Så har jag gjort min första föräldrakurs-dag idag. Eller 3h. Det var jag, 10st heteropar och en ensam tonårstjej. Vi skulle bla berätta lite om oss själva, bryta isen-prat liksom. Alla fick välja var sin bild och utgå från den. Det var många "som gillade att resa". Jag valde en bild på en man som plöjde sin åker med en häst. Inte så modern bonde precis. Jag sa att jag var en lantis.
Ensamstående lantis. Ja det är jag. Ja det är jag.
Och inte så bekymrad över att sexlivet kommer gå i stå med bebis i huset. Eller att jag ska läxa upp nån i hur man byter blöjor. På vissa plan kanske det är en fördel att vara singel.
Tänker jag.
fredag 24 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Haha, bra tänkt tänker jag! Och jag fick en påminnelse om att försöka ringa det där samtalet och höra om det finns någon föräldrakurs för mig med. Det går långsamt ibland.
SvaraRadera:) men visst är det lite skönt? i alla virrvarr av känslor behöver man inte bekymra sig om en relation samtidigt. Jag hoppas relationen kommer senare...
SvaraRaderaJa jag var lite skeptisk, men min bm var övertygande, och hon sa en del bra grejer på kursen, smarta saker och tips jag är glad för :) det är 3 ggr, nästa gång är amning o förlossning, och sista profylax. Min syster kommer upp för den - kan nog vara bra för oss båda..
HAHA! Tänk vad pretto en del människor blir i såna där sammanhang, "alla gillar att resa"
SvaraRaderaEller som när jag och mannen gick profylaxkurs när vi väntade vårt första barn, då skulle man måla upp en målbild av förlossningen och berätta för alla andra par.
Vi var sist ut, och jag blev smått panikslagen när den ena målbilden efter den andra målades upp, värre och värre, värst var det när en riktig PK-mamma berättade hur hon skulle föda utan nån smärtlindring alls, utan i varje värk skulle hon dyka ner i Atlanten och där skulle delfiner hjälpa henne genom värken, lotsa henne med sina små ryggfenor.
Jag blev obstinat, och sa när det blev min tur att "dom där drogerna som tar en till Atlanten vill jag också ha"
Fast jag möttes av en samlin förskräckta miner, och ett litet fniss, från min man.
Jag skulle vilja träffa henne sen efter förlossningen och fråga om hon träffade några delfiner, eller om hon liksom jag mest kände en helt galen smärta...
haha jaa jag tänkte detsamma... och när bm frågade hur de trodde att resandet skulle bli efteråt så var det ingen som trodde det skulle förändras... Att resa med barn är förstås fullt möjligt, men det kräver nog lite annorlunda planering. :)
SvaraRaderaoj! de där delfindrogerna skulle jag vilja ha med!!! :D
Ja det är väl klart att man kan res med barn, men ens prioriteringar förändras efter att man fått barn. Och då känns det inte lika angeläget.
SvaraRaderaJag kan säga att Atlanten-drogerna inte fanns. Iaf inte på SÖS.
Haha! Kul kommentar av "mirakelmamman". Usch, jag kan bli så trött på den där typen av självförhärligande människor som målar upp scenarier som bara gör andra osäkra. Hjälper ju inte alls! Idiotiskt självbedrägeri skulle jag vilja kalla det.
SvaraRadera"Single mother..." du måhända vara en ensamstående lantis, men en jävligt tuff sådan!
Singel - som i ensamstående, inte ensam!
SvaraRaderaDyk och hejsan tjosan kan man ju hålla på med, jag låg och tänkte hela förlossningen: andaaaaas, andaaaas (och var i h..ete är lustgasen, sno inte min lustgas!!!).
Om du förresten gillar profylaxtänket får du gärna låna min profylaxbok, det var ganska bra att gå igenom de olika teknikerna och öva lite. Det gör ont att inte få syre...
@Mirakelmamman.. ja självklart förändras ens prio. :)
SvaraRadera@Jenny.. haha man tackar.. inte känner man sig tuff jämt inte..
@Mikaela.. jaa.. jag har hört många positiva nära. Jag har ju den förmågan med att sluta andas vid smärta, eller andas väldigt ytligt.. Då är det ju svårt att få syre med ;)