Inget nytt under solen

Förutom regnet då. Asså det är januari. Jag gillar inte regnet.

Idag sov jag länge, eller ja jag var ju tvungen att kissa varannan timme, men jag somnade om och om och om. Hade lite mensvärk i morse, jippie tänkte jag - alltid en början. Men det var nog bara min blåsa som väntat för länge. Det gick som över snabbt.

Så frukost klockan 12. Lunch klockan 15. Som tur var kom min syster på en snabbvisit däremellan. Efter lunch la jag mig i sängen igen och läste ut Annika Lantz 9 1/2 månad. En del rätt roliga grejer, en del rätt deprimerande. Sen somnade jag.

Vaknade nyss, snart blir det middag.

Det var det hela. Som ni fattar kommer jag nog vara vaken halva natten efter den här sova-dagen, men det är ändå bättre tv på en lördagnatt än en lördagdag. :)

"på fredag är det fest"

...eller är det lördag?

Jag ska tillämpa positivt tänkande efter åthutning :)

Ikväll har jag mått kasst, sovit sen jag kom hem från jobbet. Nu pinar jag i mig en smoothie med blåbär. Tack för det tipset, tror det kom från Loba. Smoothisar kan bli det nya rostbrödet här hemma! Men note to self, tryck a-l-d-r-i-g på nån knapp på mixern när du väl tagit av locket. Inte så begåvat.

Superskönt med helg, ifall andan faller på ska jag klippa gräset på framsidan. Typ 5X10 meter. Mest för att hålla skenet uppe i grannskapet... Gräs är alldeles härligt när det är långt tycker jag. Men husets katter börjar tycka att det är långt och skuttar bara stenplattorna i gången...

sömnlös

..jag sover som så illa. Ikväll kanske lite extra för att jag sovit lite till och från i soffan. Jag googlade och inser att det kanske är vanligt. Kanske det är oron. Jag vet inte. Men jag somnar och vaknar och somnar och vaknar. Och ibland somnar jag inte.

Jag gjorde en liten godnatt-spotify, ska försöka slumra lite nu.

Godnatt, godnatt

en ängel

Kikade in på min väns systers blogg, hon som blev mamma till en ängel. De hade lagt in en bild, på den lilla tjejen. Hon ligger i en filt, pappa håller ömt. Hon ser ut som hon sover. Hon ser nyfödd ut, men levande. Så fin. Vad är meningen med det? Växa till perfektion i tryggheten, för att födas och sen inte leva?

Det är grymt. Och slump.

Hatar slumpen. Men det är väl lite det som är livet.

Punkterad

Idag hände en liten grej på jobbet. En person blev sur för att en grej inte funkade och fast det inte var mitt fel att det inte funkade och fast jag försökte hjälpa till att lösa problemet så surnades det till. Inte speciellt mycket. Och min reaktion på det var inte proportionerlig. När det löst sig gick jag tillbaka till mitt och luften gick ur mig. Jag har sällan känt mig så fysiskt trött utan någon speciell orsak. Jag har sovit minst 7 timmar i natt. Det trötta blev till en stor ledsamhet som bara inte gick att hejda. Och jag fattar ju att den inte har något som helst att göra med något litet surande bland kollegor. Jag känner mig på gränsen hela tiden nu. Ska det tippa? Jag är så trött. Och trött på att vara stark. Trött på att ta hand om mig. Trött på att vara ensam i det här. Det finns inte någon jag kan luta mig mot när det blir för mycket. Ingen som kan hjälpas åt att dra. Och det funkar oftast, men idag brast det. Nu är det lite bättre. Akupunktur och chokladglass. Varm filt och kattsällskap i soffan. Och nu sova. Länge.