Pratade med en mycket god vän idag. Och hon sa "Det är svårt att vara glad när man mår illa, oroa dig inte, du kommer vara glad sen."
För just nu är jag mest trött och less. Och det känns inte helt okej att ens tänka det. Men det är svårt att vara glad, när det är kämpigt att ta sig ur sängen om mornarna.
Det betyder ju inte att det är fel på något vis, bara att jag önskar att min kropp kunde hänga med. Men sen är det ett berg av uppgifter på jobbet, så där mycket så att dagarna fram till semestern bara kommer att rinna iväg. Kanske en och annan helgdag kommer ryka. Det känns fruktansvärt jobbigt.
Önskar jag kunde krypa ner under täcket och vakna upp v.29. I en husvagn parkerad på finaste gården i Lau, med hästarna runt knuten och havet knappa kilometern bort. Med en ny fräsch hög pocketar och datorn laddad med serier för sena sommarnätter. Fi fan vad skönt.
Förstår att det är jobbigt. Och oavsett hur mycket man längtat, så får man gnälla för att det är jobbigt. Det är ju inte att må dåligt man har längtat efter. Hoppas att det löser till sig semestern. Kram.
SvaraRaderaMådde oxå pest så jag förstår hur du känner dig... Förhoppningsvis blir det bättre ju längre fram det lider...
SvaraRaderaJag var likadan. Men sen kommer smekmånadsperioden(för många). Håll ut, det blir bättre. Och man får må dåligt även om man är gravid, det är inte otacksamt på något vis. När jag var gravid kändes det som att va bakfull i 20 veckor, puh.
SvaraRaderaKram
Stackare, det är jobbigt att må dåligt dag ut och dag in. Att man då blir både blir trött och less är inte konstigt. Jag känner igen mig. Men rätt var det är kommer du till "prinsess-perioden"; illamåendet är borta och du mår fint igen. Sedan börjar bebisen sparka så du känner det - ljuvligt!
SvaraRaderaåh tack för alla fina kommentarer.. :) Och Mia, hoppas jag itne har 10 veckors bakfylla kvar.. :O
SvaraRaderaKram!!
Jag fick alltid så dåligt samvete när jag kände mig kass under graviditeten. Eftersom man kämpat så länge. Men det ger en ju inte midre rätt att känna att det är skit emellanåt. Det händer så mycket i kroppen och det är svårt att hänga med. Du får visualisera din husvagn och hästarna så kanske det kan hjälpa lite:o)
SvaraRaderaKram!
jaaa... man får lite dåligt samvete bara. Ja men gud, jag ligger redan där på sängen med sommarregnet utanför. Har sällan längtat så mycket efter ledigt. :)
SvaraRaderaFler än man tror avskyr graviditeten. Och inte förrän man börjar hinta om att man tycker det är jobbigt får man höra det. Har många i min närhet som erkänt att det "bara" blivit två barn för att de inte trivts med att vara gravida, att två gånger är nog. Så dåligt samvete ska man verkligen inte ha. För det är ju slutprodukten man längtar efter och strävar efter, inte graviditeten i sig, även om jag inte skulle vilja vara utan den. Trots allt.
SvaraRaderaHaha ja du Mikaela, jag har svårt att förstå att det blir ens två. Jag förstår varför man vill ha barn, och kan tycka att syskon är ju kul. Jag har bestämt en förälder ett barn. Nånstans tänkte jag innan att ifal jag träffar någon så kanske att man vill ha ett gemensamt barn. Men nu.. nej. Jag får se till att vänta med att träffa n ån tills jag är förbi klimakteriet. Alternativt finns det säkert många singelpappor.
SvaraRadera