Min pappa ringde igår, jag hann inte svara och han var bra slirig på mobilsvaret. Min pappa är alkoholist. Det är inte så svårt att säga det idag, men för bara några år sen hette det fortfarande att han "har lite problem med spriten". Det finns gott om såna i Sverige. Och man ska kalla saker vid sitt rätta namn. Människor som har problem med spriten är alkoholister. Så är det bara. Sen är det klart att det finns grader av alkoholism. Vissa klarar sin dag, håller fast vid jobb och super på helg och semester "för att slappna av". Vissa slutar på bänken. Min pappa var till för några år sen nånstans mitt mellan. Med en dragning mot bänken när katten (mamma) var borta. Nu har jag ingen aning. Men jag misstänker närmare bänken.
"Missade ditt samtal igår. Du får gärna ringa igen när du är nykter. Jag har något roligt att berätta. Men jag vill inte prata med dig när du är full. Kram."
Svarade jag. Igår. Min farsa får ganska lätt sårade känslor. Ömma tår. Men jag är färdig med att göra avkall på mig själv för att inte såra hans ego. Jag vill inte prata med honom när han är full. Det är meningslöst. Och om han bodde i närheten skulle mitt utlimatum för att träffas att han är nykter. Det är inte mycket begärt. Och Bambi skulle aldrig, aldrig träffa honom full. Aldrig. Är det något jag lärt mig så är det att barn överhuvudtaget inte ska umgås med fulla människor. Fulla människor blir skal av normalt. De beter sig underligt och pratar konstigt.
En av mina vänner berättade att när det var gårdsfest hemma hos henne när hon var liten, när klockan började närma sig natt och de flesta vuxna blev knasiga så samlade hennes pappa ihop alla ungarna och gick på tiger/spök/skattjakt. Hon fattade först på äldre dar varför han gjorde det. För att fulla människor är konstiga. När kalasen i framtiden börjar spåra ur, skitsamma om det är själva Midsommarafton - då är det jag som tar Bambi i handen och går på upptäcktsfärd.
Just ja. Nej han har inte hört av sig. Och jag håller inte andan.

Min pappa och Pippis har bara en sak gemensamt, avståndet.

Fina du! Jag hoppas han hör av sig snart. För sin egen skull. Och för din och Bambis.
SvaraRaderaStor kram!
ahh.. tack :) hmm jag har tappat alla illusioner om det hela. Fast det gör ju inte att jag inte önskar att det sett annorlunda ut.. Kram själv!!
SvaraRadera