Nu har solen gått i moln i Sthlm. Men jag lyckades somna i solstolen nån timme ialla fall, i linne. Fick solvarm hud och sommarkänsla. Härligt. Jag längtar, längtar, längtar hem till stranden och ljuset och människorna. Skärgård är inte min grej. Ge mig en horisont och ett stormigt hav och jag är lycklig.
Men det blir nog en annorlunda sommar i år. En sommar utan man. Förförra sommaren var det den där tokiga förälskelsen som ledde till att pendla mellan Skåne och Stockholm på hösten. Och förra sommaren var det det där lite lugnare, men inte på något sätt sämre förhållandet, som höll året ut. Utan pendling. Om han inte hade legat ljusår efter mig i barnfrågan hade vi kanske fortfarande umgåtts. Men han gjorde det lätt att välja.
Så i sommar. Inga män. Bara vänner. Och sol. Och bad. Och cykla. Gud vad jag saknar min cykel så här om våren. Den står i tryggt förvar i Tofta, men ska nog få flytta annorstädes i sommar. I Tofta får de bebis i juni. Det blir fint.
Fyra veckor på Gotland. Bara pausa och andas och återhämta sig. Ingen resa. Tror jag. Jag tänker att om det inte lyckas med inseminationer nu, i maj eller i juni så behöver jag nog en paus.
