Skrämsel-hicka

Bambi var trött igår. Så himla trött att han inte rörde sig alls från det jag vaknade till jag fick panik vid tvåtiden. Så då åkte vi till MVC och fick lyssna på hjärtat. Först lyssnade hon med tratt, och hörde inget. Bambis mormor satt i väntrummet då som tur var. Sen lyssnade hon med den lilla mirofonen, och då till slut kom de. Jämna och fina och i rätt takt. Puh.

Nu ska jag snart iväg till min nya barnmorska för första ggn. Måste säga att hittills är alla så där gulliga och trevliga på Visby MVC som alla säger. Hoppas min bm är det med.

Bambi har varit mer aktiv idag, men han är lite långsammare än förra veckan, han kanske förbereder sig... men jag är inte riktigt klar än... men kommer han så kommer han. Och då får allt lösa sig. Samtidigt vill jag gärna att han kommer snart, det vore himla fint att äntligen få träffa honom.

Rädslan..

... att det som var positivt slutar vara positivt. Den där rädslan som får en att hänga på låset på apoteket en torsdag förmiddag. Tänka att här var jag i måndags och köpte samma test av samma tjej. Sitta på jobbets toa och räkna 1001, 1002, 1003 för att jag glömt klockan på skrivbordet.

Fortfarande ett fint plus. Och rädslan är borta för stunden.

Blunda och Hoppa

Jeckan har temavecka som ni kan läsa om här, och här kommer mitt bidrag.

Jag vågar inte.

Sa hon. Till mig.

Hon stod på kanten. De grå molnen stora och arga.

Det finns inget att vara rädd för.

Sa jag. Till henne.

Vinden slet i hennes tröja. Vinden som var rädsla. Ilska. Bitterhet.

Varför just jag.

Sa vinden. Till henne.

Varför inte. Sa jag till henne.

Du är inte ensam. Du är inte liten. Det är inte omöjligt.

Sa jag. Till henne.

Hon såg mig i ögonen. Lyfte hakan. Håret rann runt huvudet.

Ett steg ut. Det svåraste. Som är enkelt.

Tack.

Sa hon. Till mig.

Tack sa jag till mig.

Ett steg ut.

När hon hoppar brister himlen.

Kvar blir bara stjärnor.