en ängel

Kikade in på min väns systers blogg, hon som blev mamma till en ängel. De hade lagt in en bild, på den lilla tjejen. Hon ligger i en filt, pappa håller ömt. Hon ser ut som hon sover. Hon ser nyfödd ut, men levande. Så fin. Vad är meningen med det? Växa till perfektion i tryggheten, för att födas och sen inte leva?

Det är grymt. Och slump.

Hatar slumpen. Men det är väl lite det som är livet.

Livet är kort

.. det visste man ju. Kortare för en del. En tjej på jobbet fick ett samtal idag, en nära vän hade gått bort. Det var väntat, vännen var sjuk men också alldeles för j-la ung. Knappt börjat det där man kallar livet. Hon gick hem förstås, för att försöka få ordning på det obegripliga. Hon är en varm och fin person jag knappt känner. Men det satte ändå känslan på den här dagen. Jag vill inte vara den som slösar tid, när vissa ingen får.

Just nu är alla känslor under ytan, precis innanför huden men ändå djupt inom mig. Det behövs bara lite rasp så kommer de fram. Och de verkar alla vara av den svarta sorten. Irritation. Ilska. Sorg. Har läst idag i fleras texter, många, många mår inte bra. Jag önskar att det fanns något man kan göra. En formel eller så. Så att alla mår lite bättre. Och att ingen som borde ha ett långt liv går bort i förtid.

Jag hoppas.