I morgon kommer frilanspersonerna hem till mig för intervju. Sen vet jag ju inte när det kommer ut i tidningen. Angående anonymitet. Jag har inget som helst besvär med att alla ni får se hur jag ser ut, eller får reda på vad jag heter. Så jag lovar att säga till när det dyker upp sen i en kiosk nära dig. :)
Däremot funderade jag en stund på om jag skulle hålla bloggen anonym. Och kom fram till - ja. Jag tänker berätta hur mycket det har betytt för mig att blogga, och vad alla andra bloggare har betytt och fortfarande betyder. Instant feedback liksom, från människor som förstår. Däremot kommer jag inte lämna ut adressen till den, jag vill inte att hela svenska folket ska få läsa mina innersta tankar. Men framförallt vill jag inte att eventuella människor jag känner/är bekant med ska läsa något så personligt som min blogg.
Dels därför att det blir för personligt, och dels därför att jag inte ser relevansen. Om man bara googlar i ämnet får man massa träffar på fantastiska bloggar, sen om det är min eller någon annans spelar mindre roll. Det är väl informationen man vill åt.
Om jag hade börjat den här bloggen idag, så hade jag hållit ännu hårdare på anonymiteten. Och antagligen inte lämnat ut den till de vänner som idag läser den, kanske inte ens min familj. Det är en trygghet i att kunna blotta sig utan att vara utlämnad.
fredag 17 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack för inputen!! Då är vi inne på samma spår. Jag vill ge ett ansikte och en röst för de som kanske inte vågar... Anonymiteten - vad gäller mina val - kommer ju vara hyfsat körd så snart jag har min räka ;0) Men bloggen får gärna fortsätta vara bara min!
SvaraRaderaJa, jag känner samma. Jag har också funderat på att vara med i media, helt öppet. Men bloggen önskar jag att jag hållit mer anonym.
SvaraRaderaJa men precis, det känns bara onödigt. Jag hade en vag tanke om att lämna ut min anonyma mailadress, ifall nån vill ta kontakt - men det känns som om man bara letar i fem min ensam på nätet så hittar man massa bra bloggar. Så jag struntar nog i det. Så vill man ju inte basunera ut sin anonyma mailadress heller till höger och vänster. Den är bra att ha. Orka skaffa en ny liksom...
SvaraRaderaFörstår dig precis! Endast en handfull av mina närmsta vet att jag bloggar - och jag har en stooor bekantskapskrets. Men i bloggvärlden är jag rätt anonym, även om jag går ut med namn. Lycka till med intervjun! Vill gärna läsa när den väl publiceras.
SvaraRaderaJag tänkte just på dig när jag läste mama häromdagen. Att den tidningen skulle ha en intervju med en kvinna som du, alla är inte kärnfamilj och jag tror det skulle uppskattas av många att höra din historia. Men det kanske är just mama du skulle viöja medverka i, det vet jag inte, men nu när jag hör att du Ska vara med i en tidning blir jag glad och ser fram emot att läsa!
SvaraRadera"Det kanske INTE är just mama" ska set stå. Är lite trött.
SvaraRadera@Sophie, från början var det tänkt tidningen Vi - superbra tänkte jag. Men sen sålde de in det till Aftonbladet Kropp&Hälsa Bilaga.. kändes sådär först, men samtidigt så når man väl egentligen rätt målgrupp.
SvaraRaderaLovar att säga till när det dyker upp... ifall maninte brukar köpa aftonbladet liksom. :)
Jag glömde ju säga - gud vad spännande! Ser fram emot att läsa!! Snälla snälla lägg ut en blänkare när det kommer ut, jag köper aldrig AB, brukar bara läsa på nätet och där syns inte den här typen av reportage...
SvaraRaderaÅh vad spännande! Hade ju Jenny-Min sida om barnlängtan och IVF i samma bilaga för knappt ett år sedan!
SvaraRaderaVilken härlig samling jag snart kommer få! :-)
haha jag förstår känslan. Jag var ju med i Aftonbladet i sommars om Ugglalala, i deras kvinnobilaga Wendela. Kände samma sak, köper aldrog aftonbladet och plöstligt satt jag med 10 ex i knät ( mammas som överdrev lite Grann)... Men det är egentligen bra att det är där du kommer vara, för det är hemma hos medelsvensson som behöver känna till andra människor liv...
SvaraRadera