Jag vaknade med ett vemod. Det är inte dåligt tror jag. Kan ha att göra med att jag hade en vaken timme mellan 03 och 04. Tillslut kollade jag fb via telefonen. Jag hade fått ett mail av en ledsen, orolig vän. Saker hon sa tog mig tillbaka fyra år. När allt var upp och ner. Stabila saker jag lutade mig mot rycktes undan. Allt var grått och alla var räddda. saker som jag aldrig trodde skulle sägas sas, och kunde aldrig tas tillbaka.
Men det är fyra år sen. Vi har rest på oss sen dess. Ärr finns kvar, men de bleks. Och i ljuset som kom efteråt kan vi alla se att just för oss, just den här situationen - löste sig fint. Och vi kan se på det utan ledsamhet, om än med vemod.
Nu ska jag försöka säga rätt saker till min vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar