"ja du aer ju saa mycket baettre du o jag avslutat kapitel"
onsdag 24 november 2010
Sista pappainlägget
Att rent ut säga att någon är känslomäsigt efterbliven har sina konsekvenser. Och det fattade ju jag från början vart vi skulle hamna. Så vansinnigt förutsägbart liksom. Just nu är jag mest arg fortfarande, men jag fattar ju att resten kommer hinna ifatt.
Det sista mailet från pappa. Kort och koncist. I min mage sparkar en liten kille. Jag gav honom en liten bit choklad nyss, han gillar choklad. Jag tänker, hur kan man skaffa barn för att sen avsluta relationen med dom? Jag lägger handen på min mage och tänker, du och jag - vi ska aldrig hamna i den här sitsen. Du är inte här än, men jag älskar dig redan. Du är inte här än men jag får dödsångest vid tanken på att förlora dig. Kärlek kiddo.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hmmm... det där svider ju lite... Men fina du, det ordnar sig! Mata lilleman med choklad och umgås med de som har vett att uppskatta dig!
SvaraRaderakram
jaa.. jag vet inte vad jag känner än. Jag tror det kommer om en stund. Han är ju långsint som få, och jag et inte om jag är lättad eller ledsen eller bägge.
SvaraRaderaLilleman vill ha mer choklad men halsbrännan säger nej, får bli en bit i morrn :) Tack fina!
Fy vad jobbigt, men vad härligt att du har en sån engagerad mamma. Och jag håller med Jag vill jag kan - det ordnar sig. Kram!
SvaraRaderaja mamma är toppen, engagerad men samtidigt så är hon cool med att man behöver eget space med. Hon är fin. :)
SvaraRaderaMen åh, så fegt!
SvaraRaderaJag blir så arg!
Stor kram till dig och Bambi.
Heja dig! Hittade precis hit av en slump via "bloggfrossa...". Läste din profil att du ska bli mamma snart, men valt att gjort det själv. Starkt, häftigt och underbart!!! Jag har varit ensam med min kille sen han var 5 månader (nu är han ett år) och det är helt suveränt. Låt ingen få dig att tro att det är jobbigt att vara själv. Det stämmer inte. Och du verkar ju ha en jättebra mamma som kan stötta dig också :)
SvaraRaderaKram
@Loba. Ja stoppa huvudet i sanden har alltid varit hans strategi. Sen på det långsinthet (även om han gjort fel) och så helt plötsligt ska det bara vara som vanligt igen. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det här just nu, känner inte riktigt att jag orkar. Vill hellre få plats för stora glada känslor, stoppar det i en liten låda så länge.
SvaraRadera@Fröken Sverige men hej! Och tack! Och vad härligt att höra om dig och din son, att det funkar och du mår bra :) Kram!
Jag förstår det och tycker du gör rätt - ta det när det känns rätt och fokusera på det som är energigivande och positivt i ditt liv nu, än det som bara tär.
SvaraRaderaOch vill du en dag bolla det med en någorlunda opartisk bloggvän som gått igenom skiten, så vet du var jag finns. Ok?
Kram.
Och du och Bambi får en kram av mig med.
SvaraRaderajag satt och predikande om förlåtelse häromdagen, men faktum är att alla går inte att förlåta, eller förstå, eller tycka om. och jag tycker du gör helt rätt som låter honom gå. vill han inte finnas där för att älska dig, förutsättningslöst, då har han inget att hämta som pappa. tycker jag. kram
SvaraRadera@Loba åh nu blir jag helt rörd, tack fina. :) kram!
SvaraRadera@Livrädd tack! och kram tillbaks! Hoppas du repat dig från fallet!
@Ugglalala det är stort och svårt att kunna be om förlåtelse och förlåta. Det svåra här är att jag är den som måste förlåta, fast situationen är tvärtom. Nej jag förstår honom verkligen inte, jag kan till viss del inse farmor och farfars bidrag, de var verkligen inte några trevliga personer. Men det kan bara förklara inte ursäkta. :(