höstdepp

Jag tycker hösten suger i allmänhet. Inte de där klara vackra höstdagarna med brandgula löv i drivor. Men de här dagarna. När himlen har samma nyans av grått och regnet strilar ner. Det blir bara kallare och kallare och snart är det lövsörja och spretiga tomma trädkronor. Jag försöker tänka att världens underbaraste växer inom mig och att vi snart, snart ska få träffas. Att jag ska få rå om oss på min egen plats. Och att det inte kommer spela någon roll att januarihimlen utanför är jämngrå och att det ständigt blåser kuling.

Men det är som svårt att skaka av sig den här tjocka filten av gråhet. Just idag känns allt bra så hopplöst långt bort. Helt onåbart liksom. Och jag förstår att det hänger ihop med vädret. Med alla runt omkring härinne som är rätt små och ledsna. IVF-försök som gått åt skogen och bebis som inte orkade leva längre. Och i världen utanför är allt och alla som en grå dimma. På t-banan ser alla ut som de sålt smöret men ändå inte hade råd med vinterkappan. Jobb jag inte vill gå till. Alla dagar är måndagar.

Jag har det här inom mig, jag vet - hela mitt liv har varit toppar och dalar. Där dalarna ibland blir oproportionerligt djupa. Och jag har svårt att njuta av topparna för att det inte känns som det är på riktigt. Som om det är fejkat liksom.

Jag vill lära mig att omfamna de där topparna, göra de bredare och jämnare. Kanske är det så när barnet kommer, att det sker automatiskt..? Nån sa att när man har barn har man inte lika mycket tid att vara deprimerad. Nu menar jag ju inte deprimerad som i sjukdomstillståndet, för det kan man nog inte välja så där bara. Vi kan kalla det deppig istället. Lite smådepp blir nog alla då och då, vissa mer andra mindre.

Jag är bara less på mig själv som koncentrerar sig på allt som är dåligt istället för att se det som är bra. Och det finns ju massa bra. Det känns bara som om det är på andra sidan rutan just nu. Och väntar. Faan vad svårt det är att leva i nuet. Och jag hoppas att alla som läser det här som har en verklig anledning till att vara depp har överseende, vissa dagar är bara jobbiga.