Jag minns hur allt var svart och vitt för mig när jag var tonåring. Jag hade en bra samhällslärare när jag gick på högstadiet. Han hjälpte oss att bena ut gråskalor. Leta reda på fällor. Det var för mig många aha-upplevelser. Som jag först hade svårt att acceptera, men som gradvis blev självklara. Tack Berndt!
Men en sak som jag önskade att alla kunde ta till sig, internet är inte ditt vardagsrum. Allt du publicerar stannar, i någon form. Alla ord, alla bilder, alla antydningar. Allt. Jag måste påminna mig själv om det här ibland jag med, när jag känner för att lägga upp bilder på FB, eller för den delen här. Det här är inte "Kära Kitty"- dagboken jag gömde under kudden. Det här är nätet - vidöppet.
Bjästa-historien är smutsig på så många sätt. Våldtagna tjejer, mobbing, utfysning, hor-rykten, föräldrar som kämpar med alla medel, människor som sluter sig till den som ropar högst, smutskastning, uthängning.
Det tog mig ungefär 10min att hitta sidor med offrens namn, förövarens namn, förövarens släktingars namn, telefonnummer hemsidor, skärmdumpar från olika fb-grupper som vräker ur sig otrevligheter. Även om länkarna är borta, har man tagit en skärmdump så har man ju en bild. Det folk sa, går inte att ta tillbaka. Förhoppningsvis får vi höra ursäkter.
Det finns inte tillräckligt många Berndt i Sverige.
