Två av mina vänner, ett par, ska ha barn. Jag pratade nyss med tjejen, I, och avslöjade att det är två. Tvillingar liksom. De hade varit på ultraljud förra veckan, hon är nu i v.19 och då hade de fått se två huvuden, två hjärtan. Jag har fortfarande gåshud. Det är så coolt.
Och jag är så glad att jag inte är kvar där jag var för ett år sen, då hade jag nog inte överlevt. Det är ju inte riktigt rättvist, att vissa inte kan få barn alls och vissa är superfertila. Hon plockade ut sin spiral och 3-4 dagar senare hade hon ägglossning - blev gravid direkt. Jag önskar att det kunde fungera så för alla. Eller alltså, ett barn räcker nog. Hon lät lite matt, men väldigt väldigt glad.
Jag känner Bambi under hjärtat och är så glad att jag kan glädjas med henne. Klart lite avis kan jag ju vara på att hon har en pojkvän, som är sjukt exalterad och kommer bli en strålande far. Men jag tänker att jag kan kanske låna honom ibland, leker han med två kan han ju leka med tre. Och också lite avis på att barnen kommer ha varandra, jag önskade att Bambi fick syskon - nu när jag slutat må illa så kan jag nog tänka mig en resa till. Men inte så troligt att det kommer hinnas med. För ensam gör jag inte resan en gång till, jag tror att det bästa för två barn eller fler är helt enkelt två föräldrar. Av vilket kön som helst. Men ensam tror jag det blir svårt att få ihop det, speciellt om man ska göra samma sak igen - stressinsemination i Köpenhamn. Hmm. Nej, som tur var har Bambi två fina kusiner.
Och jag är så glad att jag inte är kvar där jag var för ett år sen, då hade jag nog inte överlevt. Det är ju inte riktigt rättvist, att vissa inte kan få barn alls och vissa är superfertila. Hon plockade ut sin spiral och 3-4 dagar senare hade hon ägglossning - blev gravid direkt. Jag önskar att det kunde fungera så för alla. Eller alltså, ett barn räcker nog. Hon lät lite matt, men väldigt väldigt glad.
Jag känner Bambi under hjärtat och är så glad att jag kan glädjas med henne. Klart lite avis kan jag ju vara på att hon har en pojkvän, som är sjukt exalterad och kommer bli en strålande far. Men jag tänker att jag kan kanske låna honom ibland, leker han med två kan han ju leka med tre. Och också lite avis på att barnen kommer ha varandra, jag önskade att Bambi fick syskon - nu när jag slutat må illa så kan jag nog tänka mig en resa till. Men inte så troligt att det kommer hinnas med. För ensam gör jag inte resan en gång till, jag tror att det bästa för två barn eller fler är helt enkelt två föräldrar. Av vilket kön som helst. Men ensam tror jag det blir svårt att få ihop det, speciellt om man ska göra samma sak igen - stressinsemination i Köpenhamn. Hmm. Nej, som tur var har Bambi två fina kusiner.
