torsdag 11 mars 2010

Gosse - fattar du vad det handlar om?


Nej här ligger man helt feberdäckad och kan inte göra annat. Jag inser att nästa vecka inte är veckan jag ska strosa runt på Ströget och titta in i roliga danska affärer, återse det där nästan mysiga rummet på Storkklinniken för att sedan inte ta färjan men väl tåget över sundet. I toner av dur. Förkylningen från helvetet vägrar att ge med sig en tum. Viruset har bara flyttat runt lite vad det verkar. Halsen - lite mindre ond. Bihålorna - lite mer onda. Och tillhörande smärta i tänderna - som verkar vara obligatorisk i samband med snor.

Men för att verka lite överdrivet positiv så är jag okej med det. Väntan en månad till. Nästa vecka kommer min syster på ett ovanligt storstadsbesök. Vi ska gå på konsert och troligen även kolla in Alice i 3D. Så att hon har något att förtälja hemma i Visby... :)

Klart jag skojar. Vissa saker har Stockholm som inte Visby har att erbjuda. Visby har tusen saker som inte Stockholm har att erbjuda. Så när hon far hem igen så kommer jag vilja följa med. Stockholm - Visby. 0-1. Men det ska bli otroligt roligt med syster-besök. Bara hon och jag liksom. Det händer inte ofta. Och hon är en viktig person - så där viktig man bara kan vara när man vet att det är bättre med mysse än byxor på sommaren, kan hela Djungelboken-LPn utantill och vet exakt vad "alla bara hackar på mig" och "lyssna på're här bara" innebär. Och tusen saker till.

tisdag 9 mars 2010

nya feberdimmor

Dag 3. Hemma från jobbet. Feber och hals från helvetet. Febern har som mest visat 38,1 grader. I övermorgon ska jag ringa Mia, en svensk barnmorska som jobbar på Storkklinik. Hennes råd får visa vad som händer nästa vecka. Jag blir hemma i morrn med i alla fall. För att få lite perspektiv på tillvaron så läser jag Jerzy Einhorns biografi - Utvald att leva. Och har den senaste timmen surfat runt på olika bloggar. Bloggar som skrivs och drivs av människor i liknande situation som mig. En del lever i par, andra ensamma, en del har lyckats, andra väntar fortfarande på miraklet.
Lite feber liksom. Bah. Ifall Mia säger stopp så får jag ju försöka om en månad istället.

söndag 7 mars 2010

Munskydd?!

Dag 1. Och tro mig, jag har spenderat dagen med att känna efter. Känns det annorlunda efter en månads akupunktur? Ja. Jag har mindre mensvärk. Men i övrigt så är det detsamma. Jag verkar ju ha problem med dålig genomströmning. Utan att gå in på detaljer. Men 1-0 till akupunturen än så länge.
Jag var på ett kalas ikväll. Det var jättetrevligt på alla sätt. God mat, trevliga människor. Men en av gästerna var hyfsat förkyld. Fa-an. Stanna hemma människa! Aldrig mer att jag går iväg risig till något jag inte behöver gå till. Det är inte snällt. Men samtidigt. Jag bor i Stockholm. Jag åker kommunalt varje dag. Buss och tunnelbana i rusningstrafik. Baciller är överallt. Jag kan ju inte gärna bli helt MJ och sätta på mig munskydd...
Så ikväll har jag gurglat med saltvatten, satt i mig en halv citron, överdoserat mina gojibär och framförallt:borstat tänderna och ska strax verkligen hoppa i säng. Sömn är bästa imunförsvaret har jag hört. Här ska sovas. Inte en inställd resa till på grund av feber. Snälla.

lördag 6 mars 2010

"Man behöver inte vara så jäkla glad för andra jämt", sa E.

Jag tänker det, men tänker att det gör mig till en dålig person. Med ett stort dåligt samvete. För jag är inte glad. Dagen innan jag fick reda på att första försöket misslyckades berättade hon att hon var i 12:e veckan. Och jag blev inte alls glad för hennes skull. Bara ledsen för min egen. Och då visste jag ju inte att det misslyckats, att jag skulle vika mig dubbel av mensvärk 24 h senare. Fast kanske visste jag ändå.

Jag har inte pratat med någon om det utom E. Som känner oss båda, mest henne. Då sa han det. Men jag försöker hitta det. Glädjen. Jag tänker att om jag förlorar förmågan att glädjas åt andra, då är allt förlorat. Tomhet och bitterhet, sånt äter upp människor. Det är inte den jag vill vara.Jag är glad för hennes föräldrar, de börjar bli gamla. Jag är glad att de kommer få ett barnbarn. Men det räcker inte.

Vi har den relationen att jag ringer henne. Jag mailar henne. Jag skickar sms. Jag pratar med henne på nätet. Nu orkar jag inte. Så då är det tyst. Jag förstår att det är en underlig situation för henne med. Men den där lilla arga jag inombords, vill undra varför frågar hon inte hur jag mår? Om jag måste vara glad för hennes skull så måste väl hon vara ledsen för min skull? Självklart fattar jag att det inte går till så. Och naturligtvis är det där tankar man måste stoppa i dörrn. Den enda som är ansvarig för mig är jag. Den enda som kan hjälpa mig är jag. Och jag försöker.


fredag 5 mars 2010

Punkterad

Idag hände en liten grej på jobbet. En person blev sur för att en grej inte funkade och fast det inte var mitt fel att det inte funkade och fast jag försökte hjälpa till att lösa problemet så surnades det till. Inte speciellt mycket. Och min reaktion på det var inte proportionerlig. När det löst sig gick jag tillbaka till mitt och luften gick ur mig. Jag har sällan känt mig så fysiskt trött utan någon speciell orsak. Jag har sovit minst 7 timmar i natt. Det trötta blev till en stor ledsamhet som bara inte gick att hejda. Och jag fattar ju att den inte har något som helst att göra med något litet surande bland kollegor. Jag känner mig på gränsen hela tiden nu. Ska det tippa? Jag är så trött. Och trött på att vara stark. Trött på att ta hand om mig. Trött på att vara ensam i det här. Det finns inte någon jag kan luta mig mot när det blir för mycket. Ingen som kan hjälpas åt att dra. Och det funkar oftast, men idag brast det. Nu är det lite bättre. Akupunktur och chokladglass. Varm filt och kattsällskap i soffan. Och nu sova. Länge.

måndag 1 mars 2010

Nästan grillad!

Var på min 7:e akupunktur session idag. Och jag fick jackpotten! Hos Dr Ma finns 3 britsar med skynken mellan, en rätt kass, en okej och en extra bred superskön variant. Idag fick jag gå in i mitten, draperi nummer 2. Jag gillar mitten bäst med på grund av att det är draperier på båda sidorna, det är mysigt. Som en sänghimmel. Somnade förstås. Vaknade av att assistenten tog bort elektroderna och då blev det något läskigt överslag så helt plötsligt fick jag en hel hög el i magen. Omysigt.

Jag fick även rådet att köpa bidrottninggelé. Vilket är samma stuff som drönarna matar den där primadonnan med. Jag köpte en burk, såldes på sloganen "bidrottningar få ju massa barn!" och ja, jag blundar för hur det går till när man samlar ihop detta. För den här gången. Jag lovar att bli mer ahimsa senare. Vad än Dr. Ma säger kan vara bra, jag är på. Hon är mycket förtroendeingivande. Assistenten är jag lite rädd för sen han elchockade mig, men det kanske är det mina ägg behövde. En ordentlig zap! :D

tisdag 23 februari 2010

Strike i kroppsvård

Ikväll provade jag zonterapi. Jag gick till Elsie som jobbar här. Det var intressant, smärtsamt och skönt. Märkligt. Hur en punkt mitt i fotvalvet kan kännas i armen. Det handlade om meridianer, jag förstod inte riktigt. Men jag är helt klart en believer. Något händer i alla fall. Ibland gjorde det så ont att jag kallsvettades, särskilt smärtsama var ringtårnas tipper och hudvecken mellan tårna. Ett dera av det var känslomässig stress. Surprise! Jag känner mig egentligen inte särskilt stressad just nu, men det vore ju inte konstigt om det vore så. Det hela var trevligt, och underligt. Mina fötter är rätt glada ikväll, jag själv är frusen. Ännu en förkylning på G. Härligt.

Och i övermorgon ska jag gå till Naprapathögskolan och bli klämd. Mitt ena nyckelben har märkbart sjunkigt in i kroppen, och nu jänns det obehagligt. Skaver som. Gör inte extremt ont, men med tanke på att jag märkte det här för en månad sen och jag började få ont igår, så känns det som något jag borde kolla. Min arm hoppade ur led för ungefär två år sen, det kanske har med det att göra.. eller så är jag bara lite freakish.

Som grädden på moset så har jag en tandläkartid för lagning på fredag. Vad är detta för svagt skal jag begåvats med...?