Visar inlägg med etikett kollegor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kollegor. Visa alla inlägg

torsdag 2 december 2010

Avslut och adjö

Igår var vi på julbord med jobbet. Vi var Hemma Hos Kaj, en rätt ny restaurang i Hammarby Sjöstad. Att vi gick just dit var för att en av tjejerna på jobbet känner de som äger stället. Det var himla mysigt för att vara i Sjöstan, men ärligt var julbord inte deras grej - det var gott men rätt litet, och servicen behöver de jobba lite på. Men det var mycket folk och av de andras tallrikar att döma så är musslor kajs grej.

Jag blev avfirad, fick ett presentkort på 1000 pix på Babyproffsen, kommer mycket väl till hands :) Och så fick jag de här fina fiskarna! En annan kollega på jobbet har virkat dom, hon är helt fantastiskt händig. Synd bara att hon avskyr att göra samma grej 2 ggr annars skulle hon lätt kunna sälja saker..


Det kändes märkligt att kramas och säga hej då, jag kommer nog träffa de flesta igen. Men då i en annan situation - när man har umgåtts dagligen med vissa så länge som 5,5 år så är det bra underligt att ta adjö. Men nu är det gjort, mot oändligheten och vidare liksom...

Idag ska jag fixa lite praktiska saker hemma. Måste backa min dator innan jag packar ihop den, lite tvångsmässigt men bra. Och installera det där ftp-programmet jag borde ha stoppat in för länge sen. Spåra ett paket med en julklapp som Ellos verkar ha tappat av en långtradare.. och sova lite. Trevlig torsdag på er!

fredag 21 maj 2010

Vidskeplig

Status: lätt illamående. Puh.

Jag tror jag freakade ur lite igår för i förrgår berättade jag för två stycken till på jobbet. Så nu är de fyra som vet. Jag kände mig tvingad att upplysa min projektledare som ville skicka ut mig på ett jobb som innebar bärande på typ 35kg utrustning. Jag chansar verkligen inte på det och förklarade varför. Hon blev så glad att man kan tycka det är lite konstigt, särskilt som vi inte känner varandra väl - hon har jobbat knappt ett år. Men jag vet hennes bakgrund av 9 års barnlängtan med IVF, resan slutade i Kina med adoption och en idag 7-årig söt, liten, väldigt älskad tjej. Sån otrolig jobbig resa, men "som slutade på det bästa, bästa sättet det kunde göra". Jag gillar nya projektledaren, inte lika organiserad som gamla-mammalediga, men hon har en värme och en äkthet som jag verkligen gillar. Dessutom struntar hon i vad folk tycker om henne - det är en egenskap jag önskar jag hade. Får öva på det innan Bambi dyker upp.

Eftersom jag inte ville att chefen skulle få höra det bakvägen så berättade jag för honom med. Vilket resulterade i hejarop och en löneförhöjning. Win-win. (Så mamma inget mer snack om de där pengarna nu, jag pytsar tillbaka dem på ditt konto före jul).

Logiskt sett så förstår jag att om Bambi dör beror det på att han/hon inte är livskraftig. Inte för att jag upplyst ytterligare två personer om saken. Men jag är inte alltid logisk.