Gosse - fattar du vad det handlar om?

Nej här ligger man helt feberdäckad och kan inte göra annat. Jag inser att nästa vecka inte är veckan jag ska strosa runt på Ströget och titta in i roliga danska affärer, återse det där nästan mysiga rummet på Storkklinniken för att sedan inte ta färjan men väl tåget över sundet. I toner av dur. Förkylningen från helvetet vägrar att ge med sig en tum. Viruset har bara flyttat runt lite vad det verkar. Halsen - lite mindre ond. Bihålorna - lite mer onda. Och tillhörande smärta i tänderna - som verkar vara obligatorisk i samband med snor.

Men för att verka lite överdrivet positiv så är jag okej med det. Väntan en månad till. Nästa vecka kommer min syster på ett ovanligt storstadsbesök. Vi ska gå på konsert och troligen även kolla in Alice i 3D. Så att hon har något att förtälja hemma i Visby... :)

Klart jag skojar. Vissa saker har Stockholm som inte Visby har att erbjuda. Visby har tusen saker som inte Stockholm har att erbjuda. Så när hon far hem igen så kommer jag vilja följa med. Stockholm - Visby. 0-1. Men det ska bli otroligt roligt med syster-besök. Bara hon och jag liksom. Det händer inte ofta. Och hon är en viktig person - så där viktig man bara kan vara när man vet att det är bättre med mysse än byxor på sommaren, kan hela Djungelboken-LPn utantill och vet exakt vad "alla bara hackar på mig" och "lyssna på're här bara" innebär. Och tusen saker till.

Att välja och välja bort är så vansinnigt svårt

När man bestämt sig så lägger nån ut snubbeltråd, bygger en mur, kastar ut fartänglar. Jävlas. Även om det är på ett fint sätt i form av en människa jag gillar och saknar när jag inte är inom räckhåll så nog f-a-n är det snubbeltråd. Hela det här året har jag haft ett mål, en riktning. Så i juni dyker han upp. Mannen som är snubbeltråden. Mannen som jag tycker om och som tycker om mig. Fantastiskt tänker ni. Jag är ensam, han är ensam - askungeslut på det hela. Eller inte. 

Han är inte "mentalt redo". Han måste hitta sig själv först. Han vill gärna vara med mig -planlöst. 

Jag hade kunnat vänta på honom, men även om jag inte hoppas det så känns väntan på honom oändlig. Och så länge kan jag inte vänta. Jag har börjat välja bort honom. När jag kommer på mig med att tänka framtid - då är han inte med. Kanske i periferin men inte dagligen. Men hur ska jag kunna avsluta det?