torsdag 22 april 2010

Man vet..

..att man förvandlats till en lipsill när man får ont i hjärtat av:

Man ser Hemglassbilen stå parkerad på Tomtebogatan och snön piskar, utanför står Hemglassgubben och huttrar. Inte en kund i sikte. Hemglassgubben är verkligen en gubbe desstom, det brukar ju alltid vara typ tonåringar på sitt första jobb. Att sälja glass kräver körkort och genererar knappt pengar är min uppfattning, men jag har kanske fel. Då kommer tanken att han kanske hade ett annat jobb innan, ett jobb som det skars ner på. Så fick han börja sälja glass. I snöstorm. Och ingen handlar.

Och jag fick gråt i halsen.

Sen gick jag ner i tunnelbanan. Framför mig gick en man som skulle ha kunnat vara min pappa. Samma slitna vinter/vår/höst-jacka. (för den duger ett år till). Samma fula gubbjeans (ni vet de där som antagligen är köpta på Coop Forum eller liknande). Samma hållning. Fast det var ju inte min pappa. Han bor på andra sidan jodklotet. Men det är en annan historia. Men när man redan har gråti halsen för att ingen vill handla av Hemglassgubben så är det ju lätt att fortsätta så när man tänker på borttapade pappor.

Skulle träffa en kompis på Copacabana i Hornstull, jag kom dit lite tidigt och ville beställa nått ätbart. Så fanns det några dagens jag inte blev sugen på och annars mackor. De gör ju världens godaste mackor på det stället. Men så går man på nån slags kolhydratfattig diet för att det ska vara bra. Det slutade med att världens finaste servitris ordnade världens godaste sallad. Och då blev jag alldeles gråtig i halsen igen. För att hon var så snäll.

Sen när jag var på väg hem så hade jag min iPod på random. Jag brukar inte ha det. Blir så lätt schitzofrent när musikstilar blandas hej vilt. Och helt plötsligt poppade den här upp.


I need something to believe in
Breathe in sanctuary in the
Easy silence that you make for me
It's okay when there's nothing more to say to me
And the peaceful quiet you create for me
And the way you keep the world at bay for me
The way you keep the world at bay


Ja då var det ju dags igen. Jag är rätt nöjd med ensamheten. Men just idag skulle det vara trevligt att ha någon som kan hjälpa till att hålla världen på avstånd en stund.

onsdag 21 april 2010

Dag 4.

Jeezez. Tiden släpar sig fram. Samidigt som jag inte alls vill nå slutet på sträckan. Jag har inga bra vibbar alls. Försöker att inte överanalysera alla ens kroppsliga saker som kan vara bra eller dåliga tecken. Googlar lite. Funderar alldeles för mycket. Har i tanken redan börjat planera nästa resa. Vad fin Köpenhamns botaniska trädgård kommer vara då. Och vad praktiskt det nog kommer bli, ÄL runt Kristi Himmels. Osv.

Ett nytt te från Dr Ma står och kokar på spisen. Mindre svamp och bark och mer löv. Luktar nästan gott. Bredvid står en kastrull broccoli och bubblar. Luktar rätt illa. Vad ä-r det med nyttiga saker? Jättenyttig likamed inte så god. Eller så är det bara jag som har något mot broccoli.

Nä idag har Stockholm varit bra trist. Snöblandat regn den 21:a april liksom. Bara en sak att göra. Krypa ner i soffan med en kopp te och kolla film.

Livet är kort

.. det visste man ju. Kortare för en del. En tjej på jobbet fick ett samtal idag, en nära vän hade gått bort. Det var väntat, vännen var sjuk men också alldeles för j-la ung. Knappt börjat det där man kallar livet. Hon gick hem förstås, för att försöka få ordning på det obegripliga. Hon är en varm och fin person jag knappt känner. Men det satte ändå känslan på den här dagen. Jag vill inte vara den som slösar tid, när vissa ingen får.

Just nu är alla känslor under ytan, precis innanför huden men ändå djupt inom mig. Det behövs bara lite rasp så kommer de fram. Och de verkar alla vara av den svarta sorten. Irritation. Ilska. Sorg. Har läst idag i fleras texter, många, många mår inte bra. Jag önskar att det fanns något man kan göra. En formel eller så. Så att alla mår lite bättre. Och att ingen som borde ha ett långt liv går bort i förtid.

Jag hoppas.




tisdag 20 april 2010

Men alltså..



..läste precis den här artikeln, och jag v-e-t ju att folk blir på smällen hela tiden, men det känns så otroligt slumpmässigt. Hur f-a-n ska det ske i mig? Inte så bubblig längre.



..try do feel the beat..


Idag är en bra dag. Har varit hos Ma och det var otroligt avslappnande. Ingen el. Och nålarna i lite andra punkter. Så packade hon mina fötter i en fleecefilt. Enligt österländsk filosofi kan man inte bli gravid om man har kalla fötter. Gick dit på lunchtimmen, och det var så himla skönt. Så just nu är allt mjukt och varmt. Mjukt och varm och glatt och bubbligt. Ska försöka hålla fast vid det. Dagens låt är den här. Fantastiska Regina.

Regina Spektor – Eet

måndag 19 april 2010

Dag 15/1

Eller hur räknar man egentligen..? Idag är jag ju på 15 i min cykel, men 1 i 14-dagar-till-test.

Fin måndag. Trots att jag hann med de 3 största städerna i Sverige på mindre än 7h. Och åkte "pendeltåg" mellan Malmö och Göteborg. Det stannade i varje samhälle med en tågstation. Ganska fin sträcka, man såg havet ganska ofta. Kändes überlyxigt att sätta sig på X2000 i Gbg och susa till Sthlm.

Och vid Slussen fick jag sms av M, som hipp som happ var i stan. Hon joinade mig hem och det blev middag, te och tv. Perfekt avslutning på en lång men långsam dag.

I morrn ska jag till Dr Ma för en efter-insmeinations behandling. Och tydligen nått te. Det blev ingen akupunktur i Danmark eftersom det var söndag. Men enligt Ma så kan det ändå vara bra att göra en behandling inom 5 dagar. Så vi testar.

Sen blir det vänta. Och leva.

söndag 18 april 2010

Tåget över sundet - i toner av dur


Vilken superhärlig dag! Stickan slog över igår kväll, så i dag for jag över bron. Cy följde med, och vi började med att strosa lite i Botaniska trädgården. Mycket hade faktiskt börjat knoppa och en del blommade till och med. Väldigt mysig trädgård. 12.45 var det dags. Det var trevligt där som alltid. Eftersom det är söndag så var det lite begränsade i upplaga tydligen, men en av mina val fanns. Blå ögon, brunt hår och 1,84 lång. Själva inseminationen gick lite fortare, minde snack helt enkelt.. Efteråt gick jag och Cy på ett mysigt ställe och åt brunch. Jag åt bacon. Har jag inte heller ätit på typ fyra år, men just idag kändes det okej med en dansk bit bacon. Cy åt fluffiga amerikanska pannkakor.

Den där vulkanen fortsätter att ställa till det. Men jag klarar mig ändå rätt lindrigt. En polare missar sin Barcelonahelg, en annan fick ta buss tillbaka från samma stad, nåns pojkvän gjorde rutten Dallas-Milano-Tyskland-Köpenhamn-Stockholm. Fast tjejen i SJ-kassan skakade lite uppgivet på huvudet när jag försökte köpa tågbiljett upp i morrn. Likadant när jag sa men på tisdag...? Men jag var på strålande humör och tog det piano. Man fattar ju att de har fått ta en hel hoper stressade människor. Och tillslut trollade hon lite och fann ett intercity tåg till Göteborg, och ett anslutande x2000 till Stockholm. Dubbelt så lång tid och dubbelt så dyrt - men jag blev glad ändå.

Det har varit en varm och glad dag. Till och från vädermässigt med. Mitt förra försök var en jäktig, kall och jobbig dag. Så nu håller jag tummarna.