fredag 10 september 2010

Lindsey Lohan goes bananas

What?!


Är det sant så är det ju patetiskt. Alkisar o narkomaner ska inte ha kids. Bara om de med råge är fd.

Slumpen som avgör

Jag tror som det. Att slumpen fick avgöra. Jag har bläddrat och läst bakåt i min blogg, och undrar vad som hände med den där nattsvarta människan. Försvann hon bara? Vilar hon? Kommer hon tillbaka? Vad hade jag gjort om den andra Danmarksresan visat negativt. Den tredje? Den fjärde? Jag tror inte på gud, jag tror inte på ödet. Men jag tror på slumpen. Och där var den.

Så nu sitter jag här, och försöker påminna mig om att den här vardagen kunde sett helt annorlunda ut. Den kunde ha fortsatt som tidigare, med djupare dalar och flackare hopp. För att verkligen känna, hur oändligt tacksam jag är över slumpen, turen, händelsen. För det var tur. Det är jag helt säker på. Ibland funkar det, ibland funkar det inte. Och det funkade. Som tur, tur, tur var.

När jag läser andra bloggar, skrivna av dem som fortfarande slits mellan hopp och förtvivlan, längtan. Då kommer det tillbaka, ibland blir det för mycket. Jag orkar inte gå tillbaka dit. Men för det mesta läser jag, jag har blivit ganska dålig på att kommentera. Det vet jag. Men det känns så svårt ibland. Att heja på. Jag känner mig falsk och dum. Men bara för att jaginget säger, betyder det inte att jag inte läser - och hoppas för er skull.

Annars är det bara projekt nedräkning just nu. Har lite svårt att engagera mig i jobbet, fast längtar dit lite nu efter 3 dagars sjuksäng. Förkylning från hell är tillbaka. Snor och lock för öronen och ond hals och feber. Får börja skölja näsan igen :)

Jag googlar bebisgrejer och heminredning. Planerar hur jag ska möblera. Längtar till alla mina saker som står magasinerade i Visby. Få packa upp mig själv igen. Klart man klarar sig utan sina saker, och man klarar sig bättre ju mindre man har på ett sätt. Men det ska bli skönt att sätta mig i min soffa. Att dricka te ur min mugg. Att kunna ligga som ett x i 1,40 istället för en mask i 90. Ställa in spjälsäng och skötbord. Boa och göra klart till januari. När världen vänds upp och ner.

torsdag 9 september 2010

Lars Ohlys bröstpumpsuttalande

Hade inte tänkt skriva nått om Ohly, känns som det är så många andra som skriker och gapar. Men just därför ångrade jag mig. Jag håller nämligen med Ohly. Dela föräldraledigheten 50/50. Och nu kommer jag säkert göra många ilsk. Det är ju lätt för mig att säga, jag får ju hela ledigheten själv. Men kanske just därför. För överallt hör jag argument mot det, och det starkaste verkar vara ekonomi.

Läste senast något inlägg igår om att hennes kille skulle förlora 7000 i månaden om han var pappaledig, och att hon i sin tur inte hade något fast jobb. Bla-bla-bla. Jag är ensam och förlorar, om jag tar ut 5 föräldradar i veckan ca 11 000 i månaden. Rent. Ja jag har ett välbetalt jobb idag, och det kommer bli så stor skillnad att man får kämpa lite i början. Kämpa för att hålla tillbaka impulser att köpa nått, göra grejer etc. Men visst fan kommer det att gå. Varför? För att jag a-n-p-a-s-s-a-r mig. Jag anpassar livet efter lönen.

Skaffa inte dyra hus och massa grejer på avbetalning om ni vet att ni tänker skaffa barn vill jag som ropa. Räkna på det innan, och räkna på det så att bägge föräldrarna skulle kunna vara hemma 9 månader. Buffra! Strunta i den senaste jävla platt-tv:n. Klart man måste ha bil, men man behöver ingen som kostar 200 000.

Inget det där betyder något i jämförelse med att skaffa sig en god kontakt med sitt barn redan från början. Jag känner par där pappan aldrig varit ensam med barnen tex över en helg. Jag känner par där det är en självklarhet att mamman vabbar. Och jag tycker det är provocerande.

Det är ett jävla tjat i olika bloggar nu angående Ohlys uttalande om "fria val" etc. Men det är väl inte så jävla fritt att vara den självklara föräldern.

Vi lever i ett av världens bästa länder när det kommer till föräldraledighet, en grej som en annan person tog upp i ett inlägg var att visst faan kan staten ställa krav. Det är ju statens pengar. Okej det är det ju inte alls indirekt eftersom det är skattepengar, men ändå. Förändringar behöver inte betyda försämringar. Ibland.

onsdag 8 september 2010

V. 24

Jag vet inte när jag slutade ha koll på veckorna. Kollade nu, 23+2. Vecka 24! Coolt. Jag läste lite om fostret, vad som händer nu. Den börjar växa till sig :)

Och alla pratar om att det snart är jul. Snart jul innebär snart flytt. Snart förlossning. Snart två..?
Det känns väääldigt långt bort än.

tisdag 7 september 2010

Sjukt söta bilder!


En mammaledig person fotar sin sovande dotter...

Kika!


Förövrigt har förkylningsmonstret slagit till. Feber. Ont i halsen. Hjärtklappning. Hemma.

ps. måste lägga till ett ps här. En annan mammaledig konstnär sydde små diktator-outfits och fotograferade sin dotter i. Det tyckte jag var sjukt provocerande och över gränsen till utnyttjande. Det här tycker jag bara är kul. Och visst hon kliver utanför normen. Men hallå.. alla är vi olika, vi kvinnor gör varandra sjukt många otjänster genom att anmärka på andra kvinnor som gör det. I vilken roll som helst. Vi kan väl hurra lite för varandra :)


Inception



Vet att det ser lite actionigt ut. Men det utspelar sig i hjärnan. Det var snårigt.

Jag vet inte om ni sett eller planerar på att se filmen. Men jag tyckte den var väldigt spännande. Okej sista minutrarna var otroligt förutsägbara, men innan så var jag helt uppslukad. Och den var om jag får säga det dödssnyggt filmad och klippt. Lite Matrix fast med fler lager. Jag var inte helt slukad av Matrix, har bara sett ettan - men jag tyckte den var.. dödssnygg. Nu är den ju lite daterad, men när den kom. Inception lär ju vara daterad om 10 år med, men inte idag :)

De sista 10 minutrarna, när alla lager skulle ihop och lösas och det var jättehög musik och en del explosioner (jag är inte explosionstypen - men här hade de ett visst syfte) så var det som om Bambi också drabbades av spänningen. Knuffades och sparkades - som om någon slags underliggande medfödd flyktinstinkt slog till. Jag klappade försiktigt på honom/henne, men inte förren musiken dämpade sig så blev det lungt.

måndag 6 september 2010

Intervju med Aftonbladet

Hmm. Nu duggar inläggen tätt så här på måndagsmorgonen. Kan ju avslöja att vi har det lugnt med stort L på jobbet.

En kompis kompis till mig är fotojournalist, och hon frågade mig lite löst för ett tag sen om hon skulle kunna få göra ett reportage om mig, Danmark och Bambi. Hon skulle plåta och en annan tjej skriva texten. Hon pratade om att försöka sälja in idén till bla tidningen VI. Det var ett par veckor sen. Idag fick jag ett mail, då har hon sålt in idén till Aftonbladets kropp&hälsa bilaga.

Jag tycker det är läskigt, att exponera sig. Samtidigt tycker jag det är viktigt. Som ett led i att normalisera min familj plus alla andra familjer som ser ut som min kommer göra. Alla de här barnen som redan finns och alla de barnen som kommer födas med en ensamstående mamma helt utan pappa.

Jag planerar att göra en bok till Bambi, en egen bok. Som en blädderbok. Jag läste Jane Mattes bok http://www.singlemothersbychoice.com/book.html och hon förslog det, det är nog fler som tänkt det.

Fanns det en artikel kunde jag ju spara den med. Åh, jag vet inte. Vad tror ni? På ett sätt kändes det ju läskigare med Aftonbladet än VI, fler läsare, andra läsare. Samtidigt kanske en målgrupp som man hellre vill nå.