söndag 25 april 2010

eldar upp mig


...i veckan så börjde en vän pata med mig på msn. Vi har inte pratat på evigheter, för jag brukar vara den som tar kontakt men jag orkar som inte hålla på att jaga längre. Vi har inte setts sen i julas, och sist vi pratade i telefon var i januari, jag ringde henne på hennes födelsedag. Jag hade kanske fortsatt jaga om hon inte avslöjade däromkring att hon var gravid. Jag kan förstå att hon tycker situationen är lika jobbig som jag. Men hon har som aldrig sökt upp mitt sällskap, jag har alltid sökt upp hennes.

Men så i veckan så började hon prata med mig på msn. Alltså lite drygt 3,5 mån sen sist.

"Hur går det med danmark då?"

Va fan! Om du är genuint intresserad så luft luren iaf och ring! Danmark är inget litet roligt projekt som jag kan avhandla på msn - det torftigaste kommunikationssättet näst sms. Vad vill hon liksom att jag ska säga? När jag sitter på jobbet dessutom.

"Du behöver ju inte prata om det om du inte vill."

Nej tack. Jag har andra människor runt omkring mig som jag träffar/pratar med oftare än var 3,5 månad. De är intresserade av Danmarkprojektet och de pratar jag med. Vill du prata om det viktigaste i mitt liv - ring. Vill du prata om väder och vind - skicka ett yo på msn.


ps. Idag är halvtid.

Busy week ahead


Nästa vecka är det jobbjobbjobbjobb. Vi plåtar Uppsala auktionskammares kvalitétsauktions-kataloger. 2 ggr om året. Det betyder flytta hela studion till Uppsala och jobba 7 dar i sträck. Vi är 3 som plåtar dryga 1500-1600 nummer. Härliga tider. Möbeln ovan såldes för 1 år sen tror jag om jag inte minns helt fel. Sveriges dyraste. 15,2 mille. För en möbel. Men den var ju unik. Knut Knutsson var i extas.

Jag önskar att jag hade lite bättre ekonomi. Att inte det var en stress i sig. Man räknar och räknar och tänker hur många försök ens ihopsamlade pluringar räcker till. Fyra. Om 2-3 försök kanske jag får fundera på att använda anonym donator. Men jag vill inte. Jag är nyfiken av naturen. Tänker att mitt barn kommer ärva det. Om jag hade 15,2 mille skulle det inte vara en issue. Och inte skulle jag köpa en möbel jag var tvungen att förvara i en låda i ett bankvalv.

Jag har i alla fall laddat i helgen. Med att vila. Och vara i solen mest hela tiden. Och fikat med D. Såg slöa lammungar i Nyckelviken. :)



Kändisar och barn del 2

Samma morgonritual som igår. Så idag läste jag om Vickan o Daniel.

Alltså jag tycker att monarkin är en seglivad men rätt omodern historia. Och ja, det gör mig lite arg att vi skattebetalare ska lägga 12-15 mille extra till ett "sagobröllop". Det kanske ger ett uppsving inom turistnäringen i juni, men det ger en fadd smak i munnen när det finns andra hål att stoppa pengarna i. Varför inte gifta sig borgerligt? Bjuda in de närmast sörjande liksom.

Så ja, jag gillar inte monarkin. Det innebär ju inte att jag har något personligt mot kungafamiljen. Och jag kan tycka att det är jäkligt synd om Madde just nu, alla vet ju hur jobbigt och fult ett uppbrott kan vara, och att det då följs av hela Sverige (och Tyskland med..), fy.

Och längst ner i den här artikeln står det om Haga. Att slottet renoveras för ca 40 mille (även det pengar som kunde gått till pensionärer, hemlösa eller naturskyddsföreningen) - för att anpassa stället till en barnfamilj.

Vickan är lika gammal som jag. Snart 33. Tänk om hon inte kan få barn?

lördag 24 april 2010

Solvarm hud


Nu har solen gått i moln i Sthlm. Men jag lyckades somna i solstolen nån timme ialla fall, i linne. Fick solvarm hud och sommarkänsla. Härligt. Jag längtar, längtar, längtar hem till stranden och ljuset och människorna. Skärgård är inte min grej. Ge mig en horisont och ett stormigt hav och jag är lycklig.

Men det blir nog en annorlunda sommar i år. En sommar utan man. Förförra sommaren var det den där tokiga förälskelsen som ledde till att pendla mellan Skåne och Stockholm på hösten. Och förra sommaren var det det där lite lugnare, men inte på något sätt sämre förhållandet, som höll året ut. Utan pendling. Om han inte hade legat ljusår efter mig i barnfrågan hade vi kanske fortfarande umgåtts. Men han gjorde det lätt att välja.

Så i sommar. Inga män. Bara vänner. Och sol. Och bad. Och cykla. Gud vad jag saknar min cykel så här om våren. Den står i tryggt förvar i Tofta, men ska nog få flytta annorstädes i sommar. I Tofta får de bebis i juni. Det blir fint.

Fyra veckor på Gotland. Bara pausa och andas och återhämta sig. Ingen resa. Tror jag. Jag tänker att om det inte lyckas med inseminationer nu, i maj eller i juni så behöver jag nog en paus.

planer kan gå i stöpet

Vaknade lite tidigt och ligger kvar i sängen och läser skräp på nätet. Läste den här artikeln i Klick. Emma Andersson har funderat ut allt. I sommar ska hon och pojkvännen gifta sig. Sen ska de rå om varandra ett år. Och sen ska hon bli mamma.

Jag vill bara skrika när jag hör sånt. Slösa inte tiden människa!

Men hon kanske blir en av de där lyckligt ovetande om IVF. Planen kanske går på räls. Jag reser lite ragg bara. När man funnit mannen i sitt liv (sen fyra år tillbaka) då ska man inte vänta.

fredag 23 april 2010

Dag 5


Jag kan ju inte räkna. Önsketänkande att onsdag var fyra. Det var ju bara tre. Så idag är nummer fem. Eller 19 i min cykel. Jag har bestämt att jag struntar i det där graviditetstestet, väntar på min mens istället. Så slipper man kanske bli dubbelt besviken...?

Jag pratade med en vän idag. Hon hade tydligen pratat med min syster. Att de oroade sig för hur jag ska hantera besvikelser. Jag är rätt dålig på det. I allmänhet. Om du läser här nu L, och systern med för den delen så tror jag det kommer gå fint ett par ggr till. När jag möter väggen får ni väl skrapa ihop mig och leda mig till nån som kan sätta ihop bitarna igen. Jag kommer verkligen inte lägga min sorg på era axlar. Jag äskar er för mycket för det.




ps. du kommer alltid vara snyggare än Mila. Och vi borde ha krossat den där gamla tv:n istället. Fatta vilka bilder det hade blivit!

Sånt som bara inte får hända

..men som gör det ändå. Jag vaknade i morse och koncentrerade mig på bra saker från början. Som att det är sol i Sthlm. Efter 3 dagar jämngrå, regngrå, snögrå tillvaro. Sol! Bra grej! Jag promenerade från Slussen till jobbet. 5000 steg. Bra sätt att börja dagen på. Bra grej! Drack en kopp te när jag kom fram. Pepparmynta. Bra grej!

Kollade FB. En vän till mig hänvisade till sin syters blogg i statusraden. Och under flera, flera sorgsna kommentarer. Jag kollade. Hon hade blivit mamma. Hennes kille hade blivit pappa. Men spjälsängen hemma stod tom. En normal graviditet och en normal förlossning. Bebisens hjärta slog, men hon andades inte. Och livet bara sakta försvann. Så fruktansvärt, fruktansvärt hemskt.

41 veckors förberedelse. Och nu bara tomt.