Locket ska läggas på brunnen..

Väskan ska packas. Datorn ska laddas. Kamerabatteriet ska laddas. Biljetten ska printas.

I morrn går färden till en annan, lite bättre plats. Och eftersom jag aldrig köpte det där mobila internetet så blir det nog tyst. Ha en trevlig månad allihop och ses i mitten av augusti. Jag börjar första dagen efter semestern med att komma in vid lunch. Eftersom det ska kollas på Bambi. :)

Solvarm hud

Nu har solen gått i moln i Sthlm. Men jag lyckades somna i solstolen nån timme ialla fall, i linne. Fick solvarm hud och sommarkänsla. Härligt. Jag längtar, längtar, längtar hem till stranden och ljuset och människorna. Skärgård är inte min grej. Ge mig en horisont och ett stormigt hav och jag är lycklig.

Men det blir nog en annorlunda sommar i år. En sommar utan man. Förförra sommaren var det den där tokiga förälskelsen som ledde till att pendla mellan Skåne och Stockholm på hösten. Och förra sommaren var det det där lite lugnare, men inte på något sätt sämre förhållandet, som höll året ut. Utan pendling. Om han inte hade legat ljusår efter mig i barnfrågan hade vi kanske fortfarande umgåtts. Men han gjorde det lätt att välja.

Så i sommar. Inga män. Bara vänner. Och sol. Och bad. Och cykla. Gud vad jag saknar min cykel så här om våren. Den står i tryggt förvar i Tofta, men ska nog få flytta annorstädes i sommar. I Tofta får de bebis i juni. Det blir fint.

Fyra veckor på Gotland. Bara pausa och andas och återhämta sig. Ingen resa. Tror jag. Jag tänker att om det inte lyckas med inseminationer nu, i maj eller i juni så behöver jag nog en paus.

Jobbe?

Det är lördag. Vi har lite mycket på schemat på kontoret. Så jag jobbar hemifrån idag. Bloggar lite hemifrån med. Jag skulle aldrig kunna ha ett heltidshemifrånjobb. Då skulle inget bli gjort. Pausa är det jag gör bäst.

Jag trivs med mitt jobb. Jag trivs på företaget, med kollegorna, för det mesta med kunderna och uppgifterna. Vissa saker är tråkigare än andra. Jag jobbar i Stockholm. Men om jag blir gravid, och ensamstånde mamma så är tanken att jag ska flytta. Dit där mina närmaste bor. Där mitt sociala nät är bäst helt enkelt. Och främst - för att jag vill det. Jag är uppvuxen på Gotland - när jag var 18 så fanns det itne i min värld att jag skulle bo där. Jag längtade efter mycket större saker. Krymper ens visioner när man blir äldre? Eller börjar man helt enkelt gilla enkelhet? Jag älskar Gotland. Det finns inget som går upp mot en stormig dag på hösten, en somrig dag på stranden, en mjuk grönskande vårdag. Okej vintrarna brukar vara rätt kassa. Mest grått och regn. Men den ljusa delen uppväger. Jag säger som Lundell - där vill jag bo.

Men. Där kan jag inte jobba. Eller klart jag kan jobba. Men inte som jag gör nu. Lite snävare arbetsmarknad. Men gör det något?? Jag har tänkt en massa på det här. Och kommit fram till, nej. Självklart vill jag ha ett någorlunda stimulerande jobb, men jag kan tänka mig en helt annan sektor än min nuvarande. Det finns ett begränsat antal bildköpare på ön. Helt enkelt. Men... nära havet vill jag bo.