Visar inlägg med etikett förlossningsrädsla.. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett förlossningsrädsla.. Visa alla inlägg

söndag 5 september 2010

Att bita sig i tungan..

..ibland gör man det bara, fast man ångrar sig bra efteråt.

Igår hade mina släktingar anordnat grillfest för sina närmaste. Jag har ju bott här till och från rätt ocfta och länge nu så jag ahr träffat dem alla. Väldigt trevliga. Så det var kul. Några blev lite runda om fötterna. Diskussionerna blev lite mer onyanserade framåt midnatt.

En av kvinnorna började prata om förlossning. Hon har själv inga barn, är i 45-årslåldern så troligen blir det inga heller. Men hon hade väldigt många åsikter. Och det får man ju lov att ha förstås. Det har ju jag med, och jag har heller inte genomgått någon förlossning. Iaf det började med att vi pratade om doulas och hon berättade att hon nästan hade varit med vid sin svägerskas planerade kejsarsnitt. Och då kom en lång utläggning om planerade kejsarsnitt i samband med förlossningsrädsla. Och hon tyckte det var det mest onödigaste, "vi har ju fött barn i all tid". Till saken hör att hon (och här kommer ju mina fördomar fram) träffade en masaj på Zanzibar för några år sen och numera är gift med honom på masajvis och tillbringar några månader om året i hans by i Tanzania. "Där är det ju bara att bita ihop".

2007 dog 950 mödrar på 100 000 i Tanzania vid förlossning. Siffran i Sverige var 5,7.
Siffran för spädbarn som dog vid förlossning var 67 på 1000. Siffran i Sverige var 5,4.

Ändå har det ju skett positiva trender vad jag förstår i Tanzania. Men det där med att bita ihop. Jag vet inte. Det funkar ju sådär.

Men också statistiskt sett i Sverige, visst kejsarsnitten för förstagångsförlossningar har ju ökat. Men ligger inte den stora siffran i ökade planerade kejsarsnitt i andragångsförlossningar? Kvinnor som redan genomgått en förlossning med komplikationer? Om man nästan dör, bebisen nästan dör eller faktiskt dör vid förlossning - då skulle jag också vilja bli snittad.

Det är ju ingen lek att bli snittad heller, konvalesensen är längre. Man blir mer beroende av andra människor - man får ju knappt lyfta bebisen.

Nu blev det lite snurrigt, men kontentan är att jag tror inte det är så jäkla skitenkelt att få ett planerat kejsarsnitt för att man är rädd. Vad tror ni??