fredag 23 april 2010

Sånt som bara inte får hända

..men som gör det ändå. Jag vaknade i morse och koncentrerade mig på bra saker från början. Som att det är sol i Sthlm. Efter 3 dagar jämngrå, regngrå, snögrå tillvaro. Sol! Bra grej! Jag promenerade från Slussen till jobbet. 5000 steg. Bra sätt att börja dagen på. Bra grej! Drack en kopp te när jag kom fram. Pepparmynta. Bra grej!

Kollade FB. En vän till mig hänvisade till sin syters blogg i statusraden. Och under flera, flera sorgsna kommentarer. Jag kollade. Hon hade blivit mamma. Hennes kille hade blivit pappa. Men spjälsängen hemma stod tom. En normal graviditet och en normal förlossning. Bebisens hjärta slog, men hon andades inte. Och livet bara sakta försvann. Så fruktansvärt, fruktansvärt hemskt.

41 veckors förberedelse. Och nu bara tomt.

10 kommentarer:

  1. Fy vad jobbigt... Måste vara det hemskaste som finns, att mista sitt barn... Hoppas dom orkar kämpa sig tillbaka och försöka på nytt.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Ja, jag hoppas med. Att de blir gravida igen och att de kommer hem med en varm bebis.

    Välkommen förresten! Kikade in på din blogg, tufft! Det är bra för mig att få perspektiv på saker. Stor kram!

    SvaraRadera
  3. Usch så förfärligt! Det går inte att föreställa sig att sånt händer. Sånt får inte hända, så är det bara.

    SvaraRadera
  4. Tänkte på dig när jag skrev och tänkte att jag kanske iten skulle skriva det. Det händer ju, men är ju vansinnigt ovanligt. Nej Vilja, nu fokuserar vi på annat. Jag fokuserade precis på en bit Marabou premium.

    SvaraRadera
  5. Mmmarabou... ;)

    Skriv det du behöver. Jag lovar att ta hand om mig. Kram

    SvaraRadera
  6. Håller med om att sånt inte borde få hända. Kan inte ens föreställa mig den sorgen.

    SvaraRadera
  7. Nej det går inte att greppa..

    Stort lycka till förresten! hoppas mensen dyker upp snart. Kram!

    SvaraRadera
  8. Nästan för mycket för att man ska orka ta in det ofattbara...

    SvaraRadera
  9. ja Jenny, det är som omöjligt. :(

    SvaraRadera