XXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

M. Fan vad många M jag känner. Hoppas du känner igen dig. Du, ifall du uppdaterar dig igen, för det första. Vad fantastiskt trevligt det vara att ses i helgen. Och kommentaren från min kombo "jag har nog inte hört hmm-hmm skratta så här på länge" var klockren. Det var otroligt välbehövligt, så tack, tack min vän. Att du är min vän.

För det andra, angående andra saker, andra sorger. Det var aldrig din sak att trösta. Du var ju involverad lite mot din vilja, och det var inte din sak att lyfta mig. Jag behövde få vara arg på honom. Och det är så lätt att man hamnar i kläm som syster. Men nu är jag inte arg, det var länge sen det släppte.

Det är bara lite chockartat hur lika ni är. Inte bara utseendeslingor, glimtar av dna. Utan hela stråk av kroppsspråk. Säkert 20 ggr under ditt och M (en till M, alla heter M) besök hann tanken på din bror flippa genom mig. Med dig som spegel.

Det hängde kvar, så jag ringde din bror idag. Vi pratade en timme. Det var roligt! Självklart lite styng av olika slag att höra vissa grejer, men på det stora hela bara bra. Bra att han mår bra, bra att jag mår bra, när det gäller honom. Vi kommer nog inte umgås, men den gången våra vägar korsas - säkert på grund av dig, så kommer vi ha trevligt. Tid gör bra grejer helt enkelt. Slipar ner vasst och rundar av hörn.

Stor kram, min vän. Nästa påsk firar vi hos er. ;)