Det är några få personer som känner mig i verkliga livet som fått adressen hit. Till mitt innersta. Det är ju lite som att låta dem läsa dagboken. Vilket är helt okej, om de ändå läste den. Vilket jag förstår att de inte gör. Mamma läser. Syster läser. Och M i Karlstad. Kanske H.
Men inte de andra. Vilket också är helt okej. Om det inte vore för att de frågar hur det går. Vissa ställer samma fråga om och om igen. "hur är det nu igen med det här?" Och jag förstår fullkomligt att det viktigaste för mig knappt är i periferin för er. Men varje gång ni frågar sånt jag svarat på ristas det in. Även om jag vet att ni är genuint intresserade:
Jag gillar er alla väldigt mycket, nån älskar jag tom. Men. Jag orkar inte upprepa mig. Jag orkar inte uppdatera er enskilt, igen och igen och igen.
Jag upplevde samma sak när jag bloggade från Afrika. Vissa orkade inte läsa där. Det som hände var att jag till slut inte orkade prata med dem.
SvaraRaderaOrka liksom dårå... ;)
Det är bara så frustrerande, jag är ju egentligen glad att de bryr sig - men graden av det dras ju ner när jag måste berätta samma sak 5 ggr.
SvaraRaderaSamtidigt som jag ska lyssna intensivt på krossade hjärtan och jobbiga jobb och fantastiska hobbisar.
Jag läste förresten din Afrika-text, men jag kommenterade den nog aldrig. Den var väldigt väl skriven, och lämnade nog ingen oberörd.
SvaraRaderaJag hade läst din Afrika-blogg :)
Vill bara påminna om att min temavecka är igång, och att jag ser fram emot ditt bidrag =) Spännande...
SvaraRaderaDet är bra att du "säger ifrån" i den här frågan. Man orkar ju inte och folk har ju fått bloggadressen av en anledning.
SvaraRaderaÅh Jessica jag vet exakt vad jag skulle vilja fpta, ska bara få in det i planeringen :)
SvaraRaderaLoba.. ja, man blir lite trött. Det var ju en tröskel bara att ge ut adressen, om jag vetat att de inte skulle läsa hade jag ju struntat i det :)
Jag läser, ska försöka att inte fråga för mycket med det är inte alltid lätt att vara kompis, eller syster och just nu är jag båda... Kram H
SvaraRaderaH, du är enkel att umgås med. Du är väldigt insatt, pga syster. Du ger ju mig svar på frågor! Och du frågar aldrig samma sak två ggr. Så sluta inte. Jag ventilerar här, och jag förstår att jag kanske borde tänka på vad jag säger. Men ibland pyser det ut. Jag är glad att du läser, och om du känner att nej fan jag orkar inte - så låt bli. Jag förstår dig, så långt jag kan.
SvaraRaderaEn fika i trädgården i helgen? :) Kram!
Hej hej,
SvaraRaderadet är nog första gången jag tittar in här! =)
Tack för kommentarer på min blogg.
Kommer säkert stöta på problem med datorn och då kommer jag att komma springande till dig, tack för erbjudandet!
Håller helt och hållet med dig i ditt inlägg, förstår verkligen. Ibland blir det too much, att utöver allt annat behöva stå ut med dessa återkommande frågor...svår balansgång har jag märkt. Det är svårt för den som ställer frågan och svårt för den som får frågan...
Många kramar,
Joanna
Men hej Joanna! Jag har läst din blogg en tid - jag är hemsk ledsen för er skull, hoppas att nästa gång är er. Ja, det är ju en jobbig sits för alla parter, man får helt enkelt ta det lite dag för dag ibland. Jobbiga grejer är just jobbiga.
SvaraRaderaJa men ja! Hojta bara. Jag jobbar heltid framför em mac. :D
Stor kram!
Man kan ju tycka att vänner som har fått tillgång till ens innersta kunde bemöda sig med att hålla sig själv uppdaterade. Men om man ser det från den andra sidan: Kan det vara så att dina vänner (trots att de vet om bloggen) frågar för att det annars känns som att ha läst din dagbok?
SvaraRaderaåh, så kan det ju naurligtvis vara. Det är som svårt att tänka uifrårn ett annat perspektiv än sitt eget! Tack :)
SvaraRaderaJag hade en ledsam stund när jag skrev det här, det är itne särskilt nyanserat. Mest ventilerat. Och det är bra att få lite synpunkter på det. Antar att ni alla känner igen delar.
Jag är ju egentligen glad att de frågar, och bryr sig.. :)