Att misstolka ord

Jag tänker ibland på det här med ord. Att blogga började som en dagbok. Först gav jag inte ut adressen till någon. Ville bara ha en plats att ventilera tankar på. Utan rädsla att hålla tillbaka för att någon kunde se. Säga saker som jag knappt vågade formulera högt för mig själv.

Men sen tog jag mark. Bjöd in människor från verkligheten. Bjöd in mig själv till andra bloggare. Och blev vansinnigt glad för feed-back i form av glada hejarop och varma kramar. Jag gillar verkligen det, att bli sedd här och nu. Samtidigt som det har satt stopp för en del tankar. Att sånt jag säger här - påverkar. Är läskigt. Jag tänker mest på en grej, en verklig vän. Som jag sårade helt utan mening. Ord kan tolkas så fel, utan ljudet bakom. Till och med då kan det bli fel - vi har väl alla varit i tex telefonsamtal när missförstånd banat väg för oro. Det bästa är ju ett ansikte bakom orden. Då får allt bra mycket gå snett för att det ska misstolkas. Om jag nångång säger något ni tolkar negativt, hojta - det var antagligen bara felaktiga ord.

hej

Nimis i Skåne, dagen efter mitt journalsamtal i Köpenhamn 090802.