onsdag 27 oktober 2010

Vissa dar alltså

Den här är en sån som man bara vill ska ta slut. En sån dag som gör en till den som grinar lite på bussen. Som äter en halv chokladkaka i tv-soffan. Eller 2/3-delar för att vara exakt. Och jag hade ätit hela om den där första tredjedelen inte redan varit slut.

Aldrig sinande ström av jobb. Huvudvärk. Ledsamma besked på mail. Inställda besök. Inställda fikadater. Väntan på bussen. Duggregn. Trött. Sliten. Liten.

Som tur var ringde min syster. Och var yster. Allt går uppåt framåt för henne, och det är henne väl värt efter lång tid av neråt bakåt. Hon var på toppenhumör och det smittade av sig lite. Sen gjorde väl chokladen lite till.

Vissa dagar känner jag bara mig extremt ensam. Jag antar att ni andra i samma sits också hamnar där i bland. Ensammast i världen. Alla andra lyckades ju faktiskt. Med att träffa den rätte, eller bara den som dög fint. Jag känner mig misslyckad och bitter. Som tur var bara ibland. För det är inte kul att känna avundsjukan riva. På alla de som har nån annan att äta middag med, att glömma handla toapapper åt, att slåss om fjärrkontrollen. Osv. Jag vet att gräset säkert är gulgrönt och halvorrt där på andra sidan. Inte så där smaragdgrönt som på Wisteria Lane. Men det är svårt att se, genom tårarna.

13 kommentarer:

  1. Jag hör dig.
    Och blir ledsen att du känner så.
    Men jag tänker att kanske känner vi oss alla ensamma, avundsjuka, misslyckade och bittra då och då. Även om man sitter i soffan bredvid mr-(almost)-right.
    Jag menar inte att förringa, bara att det är ok och mänskligt och förståeligt.
    Men det gör mig ledsen att du känner så.

    Stor kram (och ett lass kärlek)

    SvaraRadera
  2. Fy vad jag känner igen det där! Men du påminde mig för ett tag sedan att vi inte alls är misslyckade... Så med en varm kram får du.tillbaka det - inte misslyckad alls! Och hellre inget förhållande än ett dåligt. Eller ett nästan. Du är stark och bra och kommer bli en kanonmorsa! Sällskap kan vi skaffa oss sen :0)

    SvaraRadera
  3. Jag vet, alltför väl vännen, hur det känns. Vissa dagar borde plockas bort.

    Stor kram!

    SvaraRadera
  4. Stor kram till dig! Förstår alltför väl vad du menar.... Kram Sara

    SvaraRadera
  5. Deppdagar är jobbiga oavsett vilken livssituation man är i. Tur att du har lillasyster som kunde muntra upp dig lite, jag hoppas att det är bättre idag! Vet att det nog inte hjälper just nu, men man kan visa sig vara enormt ensam i en relation också, jag har varit det och då är det definitivt bättre att vara själv. Det gröna gräset kan visa sig vara torrare än hö och mögligt under ytan...

    SvaraRadera
  6. Skickar en varm kram. Känner såväl igen mig i dina ord. Men jag håller med Jag vill jag kan, bättre ingen än en dålig eller en halv. Kram på dig.

    SvaraRadera
  7. Åh tack alla fina! Jag vet ju egentligen att allt är bra, på gränsen till otroligt bra. Men ibland hamnar jag i svackor, då all tvåsamhet får ett slags skimmer. Det är så lätt att bita sig fast i det, och bli arg för egen del. Men det är ju inte alls synd om mig.

    Har varit hos min fantastiska barnmorska idag igen, och det var bra. Hon är som en sån varm och trevlig person. Och allt såg fint ut - förutom långsamt dalande blodvärden. Idag blev det leverpastejmacka och clementin till andra frukost. Idag är en bättre dag. :)

    SvaraRadera
  8. Härligt att det är en bättre dag idag än igår! Möten med omtänksamma och goa människor som din barnmorska tycker jag kan vara upplyftande när man inte är på topp.

    SvaraRadera
  9. @Ulrika, ja men precis. :) Man blir som glad bara av att knata omkring i Gamla Stan en stund..

    SvaraRadera
  10. Det är ok att vara ledsen, att känna självömkan, att få sörja o sakna. Men att vara bitter? Nej, nej, det tar bara bort all god energi. Må skit men sen....efter några timmar, några dagar är det dags att lyfta näsan o betrakta det som är bra i livet, det som gör att man faktsikt kliver upp ur sängen på morgonen. Det lustiga är att det alltid är det positiva som väger tyngst i sammanfattningen <3

    SvaraRadera
  11. @Madlar.. nä jag vet.. bitter-tanten får man mota i dörrn. Som tur var är de där stunderna i minoritet. Jag är nog mest trött nu, trött på att vänta, och trött på att jobba. Och lite avis på de som slipper klara sig själva när de börjar bli stora och tunga och ha ont.. Men bättre idag! :)

    LÄste förresten ditt resereportage, fint! :)

    SvaraRadera
  12. Kan absolut förstå hur du känner! Som singel blir man lite insnöad och drömmande. Självklart vill man ha en man att älska som är den där perfekta! Men nu har du, och äntligen jag :), en fantastisk människa som kommer att älska dig villkorslöst och du detsamma! Chansen att hitta drömmannen fortsätter, han kommer till slut!

    SvaraRadera
  13. @MD Jag håller med dig :) Ibland glömmer man sig bara... Var inne och kikade på din blogg, spännande!

    SvaraRadera