.. det visste man ju. Kortare för en del. En tjej på jobbet fick ett samtal idag, en nära vän hade gått bort. Det var väntat, vännen var sjuk men också alldeles för j-la ung. Knappt börjat det där man kallar livet. Hon gick hem förstås, för att försöka få ordning på det obegripliga. Hon är en varm och fin person jag knappt känner. Men det satte ändå känslan på den här dagen. Jag vill inte vara den som slösar tid, när vissa ingen får.
Just nu är alla känslor under ytan, precis innanför huden men ändå djupt inom mig. Det behövs bara lite rasp så kommer de fram. Och de verkar alla vara av den svarta sorten. Irritation. Ilska. Sorg. Har läst idag i fleras texter, många, många mår inte bra. Jag önskar att det fanns något man kan göra. En formel eller så. Så att alla mår lite bättre. Och att ingen som borde ha ett långt liv går bort i förtid.
Jag hoppas.
Så sorgligt. Men tack för påminnelsen om livets förgänglighet, om att inte slösa tid när vissa ingen får. Den påminnelsen behövs när tankarna bara går på rutin.
SvaraRaderaFint skrivet...
SvaraRaderaJa döden är som så otroligt stor. Och svår att handskas med. Seciellt när unga går och dör som itne borde det. Sen hamnar man ju i rutin igen. Det är ju livet det med. men de där pauserna när man känner, jag lever, de är betydelsfulla. kan förändra liv.
SvaraRadera