Så nu sitter jag här, och försöker påminna mig om att den här vardagen kunde sett helt annorlunda ut. Den kunde ha fortsatt som tidigare, med djupare dalar och flackare hopp. För att verkligen känna, hur oändligt tacksam jag är över slumpen, turen, händelsen. För det var tur. Det är jag helt säker på. Ibland funkar det, ibland funkar det inte. Och det funkade. Som tur, tur, tur var.
När jag läser andra bloggar, skrivna av dem som fortfarande slits mellan hopp och förtvivlan, längtan. Då kommer det tillbaka, ibland blir det för mycket. Jag orkar inte gå tillbaka dit. Men för det mesta läser jag, jag har blivit ganska dålig på att kommentera. Det vet jag. Men det känns så svårt ibland. Att heja på. Jag känner mig falsk och dum. Men bara för att jaginget säger, betyder det inte att jag inte läser - och hoppas för er skull.
Annars är det bara projekt nedräkning just nu. Har lite svårt att engagera mig i jobbet, fast längtar dit lite nu efter 3 dagars sjuksäng. Förkylning från hell är tillbaka. Snor och lock för öronen och ond hals och feber. Får börja skölja näsan igen :)
Jag googlar bebisgrejer och heminredning. Planerar hur jag ska möblera. Längtar till alla mina saker som står magasinerade i Visby. Få packa upp mig själv igen. Klart man klarar sig utan sina saker, och man klarar sig bättre ju mindre man har på ett sätt. Men det ska bli skönt att sätta mig i min soffa. Att dricka te ur min mugg. Att kunna ligga som ett x i 1,40 istället för en mask i 90. Ställa in spjälsäng och skötbord. Boa och göra klart till januari. När världen vänds upp och ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar