..try do feel the beat..

Idag är en bra dag. Har varit hos Ma och det var otroligt avslappnande. Ingen el. Och nålarna i lite andra punkter. Så packade hon mina fötter i en fleecefilt. Enligt österländsk filosofi kan man inte bli gravid om man har kalla fötter. Gick dit på lunchtimmen, och det var så himla skönt. Så just nu är allt mjukt och varmt. Mjukt och varm och glatt och bubbligt. Ska försöka hålla fast vid det. Dagens låt är den här. Fantastiska Regina.

Regina Spektor – Eet

Dag 15/1

Eller hur räknar man egentligen..? Idag är jag ju på 15 i min cykel, men 1 i 14-dagar-till-test.

Fin måndag. Trots att jag hann med de 3 största städerna i Sverige på mindre än 7h. Och åkte "pendeltåg" mellan Malmö och Göteborg. Det stannade i varje samhälle med en tågstation. Ganska fin sträcka, man såg havet ganska ofta. Kändes überlyxigt att sätta sig på X2000 i Gbg och susa till Sthlm.

Och vid Slussen fick jag sms av M, som hipp som happ var i stan. Hon joinade mig hem och det blev middag, te och tv. Perfekt avslutning på en lång men långsam dag.

I morrn ska jag till Dr Ma för en efter-insmeinations behandling. Och tydligen nått te. Det blev ingen akupunktur i Danmark eftersom det var söndag. Men enligt Ma så kan det ändå vara bra att göra en behandling inom 5 dagar. Så vi testar.

Sen blir det vänta. Och leva.

Men vilken flax

Den där akupunkturkliniken som Storkkliniken rekommenderar, ligger i samma hus. Ja då ökar ju chanserna till att det blir en dansk akupunktur i samband med inseminationen. Och jag har läst mailet som jag fick, och babelfisken i mitt öra tror atthon menar att jag ökar mina chanser från typ 27-28% till 40%. Det var väl lite rimligare. Så då får vi hoppas att det blir dax på måndag och inte på söndag när de har stängt... Då blir det glass på Ströget istället. Jag hoppas på fint väder!

40%...?

Allvarligt? Nu känns det ju som man borde försöka pressa in det med. Men frågan är ju om det går, jag inseminerar ju i naturlig cykel. Svårplanerat. Får se hur flexibla de är.

Akupunktur. Fantastiskt skönt.

Så här ser de ut. Jag går till Dr. Ma som har sin praktik nära Odenplan. Hon är från Kina, och det hela är väldigt osvenskt. Lågmält och effektivt. Behandlingsrummet har tre britsar, med gula draperier mellan sig. Det är trångt. Jag får ta av mig byxorna först och ligga på rygg, då kan man ha på sig sin t-shirt eller linne - man får rulla upp bara så magen är bar. Det är otroligt varmt därinne. Så kommer Dr. Ma in och snabbt som attan sätter hon i nålarna, fötterna, smalbenen, på knäts in och utsida, i höjd med äggstockarna och några i rad på magen. Och så de där i tumvecket - de enda som känns lite obehagliga. Sen kopplar hon elektroder till de som sitter vid äggstockarna och slår på strömmen. Tick-tick-tick-tick. I början känns det, det sticker - men ganska snart blir det bara ett jämt durr. Efter en stund så plockar Ma's assistent ur nålarna och jag får vända mig. Dags för ryggen. Ett tiotal nålar i jämt antal längs ryggraden. Vad händer då? Jag blir otroligt sömnig, och slumrar till - trots elektriciteten i magen. Hela behandlingen tar ungefär en timme, jag har gått två gånger och längtar till nästa gång. Så otroligt avslappnad det gör mig, trött och varm och mjuk. Förra gången träffade hon en nerv i höger tumveck - den köttiga delen där svullnade upp och jag fick svårt att röra handen. Men det gick över på några timmar. Hoppas det inte händer ofta. Fast å andra sidan är det väl i nerverna hon vill träffa...?

Tusen nålar och "En svamp&bark-te, tack!"

Idag har jag varit hos Dr. Ma. Hon huserar vid Odenplan och har en liten mottagning där man kan få olika behandlingar, som akupunktur och zonterapi. Det var spännande. Hon ställde många frågor, kände på min puls och tittade på min tunga. Pulsen var slö och tungan "inte så farlig". Så sa hon att jag var trött i ryggen. Och det är jag. Där vann hon över min skeptiska västerländska själ. Så i morgon ska jag få min första behandling, hon vill helst klämma in minst 4 innna jag åker till Köpenhamn igen. Och så ska jag dricka ett avkok av svamp och bark. Det lär smaka vidrigt är min gissning. Jag har som svårt för grönt te man får på sushiställen. Smakar tjära. Men allt man kan tänkas göra för att förbättra sina chanser, och jag vet itne om det är placebo eller om det är på riktigt men jag har förstått att det kan fungera.

Jag ringde min mamma ikväll med. Och berättade allt. Min mamma reagerade inte alls som jag tänkt, jag var lite väl fördomsfull. Hon sa en massa fina ord och vi vart båda två lite tårögda och mjuka i rösterna. Och hon ville sponsra mina besök hos Dr. Ma, där med basta.