Rädda KD's ansikte

För det är tydligen det som står på spel. KD förlorar på många andra sätt just nu, tex homosexuellas vigselrätt som gått från nej till okej. Så trots att en majoritet i riksdagen är positiv, så får  minoriteten bestämma. För barn ska ha rätt att känna till sitt biologiska ursprung. Jag undrar var skillnaden ligger i tex adoption. Min vän S, är adopterad och det hon känner till om sitt biologiska ursprung är platsen där barnhemmet en gång låg i delstaten Kerala i Indien. Jag kommer att ge dig Köpenhamn, en Stork-storfamilj - de anordnar träffar där du kommer att få möta andra barn med liknande biologiska bakgrund. S föräldrar är vita svenskar med mörka barn, som dessutom är separerade sen lång tid tillbaka. De längtade som jag och gjorde sitt allt, det är det enda man kan göra. Men tydligen inte i Sverige - 2009. 

 

- Jag tycker det är ledsamt att de borgerliga partierna som själva har tagit ställning för ett ja nu böjer sig för Kristdemokraterna, så att det inte blir något beslut i Sveriges riksdag, säger socialutskottets Ylva Johansson (S)

Kärnfamiljen

Det är klart att jag tänkte mig en kärnfamilj. Jag ville gärna göra det i rätt ordning, jag trodde att det var den enda ordningen. Jag tänkte att det skulle bli som när Bridget träffar Mark Darcy. Förstås. Men jag tänker nu att det viktiga är du, så om jag har tur - först du. 

Jag är uppvuxen i en kärnfamilj. Mamma, Pappa, Syster och jag. Du kommer förhoppningsvis hinna umgås med din mormor i evighet. Din morfar kommer du iaf få se på bild. Och han dig. Vi är splittrade nu, som så många andra kärnor. Och vet du, det funkar. Jag vet att jag inte kommer räcka till, bara jag. Men jag plus mitt entourage, vi kommer räcka till. Mina vänner, min mamma, min syster. Dina kusiner! Jag vet att det kommer bli en "Daddy issue", jag hoppas jag kommer kunna förklara. Skillnaden på biologisk far - donator, och känslomässig pappa som kommer att saknas. Eller så dyker det upp någon, som vill bli en del av oss. Vi får se! 

Längtan

Till mitt barn. 

Jag längtar efter dig. Och jag har gjort det ett tag nu. Jag har varit singel ganska länge, men för snart ett år sen träffade jag någon jag tyckte mycket om. Det höll i ett halvår, inte särskilt länge. Jag ville mycket mer och han oroade sig, så det sprack. Jag trodde länge att jag inte ville ha några barn, men efter jag fyllde 30 så vaknade det. Och när jag träffade honom, växte min längtan efter dig. När han lämnade mig var jag så arg, jag var arg att han lämnade mig ensam med min längtan. Men nu tänker jag att jag är glad att han väckte den innan det kanske var försent. 

Jag har bestämt mig att försöka få dig på egen hand. Det är inte lagligt i Sverige, så jag ska åka till Köpenhamn. Det kanske inte går, eller så kanske det kommer krävas många försök. Men om det lyckas så tänker jag att du vill veta vad som händer. Senare. Jag hoppas att du kommer att förstå, att jag inte kunde vänta längre. 

Det kanske snubblar in någon annan här, ni är välkomna på min resa.