

..ibland gör man det bara, fast man ångrar sig bra efteråt.

Igår hade mina släktingar anordnat grillfest för sina närmaste. Jag har ju bott här till och från rätt ocfta och länge nu så jag ahr träffat dem alla. Väldigt trevliga. Så det var kul. Några blev lite runda om fötterna. Diskussionerna blev lite mer onyanserade framåt midnatt.

En av kvinnorna började prata om förlossning. Hon har själv inga barn, är i 45-årslåldern så troligen blir det inga heller. Men hon hade väldigt många åsikter. Och det får man ju lov att ha förstås. Det har ju jag med, och jag har heller inte genomgått någon förlossning. Iaf det började med att vi pratade om doulas och hon berättade att hon nästan hade varit med vid sin svägerskas planerade kejsarsnitt. Och då kom en lång utläggning om planerade kejsarsnitt i samband med förlossningsrädsla. Och hon tyckte det var det mest onödigaste, "vi har ju fött barn i all tid". Till saken hör att hon (och här kommer ju mina fördomar fram) träffade en masaj på Zanzibar för några år sen och numera är gift med honom på masajvis och tillbringar några månader om året i hans by i Tanzania. "Där är det ju bara att bita ihop".

2007 dog 950 mödrar på 100 000 i Tanzania vid förlossning. Siffran i Sverige var 5,7.

Siffran för spädbarn som dog vid förlossning var 67 på 1000. Siffran i Sverige var 5,4.

Ändå har det ju skett positiva trender vad jag förstår i Tanzania. Men det där med att bita ihop. Jag vet inte. Det funkar ju sådär.

Men också statistiskt sett i Sverige, visst kejsarsnitten för förstagångsförlossningar har ju ökat. Men ligger inte den stora siffran i ökade planerade kejsarsnitt i andragångsförlossningar? Kvinnor som redan genomgått en förlossning med komplikationer? Om man nästan dör, bebisen nästan dör eller faktiskt dör vid förlossning - då skulle jag också vilja bli snittad.

Det är ju ingen lek att bli snittad heller, konvalesensen är längre. Man blir mer beroende av andra människor - man får ju knappt lyfta bebisen.

Nu blev det lite snurrigt, men kontentan är att jag tror inte det är så jäkla skitenkelt att få ett planerat kejsarsnitt för att man är rädd. Vad tror ni??