Börjar vänja mig

Vid att vara den udda. Igår var jag på profylaxkurs på MVC, min syster kunde inte följa med. Så det var jag och 6 par. Ja, ja. Det var bättre än att inte gå iaf. I väntrummet stötte jag på en person som gick i min parallellklass på högstadiet. En av de där otäcka, tuffa tjejerna som rökte och drack och skolkade och mobbades. Jag fick ett litet lantsortsrys. Nu är det ju det man måste räkna med. Oanonymiteten liksom. Blä. Annars mest fördelar med att bo här. Men det där med att träffa folk man känner på stan varje gång man är där liksom.... Ovant.

En kul grej igår var en artikel i tidningen, om en tjej som träffat sin fru på lokala danshaket för typ 4 år sen. Och insett att hon var bisexuell. Nu har de två barn via donatorer. Det gjorde mig himla glad att läsa. Att de finns här med, de små personerna med avvikande bakgrund. Inte ensam udda liksom.

Idag är det köksbordsjakt, jag insåg igår att jag fått pengar tillbaka på skatten - tjohoo. Så nu blir det nog lite julklappar ändå. Så kommer min svåger och monterar upp lite hyllor och så. Kommer bli fint. :)

Asså barns funderingar.. :D

Det var lite si och så först, med kollegor som driver skämt lite för långt och jag som har lite för lite tålamod med sånt just nu. Och snorkiga geeken på Mac-affären i V-malm gallerian som minsann tyckte att jag inte skulle lämna in min laptop fast det är fel på den. Och varför köpte jag då en jäkla tilläggsförsökring på 2500 pix för att inte få hjälp?? Verkar helt normalt att fläkten drar igång så fort jag har mer än ett program igång. När datorn är lite drygt ett år gammal. Men där stod jag allt på mig.

Men det roliga då, när kommer det roliga?! Förstår att ni hoppar av förväntan. Jag ringde min syster, som la på i örat på mig. Inget konstigt, hon sitter ju på föreläsningar nu för tiden. Så ringde hon upp mitt jobbnummer helt förvirrad, bara det var lite roligt.

Men det roligaste. Min systerdotter som fyller 6 år snart är lite orolig. Hon är orolig för hon vill "verkligen inte" ha barn. Min syster försöker lugna, och säga att det behöver hon inte heller, och iaf inte än på typ 25 år. Men hon går som inte att lugna ner. Och det är jag som ställt till det. Innan jag blev gravid så pratades det itne så mycket om att ensamma kvinnor kan få barn, däremot att barn kan ha två mammor och två pappor, och plastföräldrar och adoptivföräldrar osv. Men inte att man kan bli gravid när man är singel (däremot har bästisen P en singelmamma, men han har ju sin pappa i Sthlm). Så detta har hon börjat fundera på. Och tankarna går i riktningen, kan moster Kahn bli gravid utan kille så kan hon det. Det är ju stort, och lite svårt - men hon är ju så söt!

Jag sa att syster fick säga till henne att man måste åka till Danmark, men det ville inte syster för lill-tjejen vill åka till Legoland. Fatta fasan om hon tror att man blir gravid av att åka till Danmark.. Min syster har försökt förklara biologi och sex och så vidare, bägge trollen är nog 100 ggr mer upplysta än jag och T var.. men nånstans går det fel..

Nu till frågan, finns det överhuvudtaget några barnböcker som tar upp det här? Jag såg någon dansk på Storkkliniken men finns någon svensk version??

Valresultat

Jag är så sjukt, sjukt besviken. På så många sätt och vis. Jag vill inte ha ett Sverige med en iskall, omänsklig allians. Inte ett Sverige där ett rasistiskt och homofobiskt parti ska sitta och säga sitt i både riksdagen och diverse kommunfullmäktige runt omkring i landet.

Att se Sverige demonteras och privatiseras är hemskt. Den egna plånboken styr, ingenstans finns plats för solidaritet. Att dessutom SD ska vara med och bestämma gör mig kräkfärdig.

Av massa olika skäl hade jag hoppats på en rödgrön majoritetsregering. Ett skäl är ju att jag hade hoppats att frågan om insemination och IVF för ensamstående kvinnor skulle tas upp, och röstas igenom. SD är ju självklart mot, KD och M säger att det behövs utredas vidare. Inget av de två partierna vill att det ska bli en kostnad för staten, så i praktiken är de ju mot. Eftersom man kan ju inte rösta för och sen säga fast ni får inga subventionerade försök. Det är ju fortfarande diskriminerande.

Jag hade hoppats att Bambi och alla andra barn som redan existerar eller kommer existera skulle få bli lagliga. Även om det inte blir någon skillnad i realiteten så hade jag ju hellre vänt mig till mitt hemlandsting än att stressa till Danmark. Bambi är efterlängtad och önskad, men enligt M, KD och SD så skulle han/hon inte få finnas till.

Lyckligt lottad

Jag vet, ännu är allt osäkerhet. Men jag ville ändå bara berätta om tacksamheten. Som är så stor, jag vet att jag är lyckligt lottad. En misslyckad insemination. Och sen en lyckad.

Det har inte varit enkelt. Det är ju en känslomässig bergodalbana. En resa på 1,5 år. Med många besök hos läkarvården. En polypoperation. En kärleksrelation jag var tvungen att göra slut på för han låg ljusår bakom mig i frågan. 15 akupunkturbehandlingar och 5 zonterapibesök. Jag la om kosten. Men ändå, förhållandevis enkelt.

Det är så många, så många som gör 5,6,7 försök osv. Så många som blir tvungna att göra IVF, med alla hormoner och stora kostnader. Så många som tillslut väljer adoption - det i sig en stor, långsam, dyr process.

Så ja, jag är tacksam. Och glad. Och rädd. alla de där bubbliga känslorna. Men jäkligt rädd ännu. För att tvingas börja om. Men då vet jag ju, iaf, att möjligheten finns. Det kan gå. För jag är lyckligt lottad.

Världens finaste syskontroll fångade med världens sopigaste mobilkamera

inlägg 101

Igår vaknade jag till ännu en vanlig dag. En lång skön söndag efter 6 dagar i antikt damm. Jag hade inte ens tänkt testa. Så säker var jag att det var negativt. Men så rev jag ändå upp den där förpackningen jag fick på Storkkliniken.

Den var positiv.

Jag satt där i ett par minuter och stirrade på strecken.

Sen gick jag till Nyckelviken, kliade en ko under hakan. Korsade motorvägen och köpte en juice och en clear blue. Solen sken.

I morse, när jag väntade på resultat på nummer 2 hann jag tänka 100 ggr att det var något fel på nummer 1. Sen dök det upp ett plus.

BF 10 januari 2011? G-A-L-E-T!!!! :D

Solvarm hud

Nu har solen gått i moln i Sthlm. Men jag lyckades somna i solstolen nån timme ialla fall, i linne. Fick solvarm hud och sommarkänsla. Härligt. Jag längtar, längtar, längtar hem till stranden och ljuset och människorna. Skärgård är inte min grej. Ge mig en horisont och ett stormigt hav och jag är lycklig.

Men det blir nog en annorlunda sommar i år. En sommar utan man. Förförra sommaren var det den där tokiga förälskelsen som ledde till att pendla mellan Skåne och Stockholm på hösten. Och förra sommaren var det det där lite lugnare, men inte på något sätt sämre förhållandet, som höll året ut. Utan pendling. Om han inte hade legat ljusår efter mig i barnfrågan hade vi kanske fortfarande umgåtts. Men han gjorde det lätt att välja.

Så i sommar. Inga män. Bara vänner. Och sol. Och bad. Och cykla. Gud vad jag saknar min cykel så här om våren. Den står i tryggt förvar i Tofta, men ska nog få flytta annorstädes i sommar. I Tofta får de bebis i juni. Det blir fint.

Fyra veckor på Gotland. Bara pausa och andas och återhämta sig. Ingen resa. Tror jag. Jag tänker att om det inte lyckas med inseminationer nu, i maj eller i juni så behöver jag nog en paus.

Dag 5

Jag kan ju inte räkna. Önsketänkande att onsdag var fyra. Det var ju bara tre. Så idag är nummer fem. Eller 19 i min cykel. Jag har bestämt att jag struntar i det där graviditetstestet, väntar på min mens istället. Så slipper man kanske bli dubbelt besviken...?

Jag pratade med en vän idag. Hon hade tydligen pratat med min syster. Att de oroade sig för hur jag ska hantera besvikelser. Jag är rätt dålig på det. I allmänhet. Om du läser här nu L, och systern med för den delen så tror jag det kommer gå fint ett par ggr till. När jag möter väggen får ni väl skrapa ihop mig och leda mig till nån som kan sätta ihop bitarna igen. Jag kommer verkligen inte lägga min sorg på era axlar. Jag äskar er för mycket för det.

El Perro Del Mar – God Knows - You Gotta Give To Get

ps. du kommer alltid vara snyggare än Mila. Och vi borde ha krossat den där gamla tv:n istället. Fatta vilka bilder det hade blivit!

Försöker påminna mig

Det var en fantastisk fin dag. Oavsett utgång. Behöver nog tänka lite på det, och på andra små bra grejer som händer.

Dag 4.

Jeezez. Tiden släpar sig fram. Samidigt som jag inte alls vill nå slutet på sträckan. Jag har inga bra vibbar alls. Försöker att inte överanalysera alla ens kroppsliga saker som kan vara bra eller dåliga tecken. Googlar lite. Funderar alldeles för mycket. Har i tanken redan börjat planera nästa resa. Vad fin Köpenhamns botaniska trädgård kommer vara då. Och vad praktiskt det nog kommer bli, ÄL runt Kristi Himmels. Osv.

Ett nytt te från Dr Ma står och kokar på spisen. Mindre svamp och bark och mer löv. Luktar nästan gott. Bredvid står en kastrull broccoli och bubblar. Luktar rätt illa. Vad ä-r det med nyttiga saker? Jättenyttig likamed inte så god. Eller så är det bara jag som har något mot broccoli.

Nä idag har Stockholm varit bra trist. Snöblandat regn den 21:a april liksom. Bara en sak att göra. Krypa ner i soffan med en kopp te och kolla film.

..try do feel the beat..

Idag är en bra dag. Har varit hos Ma och det var otroligt avslappnande. Ingen el. Och nålarna i lite andra punkter. Så packade hon mina fötter i en fleecefilt. Enligt österländsk filosofi kan man inte bli gravid om man har kalla fötter. Gick dit på lunchtimmen, och det var så himla skönt. Så just nu är allt mjukt och varmt. Mjukt och varm och glatt och bubbligt. Ska försöka hålla fast vid det. Dagens låt är den här. Fantastiska Regina.

Regina Spektor – Eet

Dag 15/1

Eller hur räknar man egentligen..? Idag är jag ju på 15 i min cykel, men 1 i 14-dagar-till-test.

Fin måndag. Trots att jag hann med de 3 största städerna i Sverige på mindre än 7h. Och åkte "pendeltåg" mellan Malmö och Göteborg. Det stannade i varje samhälle med en tågstation. Ganska fin sträcka, man såg havet ganska ofta. Kändes überlyxigt att sätta sig på X2000 i Gbg och susa till Sthlm.

Och vid Slussen fick jag sms av M, som hipp som happ var i stan. Hon joinade mig hem och det blev middag, te och tv. Perfekt avslutning på en lång men långsam dag.

I morrn ska jag till Dr Ma för en efter-insmeinations behandling. Och tydligen nått te. Det blev ingen akupunktur i Danmark eftersom det var söndag. Men enligt Ma så kan det ändå vara bra att göra en behandling inom 5 dagar. Så vi testar.

Sen blir det vänta. Och leva.

Tåget över sundet - i toner av dur

Vilken superhärlig dag! Stickan slog över igår kväll, så i dag for jag över bron. Cy följde med, och vi började med att strosa lite i Botaniska trädgården. Mycket hade faktiskt börjat knoppa och en del blommade till och med. Väldigt mysig trädgård. 12.45 var det dags. Det var trevligt där som alltid. Eftersom det är söndag så var det lite begränsade i upplaga tydligen, men en av mina val fanns. Blå ögon, brunt hår och 1,84 lång. Själva inseminationen gick lite fortare, minde snack helt enkelt.. Efteråt gick jag och Cy på ett mysigt ställe och åt brunch. Jag åt bacon. Har jag inte heller ätit på typ fyra år, men just idag kändes det okej med en dansk bit bacon. Cy åt fluffiga amerikanska pannkakor.

Den där vulkanen fortsätter att ställa till det. Men jag klarar mig ändå rätt lindrigt. En polare missar sin Barcelonahelg, en annan fick ta buss tillbaka från samma stad, nåns pojkvän gjorde rutten Dallas-Milano-Tyskland-Köpenhamn-Stockholm. Fast tjejen i SJ-kassan skakade lite uppgivet på huvudet när jag försökte köpa tågbiljett upp i morrn. Likadant när jag sa men på tisdag...? Men jag var på strålande humör och tog det piano. Man fattar ju att de har fått ta en hel hoper stressade människor. Och tillslut trollade hon lite och fann ett intercity tåg till Göteborg, och ett anslutande x2000 till Stockholm. Dubbelt så lång tid och dubbelt så dyrt - men jag blev glad ändå.

Det har varit en varm och glad dag. Till och från vädermässigt med. Mitt förra försök var en jäktig, kall och jobbig dag. Så nu håller jag tummarna.

Men vilken flax

Den där akupunkturkliniken som Storkkliniken rekommenderar, ligger i samma hus. Ja då ökar ju chanserna till att det blir en dansk akupunktur i samband med inseminationen. Och jag har läst mailet som jag fick, och babelfisken i mitt öra tror atthon menar att jag ökar mina chanser från typ 27-28% till 40%. Det var väl lite rimligare. Så då får vi hoppas att det blir dax på måndag och inte på söndag när de har stängt... Då blir det glass på Ströget istället. Jag hoppas på fint väder!

Dag 10

Min favorittjej alla kategorier. Mitt systertroll. Alltså min systers troll. Nummer 1. Jag älskar nummer 2 med, lilla kill-trollet. Men den här tjejen kramade tant Kahns hjärta från dag 1. Jag gillar den här bilden. Den är tagen i ett ögonblick när alla andra runt den här tjejen var ledsna. Hon lyste upp för oss allihop. Som tur var helt utan att förstå det. Det hade varit lite för mycket att lägga på hennes pyttesmå axlar. Den här bilden är hoppfull.

Dag 10. I morgon börjar det där med att gå upp klockan 05 och kissa på en sticka. Inte troligt att det händer något förren fredagkväll, men för säkerhetsskull ska jag packa ihop en väska nu. Och jag ska göra som ni alla säger. Bara ta det lugnt. Jag har bara sagt till en person, Cy som jag ska bo hos att jag kommer ner på lördag. Jag packar missade avsnitt av Grey's och några av nya Pacific. Och en bok. Ingen plan alls, förutom att hänga med Cy, och vi är bra på lugnt tempo.

Jag hoppas att alla förberedelser den här gången är på plussidan. Hoppas! :)

Inoljad, matt, trött och sjukt nöjd.

Sitter och halvsover på jobbet efter en extremt lång och trevlig lunchrast på Veda Lila. Där fick jag en massage med varma oljor (skönt men inte för den blyge) och en slags oljebehandling i pannan. Jag hamnade där efter att ha läst om det här där ni kan läsa en mycket bra beskrivning av hur allt gick till, tack för tipset Loba!

Måste även länka till det här, Linus skriver om kön och föräldraskap. Jag är så glad att det finns mer verbala människor där ute som sätter ord på mina splittrade tankar. Tack!

ps. dag 9 idag. Och jag känner mig hoppfull inför resan till Köpenhamn. Kanske är det allt oxytocin som frigjorts idag, men jag vet inte - det känns möjligt. Helt enkelt.

Dubbelinsemination...?

På lördag går tåget. Till Malmö. Med i bagaget massa ägglossningtest. Jag har använt samma i ett halvår nu, men förra ggn hade de bytt utformning. Och de kändes lite crappiga. Så nu byter jag. Det känns lite läskigt. Så jag tänkte slösa. Förhoppningsvis blir det Köpenhamn redan på söndagen, men det är inte så troligt. Ska sjukskriva mig tänkte jag. Vinterkräksjukan rundar ju fortfarande Stockholm. Finns inget som är så bra som att säga att man kräkts. Då vill de helst att man stannar hemma 48 timmar.

Läste hos någon annan att hon tänkte göra en dubbelinsemination i sommar. Jag funderar på det. Jag har inte jättetydliga ÄL-tecken. Kan man lite på stickorna?? Jag trodde det fram till förra gången när allt var på tok. Men dubbelinsemination? Är det överkurs? Jag förstår den andra bloggaren, som bestämt att då blir det av. Det är ju 4000 pix extra. Ska kolla vad de tror på kliniken.

Åh alla beslut. Önskar att nån bara kunde ta mig i handen och säga att det fixar sig.

Dag 7

Troligen 7 dagar kvar till insemination. Min kropp har lite längre cykler. Och när ska man få sova? Jag drömmer och drömmer och drömmer mig igenom de timmar jag sover. Och de är rätt få. I natt hade jag ett glapp mellan 03.30 och 07. Tur att det är söndag. Men jag gillar inte att sova länge på helgen. Den försvinner å fort då. Speciellt när man måste jobba.

Men drömmen då. Jag köpte den här boken, och efter att ha ögnat igenom den så har jag förändrat min kost lite grann - men jag käkar redan GI, min kropp mår bäst av det.

Men i alla fall. I natt drömde jag att jag i smyg åt, jag hade den där känslan från när jag var ltien och snattade kakor i frysen fast mamma sagt att jag inte fick, det jag åt var inga kakor utan en blandning av rent strösocker och sirap. Det låter ju inte så gott. För att toppa det så drog jag i mig en flaska whiskey. Galet. Sen vaknade jag.

Syskon

Jag har tänkt på det här med syskon. Ett syskon kan ju vara något helt fantastiskt. Det behöver inte betyda speciellt mycket heller. Jag kan bara se utifrån mig själv. Min syster är två år äldre än mig.

Jag har en nästansyster med, ibland säger jag lillasyster, ibland kör jag den längre förklaringen, vi var stödfamilj i 5-6 år åt en tjej som är 7 år yngre än mig. Hon kom in i våra liv när jag befann mig i ingentinget kallat högstadie. I mitt tysta, ensamma jag fanns inte plats för så mycket mer just då. Jag önskar att jag hade varit äldre eller yngre, då hade vår kontakt idag kanske varit större. Hon är en fin tjej och vi pratar ibland, men det här inlägget handlar om T.

T den äldre, hjälten, den jag jämförde mig själv och andra med. Jag minns det som att vi hade kul, vi lekte mycket. Vi grälade förstås med, hon var bättre på att argumentera och jag var bättre på att slåss. Vi var/är rätt lika. Små blonda troll. Nu för tiden envisas hon med att färga håret mörkt. Det är ju fint med. Hon är ju den som vet mest om mig. Som delar minnen. En person som man inte behöver förklara så mycket för. Fast det är inte heller självklart att hon drar rätt slutsatser. Eller jag för den delen. Vi har haft våra konflikter och ilskna stunder. Min syster hade det kämpigt ett tag, och istället för att stötta henne höll jag på att stöta bort henne. Jag ångrar det fruktansvärt idag, och jag är glad att vi fortfarande umgås. Blod är kanske tjockare än vatten...?

I alla fall.. det här med syskon. I nuläget skulle jag bara blir fruktansvärt glad över ett barn. Och i tanken så blir det bara ett. Så länge jag är ensam. En förälder - ett barn, två föräldrar - flera barn. Det känns rätt för mig, självklart är det bara mina tankar och jag beundrar ensamstående med flera barn. Jag är rädd för att inte räcka till, tidsmässigt och ekonomiskt. Men vi är alla olika. Och samtidigt så känns det hemskt att beröva mitt barn på det fina med syskon. Att ha en lekkamrat. Att samla minnen och erfarenheter i samma hög. Vi får se.

Till T. Du är otroligt viktig, du och hela din familj. Och jag är äldre och förståndigare. Vi kommer säkert ha olika åsikter om saker i framtiden med, men jag kommer inte lägga mig i dina beslut. Stor kram!

Till min syster och alla andra syskon där ute. :D

http://www.youtube.com/watch?v=qhtrXnMsSFc

ps. Halsen är bättre, febern dök aldrig upp, heja näskanna och ingefära! Idag är dag 6. En vecka kvar till Köpenhamn. På måndag ska jag skicka en ny donatorlista. Det enda jag vet är att jag skippar den jag fick förra ggn. Vi var nog inte a match made in heaven.

Nu j-lar är jag sne

Men det var då själva f-en. Vaknade med ont i svalget. Åt frukost med rasp i halsen. Åkte till jobbet med ömma bihålor. Funderade på att slicka på stången i tunnelbanan, för inget - inget - inget jag gjort hittills hjälper ju! Mitt immunförsvar går på lågvarv. Penisonärer har bättre motstånd än jag. S-k-r-u-t-t-i-g-t!

Jag är inte uträknad än. Ingen feber. Bara rasp i halsen.

Hetsens dag = 1 kopp kaffe

Tempot har lagt sig. Klockan är nu snart halv åtta och jag ska gå hem. Idag vällde allt in. Alla ville ha allt "så snabbt som möjligt" och jobb jag trodde var i hamn revs upp igen. Så mycket för att ta det lugnt. Fast jag andades lugnt emellanåt, in genom näsan och ut genom munnen. Kom igen kroppen - vi låtsas att vi är zen.

Så typiskt. Har varit sjukt lugnt här hela 2010. Men nu när jag ska slappna av och vara kolugn så staplar deadlinesen upp sig. Så idag så sa jag till F, den här som delar just min arbetsbörda att jag antagligen kommer vara borta den 19-20 april. Jag sa inte varför men att jag ligger lite lågt och kommer sjukskriva mig. Hon frågade inte utan markerade bara dagarna med små kryss i sin kalender. Man kanske ska anlägga spionmustasch. Och göra sig viktig i regeringens tjänst. Lite hemlighetsmakeri kan jag tycka. Men F är så himla tajt med C, och faller en faller alla. Jag vill inte berätta nått än. Eller jag berättade för lill-chefen, som verkade lagom road. Det får räcka så. Så länge.

Men hur jag ska göra för att inte stressa är en gåta. Får försöka uppväga med lite meditation efter jobbet eller nått.