torsdag 23 september 2010

Från Mumford & Sons till Bambi - Little Lion Man

Lyssnade på den här nyss på spotify, av nån anledning gick det inte att kopiera spotifylänken...

http://www.youtube.com/watch?v=lLJf9qJHR3E

Så tänkte jag, vilken käck låt, och Bambi har stampat den här takten en stund nu, så jag töjde ut mina lutar till max och satt dom på magen. Man kan ju hoppas det uppskattas :)

onsdag 22 september 2010

IKEA i helgen...


Blir det nog.. Fast IKEA en lönehelg? Det kanske bara är himla dumt. Jag har ingen bil heller, undrar vad en taxi från Kungens kurva till Ektorp kan gå lös på... tänka, tänka. Nån som vet?

Men jag borde få det gjort, eventuellt åker vi till Gotland redan nästa helg med grejer, en vän och jag. Han ska fylla sommarstugan, smart att dela stor-bil och dyr-båt. Och framförallt smart med sällskap. Båt utan sällskap. Usch.

Det är några grejer jag tänkte köpa på Ikea, kanske mest lakan och fluff. Men en sån där barnstol, ett skötbord, en matta till vardagsrummet - har sett en fin gräsgrön. Som sommar inne :)

Nu är jag ohyggligt nyfiken på Vilja, det ryktas om att det blev en kille :)

måndag 20 september 2010

Valresultat

Jag är så sjukt, sjukt besviken. På så många sätt och vis. Jag vill inte ha ett Sverige med en iskall, omänsklig allians. Inte ett Sverige där ett rasistiskt och homofobiskt parti ska sitta och säga sitt i både riksdagen och diverse kommunfullmäktige runt omkring i landet.

Att se Sverige demonteras och privatiseras är hemskt. Den egna plånboken styr, ingenstans finns plats för solidaritet. Att dessutom SD ska vara med och bestämma gör mig kräkfärdig.

Av massa olika skäl hade jag hoppats på en rödgrön majoritetsregering. Ett skäl är ju att jag hade hoppats att frågan om insemination och IVF för ensamstående kvinnor skulle tas upp, och röstas igenom. SD är ju självklart mot, KD och M säger att det behövs utredas vidare. Inget av de två partierna vill att det ska bli en kostnad för staten, så i praktiken är de ju mot. Eftersom man kan ju inte rösta för och sen säga fast ni får inga subventionerade försök. Det är ju fortfarande diskriminerande.

Jag hade hoppats att Bambi och alla andra barn som redan existerar eller kommer existera skulle få bli lagliga. Även om det inte blir någon skillnad i realiteten så hade jag ju hellre vänt mig till mitt hemlandsting än att stressa till Danmark. Bambi är efterlängtad och önskad, men enligt M, KD och SD så skulle han/hon inte få finnas till.

söndag 19 september 2010

höstdepp

Jag tycker hösten suger i allmänhet. Inte de där klara vackra höstdagarna med brandgula löv i drivor. Men de här dagarna. När himlen har samma nyans av grått och regnet strilar ner. Det blir bara kallare och kallare och snart är det lövsörja och spretiga tomma trädkronor. Jag försöker tänka att världens underbaraste växer inom mig och att vi snart, snart ska få träffas. Att jag ska få rå om oss på min egen plats. Och att det inte kommer spela någon roll att januarihimlen utanför är jämngrå och att det ständigt blåser kuling.

Men det är som svårt att skaka av sig den här tjocka filten av gråhet. Just idag känns allt bra så hopplöst långt bort. Helt onåbart liksom. Och jag förstår att det hänger ihop med vädret. Med alla runt omkring härinne som är rätt små och ledsna. IVF-försök som gått åt skogen och bebis som inte orkade leva längre. Och i världen utanför är allt och alla som en grå dimma. På t-banan ser alla ut som de sålt smöret men ändå inte hade råd med vinterkappan. Jobb jag inte vill gå till. Alla dagar är måndagar.

Jag har det här inom mig, jag vet - hela mitt liv har varit toppar och dalar. Där dalarna ibland blir oproportionerligt djupa. Och jag har svårt att njuta av topparna för att det inte känns som det är på riktigt. Som om det är fejkat liksom.

Jag vill lära mig att omfamna de där topparna, göra de bredare och jämnare. Kanske är det så när barnet kommer, att det sker automatiskt..? Nån sa att när man har barn har man inte lika mycket tid att vara deprimerad. Nu menar jag ju inte deprimerad som i sjukdomstillståndet, för det kan man nog inte välja så där bara. Vi kan kalla det deppig istället. Lite smådepp blir nog alla då och då, vissa mer andra mindre.

Jag är bara less på mig själv som koncentrerar sig på allt som är dåligt istället för att se det som är bra. Och det finns ju massa bra. Det känns bara som om det är på andra sidan rutan just nu. Och väntar. Faan vad svårt det är att leva i nuet. Och jag hoppas att alla som läser det här som har en verklig anledning till att vara depp har överseende, vissa dagar är bara jobbiga.

lördag 18 september 2010

Slutpratad...

...krax, krax. Känns som jag hållit låda i timmar. Jag blev då intervjuad idag, och fotad i regnet :)
Det kändes bra, jag känner ju fotografen lite, och tjejen som skrev var supertrevlig med så det kändes inget konstigt att prata helt öppet. Det svåra är att bli plåtad tycker jag, men det är ju väldigt nyttigt att nån gång ställa sig framför kameran också...

Jag ska ju få läsa texten med innan den publiceras, det känns rätt tryggt. Det kommer komma ut innan jul iaf, men säger till om jag får reda på när.

På det hela taget är det en bra dag, pratade länge med min syster med, och det är ju alltid en bra grej. Kärlek.

fredag 17 september 2010

Måndagsångest

Supertrött. Kan inte sova. Det är ett jävelskap att ha måndagsångest redan på fredagkvällen.

Angående anonymitet

I morgon kommer frilanspersonerna hem till mig för intervju. Sen vet jag ju inte när det kommer ut i tidningen. Angående anonymitet. Jag har inget som helst besvär med att alla ni får se hur jag ser ut, eller får reda på vad jag heter. Så jag lovar att säga till när det dyker upp sen i en kiosk nära dig. :)

Däremot funderade jag en stund på om jag skulle hålla bloggen anonym. Och kom fram till - ja. Jag tänker berätta hur mycket det har betytt för mig att blogga, och vad alla andra bloggare har betytt och fortfarande betyder. Instant feedback liksom, från människor som förstår. Däremot kommer jag inte lämna ut adressen till den, jag vill inte att hela svenska folket ska få läsa mina innersta tankar. Men framförallt vill jag inte att eventuella människor jag känner/är bekant med ska läsa något så personligt som min blogg.

Dels därför att det blir för personligt, och dels därför att jag inte ser relevansen. Om man bara googlar i ämnet får man massa träffar på fantastiska bloggar, sen om det är min eller någon annans spelar mindre roll. Det är väl informationen man vill åt.

Om jag hade börjat den här bloggen idag, så hade jag hållit ännu hårdare på anonymiteten. Och antagligen inte lämnat ut den till de vänner som idag läser den, kanske inte ens min familj. Det är en trygghet i att kunna blotta sig utan att vara utlämnad.