fredag 7 maj 2010

Introducing Bambi

Läste precis Teas funderingar om varför man kallar foster för Pyret.

Planen, drömmen, pricken i mig har jag kallat Bambi Sickafoose Daensk. Bambi till vardags. Det hela har sin början i december 2008. Jag var nydumpad, hjärtekrossad och tillbringade tiden i soffan hemma. Ganska ofta hade jag sällskap av min dåvarande kombo, Söderbönan. Vi tuggade oss igenom den helt fantastiska Twin Peaks, avverkade avsnitt på avsnitt. (Jag såg även hela Sopranos - alla 6 säsongerna på ungefär en månad. Som sagt var krossad och väldigt sömnlös.)

När eftertexterna rullar dyker namnet Bambi Sickafoose upp. Denne person (vi googlade o googlade men ingenstans fanns bild eller uppgett kön) var en av seriens producenter. Ungefär samtidigt hade jag börjat prata med kombon om Danmarksplaner, även om de då var ganska lösa och läskiga. Följden blev helt enkelt att när vi pratade om mitt eventuella barn i framtiden så kallade vi det Bambi Sickafoose, med tillägget Daensk.

Så i mig bor inget Pyret. Utan Bambi. (Men aldrig Bob - huvva!)





Feber...

...verkar vara min ständige följeslagare. Funderar på om det har med Svinis-sprutan att göra. Vaccinerade mig i slutet av november, och sen dess har immunförsvaret varit helt uppåt väggarna. Kanske slump...?

Hur reagerar ett 3 veckor gammalt foster på feber? :(

Finally Friday!

Ja jäklar vilket glättigt inlägg här följer :)

På mitt jobb kan man inte spela all musik högt. Det finns mycket i min lista som inte funkar. Så vill man lossa lurarna får man köra happy friday gamla godingar. Så dagen till ära:


Hoppas ni alla får en toppenhelg! Jag ska jobba över idag, i morrn fika med ex-M, på söndag fika med judge H och på det hela bromsa en förkylning som ligger o gnager i halsen.

torsdag 6 maj 2010

Rädslan..

... att det som var positivt slutar vara positivt. Den där rädslan som får en att hänga på låset på apoteket en torsdag förmiddag. Tänka att här var jag i måndags och köpte samma test av samma tjej. Sitta på jobbets toa och räkna 1001, 1002, 1003 för att jag glömt klockan på skrivbordet.

Fortfarande ett fint plus. Och rädslan är borta för stunden.

tisdag 4 maj 2010

Blunda och Hoppa


Jeckan har temavecka som ni kan läsa om här, och här kommer mitt bidrag.



Jag vågar inte.


Sa hon. Till mig.


Hon stod på kanten. De grå molnen stora och arga.


Det finns inget att vara rädd för.


Sa jag. Till henne.


Vinden slet i hennes tröja. Vinden som var rädsla. Ilska. Bitterhet.


Varför just jag.


Sa vinden. Till henne.


Varför inte. Sa jag till henne.


Du är inte ensam. Du är inte liten. Det är inte omöjligt.


Sa jag. Till henne.


Hon såg mig i ögonen. Lyfte hakan. Håret rann runt huvudet.


Ett steg ut. Det svåraste. Som är enkelt.


Tack.


Sa hon. Till mig.


Tack sa jag till mig.


Ett steg ut.


När hon hoppar brister himlen.


Kvar blir bara stjärnor.



måndag 3 maj 2010

inlägg 101

Igår vaknade jag till ännu en vanlig dag. En lång skön söndag efter 6 dagar i antikt damm. Jag hade inte ens tänkt testa. Så säker var jag att det var negativt. Men så rev jag ändå upp den där förpackningen jag fick på Storkkliniken.

Den var positiv.

Jag satt där i ett par minuter och stirrade på strecken.

Sen gick jag till Nyckelviken, kliade en ko under hakan. Korsade motorvägen och köpte en juice och en clear blue. Solen sken.

I morse, när jag väntade på resultat på nummer 2 hann jag tänka 100 ggr att det var något fel på nummer 1. Sen dök det upp ett plus.



BF 10 januari 2011? G-A-L-E-T!!!! :D

lördag 1 maj 2010

angående uppdatering

och vänner.

Det är några få personer som känner mig i verkliga livet som fått adressen hit. Till mitt innersta. Det är ju lite som att låta dem läsa dagboken. Vilket är helt okej, om de ändå läste den. Vilket jag förstår att de inte gör. Mamma läser. Syster läser. Och M i Karlstad. Kanske H.

Men inte de andra. Vilket också är helt okej. Om det inte vore för att de frågar hur det går. Vissa ställer samma fråga om och om igen. "hur är det nu igen med det här?" Och jag förstår fullkomligt att det viktigaste för mig knappt är i periferin för er. Men varje gång ni frågar sånt jag svarat på ristas det in. Även om jag vet att ni är genuint intresserade:

Jag gillar er alla väldigt mycket, nån älskar jag tom. Men. Jag orkar inte upprepa mig. Jag orkar inte uppdatera er enskilt, igen och igen och igen.