fredag 30 april 2010

MiB -1997


Slötittade på Men In Black ikväll, den är ju jättegammal. Jag har sett den en gång, på bio. Det var en fin sommarkväll, och vi var jättemånga som bodde i huset på klintkanten. Röda stugan. Jag hade inget hår. Och en av bröderna, en av de yngsta fyllde 12. Jag satte honom på pakethållaren (han var ruskigt liten för sin ålder) och cyklade in till stan. Först gick vi in i domkyrkan och tände ett ljus för hans pappa. Sen gick vi på Röda Kvarn och såg Will Smith rädda världen. Först efteråt förstod jag att han inte kunde läsa. Så senare på kvällen när jag trimmade in mönster på hans huvud försökte jag förklara handlingen. Det gick så där, men jag tror han hade en kul kväll i alla fall. Jag skämdes och lärde mig läxan att inte förutsätta att man kan läsa för att man fyllt 12.

I alla fall, ikväll när jag låg i soffan med Saga-katten på magen så ringde E. Han och H vill kanske hitta på något på söndag, ifall det är fint väder. Jag sa ja, men jag vet inte. Söndag är test-dag, jag vet att jag sa att jag tänkte vänta på mens - men vem lurar jag..? Och eftersom jag är säker på at det är minus så kanske inte bästa draget är att stämma fikaträff med höggravida paret..?


Saga-katten

toppenhumör :)



Jag har bestämt mig att inte ta ut sorg i förtid, att inte deppa när det inte behövs. Det är ju enklare vissa dagar. Och idag är en sån dag. Det är rätt varmt, och jag jobbar massor idag och massor i morrn. Har lite dåligt samvete för att jobba på 1a maj, arbetarunge som jag är. Men nöden har ingen lag. Men det är rätt soft nu, glider runt i min egen takt. Börjar se slutet på den här vändan katalogproduktion. Och på söndag ska jag vara ledig, det lovas strålande sol över Sthlm. Jag tänkte gå förbi pocketshop och handla några, nya fräscha böcker jag kan knäcka ryggen på och göra en rasande mängd hundöron i.

Jag har väl börjat inse att det nog blir en vända till Köpenhamn om ca två veckor. Jag har som före-mens-känningar. De känns som igen. Men jag tänker inte deppa över det idag.

torsdag 29 april 2010

orka uppdatera


...vännerna.

Kan folk sluta fråga om det känns något? Om det hänt något? Några tecken? Särskilt trött blir jag på människor känner mig och som jag gett ut bloggadressen till. Om jag var en sån vän till nån som mig skulle jag uppdatera mig på nätet först. Checka in. Liksom.

En annan bloggare skrev att det nog inte var lätt att vara vän till henne. Det är nog inte lätt att vara vän till mig heller. Jag ångrar att jag berättat något för nån. Då skulle man slippa alla menande blickar och klämkäcka kommentarer. "Du måste tänka positivt!" Är inte det man vill höra när man känner att hoppet är ute. För det tror jag verkligen. Det käns ingenting. Inga ömma bröst. Inga nidblödningar. Inget, inget, inget. Så. Kan alla fatta nu?! Att tänka sig gravid är som ingen jävla möjlighet.

Fast jag lär mig ju. Vid första försöket berättade jag för många. Nu vid andra berättade jag för få. Och nästa gång kommer jag fan inte berätta för nån.

Nej nu ska jag sova och försöka vakna på rätt sida. Den andra alltså.

tisdag 27 april 2010

Trött som sakran


Är sjukt trött. Jag tänker att det kan vara ett tecken. Men mest ett tecken på att jag jobbat för mycket i två dagar och har 5 st kl.07-19 dagar kvar. Eller så är det ett annat teckan. Ingen meining att fundera för mycket på det hela. Och mamma om du läser så troligen inte. Bygg inte några überförväntningar nu. Jag är bara antikvitets-damm-trött.

Jag har inte så mkt att säga, och jag missar massa intressanta blogginlägg när jag ugglar i Uppsala på jobb utan nätverk. Men ett inlägg jag måste länka till är Immanuels. Magdalena Ribbing är allt en cool tant för det mesta. :D

Vi ses nästa vecka när dammet lättar. Klockan är 21.02 och jag ska lägga huvudet på kudden.


måndag 26 april 2010

en ängel

Kikade in på min väns systers blogg, hon som blev mamma till en ängel. De hade lagt in en bild, på den lilla tjejen. Hon ligger i en filt, pappa håller ömt. Hon ser ut som hon sover. Hon ser nyfödd ut, men levande. Så fin. Vad är meningen med det? Växa till perfektion i tryggheten, för att födas och sen inte leva?

Det är grymt. Och slump.

Hatar slumpen. Men det är väl lite det som är livet.

söndag 25 april 2010

eldar upp mig


...i veckan så börjde en vän pata med mig på msn. Vi har inte pratat på evigheter, för jag brukar vara den som tar kontakt men jag orkar som inte hålla på att jaga längre. Vi har inte setts sen i julas, och sist vi pratade i telefon var i januari, jag ringde henne på hennes födelsedag. Jag hade kanske fortsatt jaga om hon inte avslöjade däromkring att hon var gravid. Jag kan förstå att hon tycker situationen är lika jobbig som jag. Men hon har som aldrig sökt upp mitt sällskap, jag har alltid sökt upp hennes.

Men så i veckan så började hon prata med mig på msn. Alltså lite drygt 3,5 mån sen sist.

"Hur går det med danmark då?"

Va fan! Om du är genuint intresserad så luft luren iaf och ring! Danmark är inget litet roligt projekt som jag kan avhandla på msn - det torftigaste kommunikationssättet näst sms. Vad vill hon liksom att jag ska säga? När jag sitter på jobbet dessutom.

"Du behöver ju inte prata om det om du inte vill."

Nej tack. Jag har andra människor runt omkring mig som jag träffar/pratar med oftare än var 3,5 månad. De är intresserade av Danmarkprojektet och de pratar jag med. Vill du prata om det viktigaste i mitt liv - ring. Vill du prata om väder och vind - skicka ett yo på msn.


ps. Idag är halvtid.

Busy week ahead


Nästa vecka är det jobbjobbjobbjobb. Vi plåtar Uppsala auktionskammares kvalitétsauktions-kataloger. 2 ggr om året. Det betyder flytta hela studion till Uppsala och jobba 7 dar i sträck. Vi är 3 som plåtar dryga 1500-1600 nummer. Härliga tider. Möbeln ovan såldes för 1 år sen tror jag om jag inte minns helt fel. Sveriges dyraste. 15,2 mille. För en möbel. Men den var ju unik. Knut Knutsson var i extas.

Jag önskar att jag hade lite bättre ekonomi. Att inte det var en stress i sig. Man räknar och räknar och tänker hur många försök ens ihopsamlade pluringar räcker till. Fyra. Om 2-3 försök kanske jag får fundera på att använda anonym donator. Men jag vill inte. Jag är nyfiken av naturen. Tänker att mitt barn kommer ärva det. Om jag hade 15,2 mille skulle det inte vara en issue. Och inte skulle jag köpa en möbel jag var tvungen att förvara i en låda i ett bankvalv.

Jag har i alla fall laddat i helgen. Med att vila. Och vara i solen mest hela tiden. Och fikat med D. Såg slöa lammungar i Nyckelviken. :)