torsdag 1 april 2010

Dagisbaciller på jobbet

Jaaaa.. men jag fattar. Jag är nojig. Pratar himla mycket om mitt väl och ve angående förkylningar. Men tror jag blir skogstokig om jag blir sjuk inför nästa besök, efter Februari-förkylningen och Mars-influensan. Nu är det min tur att vara frisk så jag kan ta mig söderut. Så ni fattar grejen.

Så idag knatar en kund in, med sina två små snoriga kids. De har varit hemma från dagis hela veckan, idag var de lite piggare. Men inte tillräckligt för dagis "jag vill inte att de blir sjuka igen".

Jag vet.. jag bor i storstan. Man kan inte skydda sig. Men jag blev lite trött. Och förresten tycker jag att dagispersonal och vårdpersonal borde slippa karensdagar. Vilka hjältar.

onsdag 31 mars 2010

Chaos and mayhem på Thulegatan


Ja jisses. Kvällens besök hos Dr Ma var bland det rörigaste hittills. Jag kommer dit i god tid, och i det lilla väntrummet sitter 3 personer. Ah tänker jag, lite kö. Som tur var har jag en bok med mig. Först blir jag sittande i 20 minuter extra. Sen får jag hoppa in i ett bås (Mittenbåset - yaeh!!) klär av mig och väntar.

Och väntar. Och hör ur damen bredvid rastlöst väntar. Jag tänker oj, ikväll var det extra körigt. Så här brukar det inte vara, även om det är lite hetsigare på kvällar än på dagtider. Men så går det upp ett ljus.

I högt samtal med Dr Ma - Pratiga Damen. Jag har råkat ut för Pratiga Damen en gång förut. Jag har ju varit hos Dr Ma typ 13 gånger nu - man råkar på patienter man känner igen. Och jag vet en del om Pratiga Damen. Som vart hon har ont. Vart hon bor. Att hon låtit operera sin hund för 30 lax. Tygskynken som avdelare softar inte ljudet alls. Och gissningsvis ser Pratiga Damen inte akupunkturen enbart som akupunktur - även terapi. Vilket är helt okej, om det är okej med Ma. Men det blir ju lite stressigt. Jag hade ingen tid att passa och lyckades somna ändå när jag tillslut fick mina nålar. Men det är ju Dymmelonsdag - nån kanske hade en familj i bil på tomgång utanför, pitstop mot fjällstugen.

Men Pratiga Damen gick tillslut. Då kom en annan Dam. Tänker kalla henne Aj-aj. Det var vad hon sa. Vi har ju alla olika hög smärttröskel, förstås. Men inte så avslappnande för andra patienter när det låter som om det pågår ett mord mitt ibland oss. Aj-aj.

Till råga på allt så gick Ma's assistent in till mig för att hämta något, la av en rejäl nysning. Eftersom jag starkt misstänker honom för Februari-förkylningen, hostig och snorig som han var så stelnade jag till och andades inte in tills det svartnade. Jag intalar mig nu att killen är pollenallergisk. Men jag har sköljt näsan, för säkerhetsskull. Jäklar vad det kommer ut grejer. Var kommer allt snor ifrån? Jag känner för att fråga Anders och Måns.

tisdag 30 mars 2010

24-7


De senaste 24 timmarna härifrån till då:

Kollat lite tv.
Gjort omelett med feta och broccoli.
Invigt en stycken näskanna. Det var inte läskigt.
Klippt en fräsig frisyr "Hos Tomas". Jessicka höll i saxen. :)
Letat mig fram på Östermalm med eniroutskrift. Ingen 08:a.
Jobbat lite.
Lunchat med ex. Lite jobbigt.
Jobbat lite.
Gick upp extra tidigt för min zonterapihemläxa. 36 av olika slag.
Sov knapphändigt och ryckigt med gråtiga ögonlock.
Kollapsade. Och höll på att göra en god vän lite trött. På mig.

M. Jag är ledsen att jag fick en total kollaps. Jag skulle aldrig börjat prata med dig när jag redan var så där ledsen att man knappt kan göra sig hörd. Jag sa saker jag inte borde sagt, drog in dig i saker som inte är dina att se, röra eller höra. Jag är ledsen. Du är en fin och viktig person som har nog med ditt eget just nu. Nästa gång vi pratar så ska jag vara på kjempegott humör. Och om du känner väggarna trilla in - ring mig. I owe you one. Stor kram!

söndag 28 mars 2010

Till min mamma


Min mamma ringde mig ikväll, efter att ha läst min blogg. Tänker ibland inte på det där. Att människor jag känner faktiskt också läser. Hon ville bara höra hur jag mådde. Mammor är bra. Min mamma är jättebra. Hoppas du läser det här med. Vi är inte så bra på att prata med varandra alltid. Men hon skulle hålla mig flytande om jag behövde det. Tack mamma!

Veeeeem ska bort?!


En anledning till att jag tvekar till hemfärd i påsk är ekonomi. En annan är fika-träff med gamla gymnasievänner. Vi är 8st som fortfarande umgås på ett eller annat sätt, vissa mer och vissa mindre. Men vi brukar försöka träffas några gånger om året. Och nu är det prat om en påskfika.

Jag vill inte.

D, som jag hänger mest med och som inte heller har några barn men inte heller är singel ska utomlands.
M1, som inte heller har barn men däremot precis köpt hus med sin pojkvän, kommer inte hem.

Återstår 5.
M2, som fick bebis i somras. Och tillhör den skaran som lever, andas, pratar - bebis.
M3, stolt mamma till en 6-åring.
M4, har två barn, den yngsta föddes förra året.
E, har 3 barn . Hon tyckte vi skulle komma hem till henne "så vi kan träffa barnen".
K, gravid, BF i juli. Initiativtagare till hela grejen.

Ni fattar va, vem som ska bort.

Så nej, ingen fika.

fredag 26 mars 2010

När man behöver sin terapeut


Idag har fem-sex personer frågat hur jag mår. Så där dagligt som man gör. Och jag har svarat "jo det är bara bra". Varför gör man det för. När det egentligen är tvärtom. Hela dagen har ju varit svart. Förutom solskenet då. Och en kändis-spoting på St Eriksplan. Schlagerstjärna på bagelcafé. Och så en akupunktur. Men annars har det inte varit många rätt. Och droppen kom ikväll. Den totala lilla unset som fick det att rinna över.

Det är ju påsk nästa vecka. Röda dagar på rad. Jag tänker att jag kanske borde åka hem. Mellan mig och hem - massa vatten. Eftersom jag inte gillar att flyga så återstår bolaget med monopol på färdvägen. De har nyligen gjort om sitt betalsystem, förut kunde man boka och betala i in-checkningen ifall man bokade inom 2 veckor från avresa. Men inte nu längre. Betala direkt. Jag fixade inte att ta belutet precis ikväll, skitsak. Men jag ville bara boka för säkerhetsskull. Biljetterna börjar ta slut. Så det var droppen. En skitsak.

Jag är trött. Och lite liten. Så ringde M, och jag ville bara tigga, be på mina bara knän att jag bara kan få sova hos honom. Alldeles pyjamasklädd och pryd. Men såklart gjorde jag inte det. Han skulle vara rationell och säga nej.

solkigt

Jag har inte sett Uppdrag Granskning än, men har under dagen uppdaterat mig på händelserna i Bjästa. Ska försöka se programmet ikväll. Känner på mig att det kommer bli jobbigt.

Jag minns hur allt var svart och vitt för mig när jag var tonåring. Jag hade en bra samhällslärare när jag gick på högstadiet. Han hjälpte oss att bena ut gråskalor. Leta reda på fällor. Det var för mig många aha-upplevelser. Som jag först hade svårt att acceptera, men som gradvis blev självklara. Tack Berndt!

Men en sak som jag önskade att alla kunde ta till sig, internet är inte ditt vardagsrum. Allt du publicerar stannar, i någon form. Alla ord, alla bilder, alla antydningar. Allt. Jag måste påminna mig själv om det här ibland jag med, när jag känner för att lägga upp bilder på FB, eller för den delen här. Det här är inte "Kära Kitty"- dagboken jag gömde under kudden. Det här är nätet - vidöppet.

Bjästa-historien är smutsig på så många sätt. Våldtagna tjejer, mobbing, utfysning, hor-rykten, föräldrar som kämpar med alla medel, människor som sluter sig till den som ropar högst, smutskastning, uthängning.

Det tog mig ungefär 10min att hitta sidor med offrens namn, förövarens namn, förövarens släktingars namn, telefonnummer hemsidor, skärmdumpar från olika fb-grupper som vräker ur sig otrevligheter. Även om länkarna är borta, har man tagit en skärmdump så har man ju en bild. Det folk sa, går inte att ta tillbaka. Förhoppningsvis får vi höra ursäkter.

Det finns inte tillräckligt många Berndt i Sverige.