Jag hade fått den här kommentaren i mitt förra inlägg:
Hmm. Ja och nej. Alltså nej inte ur vissa aspekter. Ja ur vissa. Ja när det gäller barn. Nej när det gäller vuxna med redan utformade könsidentiteter. (fast det finns kryphål där med). Och jag vill poängtera att det här är min åsikt. Sen är jag ju medveten om att det inte är allas åsikt. Först skulle jag vilja bara säga att jag gillar inte svenskans uttryck när det kommer till kön (biologiskt kön) och genus (könsidentidet), engelskans sex och gender är mer korrekt på nått vis. Hur som. Har färg med genus att göra? Kan färg påverka en persons genus?Absolut.
Jag hittade en annan blogg-tråd som handlade om det här, och här är ett av svaren (klicka för förstoring):
Jag tror absolut att färg påverkar hur barnet blir bemött. Speciellt små barn, bebisar skiljer sig inte så mycket åt vid första anblicken. Självklart är barnet unikt och speciellt på alla sätt och vis, men nyfödda som inte ännu utvecklat tal eller särskilt mycket kroppsspråk osv är lika. Så där är färg och utformning av plagg ett sätt att ge barnet en form av identitet. Och det är ju där det börjar. När barnet nått upp till dagisålder så är som grundformen redan lagd. Obs! Nu är det här fortfarande min åsikt. Och det är något jag brottas med för jag vill något annat - och självklart spelar andra saker in utöver kläder men att säga att kläder inte har något med det att göra är fel. Som killen ovan säger, tjejer får ljusa kläder, de har annan passform och är inte lika lekvänliga. De får med all säkerhet oftare höra att de ska vara rädda om sina kläder, ta det försiktigt, spill inte osv. Med det och med andra saker också kommer duktigheten och berömmen.
Jag tycker absolut att man ska vara stolt över sitt kön, jag har problem med genus. Att inte inse att det vi lägger till grund för barnen när de är små påverkar dem när de är stora är naivt. Vi lever fortfarande i ett samhälle där kvinnor och män inte är jämställda.
En av de enklaste sakerna jag kan göra för mitt barn handlar om de yttre attributen. Nej jag tänker inte klä honom i klänning. Men han kommer inte heller få slips eller fluga. Hur gulligt det än är med små killar som har gubbkeps så nej.
Kläder oroar mig inte. Det är andra, mer omedvetna saker jag oroar mig för. Speciellt som ensamstående. Kommer jag lyckas fostra honom till en självständig person? En trygg person? En person med stor självkänsla? Ansvarstagande? Ödmjuk? Omtänksam? Modig? Framåt?
