Bambis morfar bor i Thailand, fast inte i Bankok. Det var hans längtan. Eller bara efter något nytt. Jag ska inte gå in på detaljer, eftersom det berör fler än mig. Men hur som. Min pappa bor på andra sidan jordklotet. Vi kommunicerar via sms. Han emigrerade hösten 2006. Stora trollet hade inte fyllt 2 år. Om jag minns rätt. Tid läggs på tid och år rinner förbi. Vad jag vet är att han har varit hemma i Sverige 2 ggr. På snart fyra år. Senast han såg lilla trollet var han bebis. Nyutklämd. Typ.
Jag har inte berättat för honom om Bambi. Idag började vecka 7. Klart jag ska berätta för honom. När jag känner för det. Just nu så känner jag inte för det. Han har lovat komma hem nästa sommar. Han lovade komma hem i sommar med, men han var visst tvungen att lägga pengarna på något annat. Men nästa sommar... 2011. Det kanske är då jag berättar det för honom. Eller tidigare. Jag vet inte. Hur berättar man via sms att nån ska bli morfar? Igen? Fast jag kommer göra det snart. För det är inte jag som väljer bort pappa.
Mitt barn kommer inte lära känna sin morfar. Och det är inte mitt val. Men det kommer få världens mest engagerade mormor.
Sista påsken hemma.
Sista natten hemma. Pappa hade redan rest. Jag sov på madrassen.
I många år nu har jag tänkt att man får fokusera på det som aktivt och kärleksfullt finns där och stannar kvar - som Bambis blivande mormor.
SvaraRaderaFrågan är svår. Hur berättar man något så stort för någon som inte finns där?
Jag har tyvärr inget svar, men känner igen mig i dina ord, tankar, din situation.
Tack. Och hur mycket man än intalar sig att det inte spelar någon roll om han är där eller inte så ljuger man bara för sig själv. Men det är klart att jag kommer berätta snart. Jag vill inte strunta i att berätta med argumentet att jag är arg fortfarande. Det är verkligen inte att fokusera på något varmt och kärleksfullt. Det är inte den personen jag vill vara. Men ledsen får man ju va.
SvaraRaderaDet här var sorgligt. Jag började gråta.
SvaraRaderaMen det var fint skrivet.
Hejdå.
Vad jag känner igen mig. Även om min pappa "bara" bor på andra sidan landet och länge bara på andra sidan stan, var det svårt att berätta. Mest för att han inte vet något annat om mig. Och jag bearbetar fortfarande att hans barnbarn kommer få växa upp med en komplicerad relation till sin morfar på grund av orsaker som barnet själv inte orsakat. Och som inte ens jag orsakat. Samtidigt vet man inte om något annat kanske det mest är mina egna förväntningar som grusas, inte barnets. För som sagt, det finns annat än blod, engagemang väger så mycket tyngre.
SvaraRaderaAh Roger då var vi två.. Tack.
SvaraRaderaMikaela, ja.. det där med blodsband är ju just inget annat än det ibland. Jag får leta reda på någon annan ädre man :)
Hur kan du byta samma dag som mig när jag är en dag före dig? Har bf 9/1.
SvaraRaderaFår inte riktigt till det, ha ha!
Inseminerade mig söndag 18/4, jag går nog på det. BF har de räknat ut i Danmark, det kanske flyttar sig när jag väl kommer till barnmorskan :)
SvaraRaderaBlod är inte tjockare än vatten... Jag brukar säga att man behöver inte älska sina föräldrar bara för att man är släkt eller hur? Bra att bebben kommer att få en mormor som älskar den! Ha det bäst!
SvaraRaderaNej det behöver man inte. Jag älskar pappa men jag tycker nödvändigtvis inte speciellt bra om saker han tar sig för. Japp mormor är bra hon, när hon inte är för trött.. ;) tack! och tack detsamma Renée!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag har följt din blogg och får gratulera till graviditeten.
Jag arbetar med en dokumentärserie för Meter Film & TV där vi kommer att skildra olika personer som haft/har det svårt att bli gravida på naturlig väg.
Skulle detta vara något för dig, så berättar vi gärna lite mer. Maila mig på camilla.cunha@meterfilm.se
MVH
Camilla
Hej hej,
SvaraRaderakänner igen mig i det du skriver. Har ingen kontakt med pappa alls och då bor han bara 20 km bort. Hans val tyvärr...men det känns som sagt tråkigt att om man nån dag skulle få barn så kommer morfar inte att finnas med i bilden.
Skönt att ni har kontakt med varandra i alla fall, trots det långa avståndet. Och vilken tur att mormor är nära och kärleksfull =) Det betyder mycket!!
KRAM,
Joanna
åh tack Joanna! Ja.. jag får veta att det är varmt och han får reda på snöläget. Lite på den nivån är det.. det blir så kortfattat och konstigt när man aldrig ses. Men mormor är bra :) kram!
SvaraRadera