måndag 3 maj 2010

inlägg 101

Igår vaknade jag till ännu en vanlig dag. En lång skön söndag efter 6 dagar i antikt damm. Jag hade inte ens tänkt testa. Så säker var jag att det var negativt. Men så rev jag ändå upp den där förpackningen jag fick på Storkkliniken.

Den var positiv.

Jag satt där i ett par minuter och stirrade på strecken.

Sen gick jag till Nyckelviken, kliade en ko under hakan. Korsade motorvägen och köpte en juice och en clear blue. Solen sken.

I morse, när jag väntade på resultat på nummer 2 hann jag tänka 100 ggr att det var något fel på nummer 1. Sen dök det upp ett plus.



BF 10 januari 2011? G-A-L-E-T!!!! :D

lördag 1 maj 2010

angående uppdatering

och vänner.

Det är några få personer som känner mig i verkliga livet som fått adressen hit. Till mitt innersta. Det är ju lite som att låta dem läsa dagboken. Vilket är helt okej, om de ändå läste den. Vilket jag förstår att de inte gör. Mamma läser. Syster läser. Och M i Karlstad. Kanske H.

Men inte de andra. Vilket också är helt okej. Om det inte vore för att de frågar hur det går. Vissa ställer samma fråga om och om igen. "hur är det nu igen med det här?" Och jag förstår fullkomligt att det viktigaste för mig knappt är i periferin för er. Men varje gång ni frågar sånt jag svarat på ristas det in. Även om jag vet att ni är genuint intresserade:

Jag gillar er alla väldigt mycket, nån älskar jag tom. Men. Jag orkar inte upprepa mig. Jag orkar inte uppdatera er enskilt, igen och igen och igen.


fredag 30 april 2010

MiB -1997


Slötittade på Men In Black ikväll, den är ju jättegammal. Jag har sett den en gång, på bio. Det var en fin sommarkväll, och vi var jättemånga som bodde i huset på klintkanten. Röda stugan. Jag hade inget hår. Och en av bröderna, en av de yngsta fyllde 12. Jag satte honom på pakethållaren (han var ruskigt liten för sin ålder) och cyklade in till stan. Först gick vi in i domkyrkan och tände ett ljus för hans pappa. Sen gick vi på Röda Kvarn och såg Will Smith rädda världen. Först efteråt förstod jag att han inte kunde läsa. Så senare på kvällen när jag trimmade in mönster på hans huvud försökte jag förklara handlingen. Det gick så där, men jag tror han hade en kul kväll i alla fall. Jag skämdes och lärde mig läxan att inte förutsätta att man kan läsa för att man fyllt 12.

I alla fall, ikväll när jag låg i soffan med Saga-katten på magen så ringde E. Han och H vill kanske hitta på något på söndag, ifall det är fint väder. Jag sa ja, men jag vet inte. Söndag är test-dag, jag vet att jag sa att jag tänkte vänta på mens - men vem lurar jag..? Och eftersom jag är säker på at det är minus så kanske inte bästa draget är att stämma fikaträff med höggravida paret..?


Saga-katten

toppenhumör :)



Jag har bestämt mig att inte ta ut sorg i förtid, att inte deppa när det inte behövs. Det är ju enklare vissa dagar. Och idag är en sån dag. Det är rätt varmt, och jag jobbar massor idag och massor i morrn. Har lite dåligt samvete för att jobba på 1a maj, arbetarunge som jag är. Men nöden har ingen lag. Men det är rätt soft nu, glider runt i min egen takt. Börjar se slutet på den här vändan katalogproduktion. Och på söndag ska jag vara ledig, det lovas strålande sol över Sthlm. Jag tänkte gå förbi pocketshop och handla några, nya fräscha böcker jag kan knäcka ryggen på och göra en rasande mängd hundöron i.

Jag har väl börjat inse att det nog blir en vända till Köpenhamn om ca två veckor. Jag har som före-mens-känningar. De känns som igen. Men jag tänker inte deppa över det idag.

torsdag 29 april 2010

orka uppdatera


...vännerna.

Kan folk sluta fråga om det känns något? Om det hänt något? Några tecken? Särskilt trött blir jag på människor känner mig och som jag gett ut bloggadressen till. Om jag var en sån vän till nån som mig skulle jag uppdatera mig på nätet först. Checka in. Liksom.

En annan bloggare skrev att det nog inte var lätt att vara vän till henne. Det är nog inte lätt att vara vän till mig heller. Jag ångrar att jag berättat något för nån. Då skulle man slippa alla menande blickar och klämkäcka kommentarer. "Du måste tänka positivt!" Är inte det man vill höra när man känner att hoppet är ute. För det tror jag verkligen. Det käns ingenting. Inga ömma bröst. Inga nidblödningar. Inget, inget, inget. Så. Kan alla fatta nu?! Att tänka sig gravid är som ingen jävla möjlighet.

Fast jag lär mig ju. Vid första försöket berättade jag för många. Nu vid andra berättade jag för få. Och nästa gång kommer jag fan inte berätta för nån.

Nej nu ska jag sova och försöka vakna på rätt sida. Den andra alltså.

tisdag 27 april 2010

Trött som sakran


Är sjukt trött. Jag tänker att det kan vara ett tecken. Men mest ett tecken på att jag jobbat för mycket i två dagar och har 5 st kl.07-19 dagar kvar. Eller så är det ett annat teckan. Ingen meining att fundera för mycket på det hela. Och mamma om du läser så troligen inte. Bygg inte några überförväntningar nu. Jag är bara antikvitets-damm-trött.

Jag har inte så mkt att säga, och jag missar massa intressanta blogginlägg när jag ugglar i Uppsala på jobb utan nätverk. Men ett inlägg jag måste länka till är Immanuels. Magdalena Ribbing är allt en cool tant för det mesta. :D

Vi ses nästa vecka när dammet lättar. Klockan är 21.02 och jag ska lägga huvudet på kudden.


måndag 26 april 2010

en ängel

Kikade in på min väns systers blogg, hon som blev mamma till en ängel. De hade lagt in en bild, på den lilla tjejen. Hon ligger i en filt, pappa håller ömt. Hon ser ut som hon sover. Hon ser nyfödd ut, men levande. Så fin. Vad är meningen med det? Växa till perfektion i tryggheten, för att födas och sen inte leva?

Det är grymt. Och slump.

Hatar slumpen. Men det är väl lite det som är livet.